Den 5  januari var det återigen dags för våldsamheter. På morgonen kom män anställda på sockerbolaget Chabil Utzaj med nio traktorer, åtföljda av cirka 60 poliser och militärer, till två byar i området. Hundratals hektar av basgrödor förstördes totalt och två bönder attackerades med machete av Chabil Utzajs vakter. Polis och militär gjorde ingenting för att stoppa övergreppen.

Det var i mitten av mars 2011 de våldsamma avhysningarna av fler än 700 familjer i Polochicdalen i östra Guatemala inleddes. Flera skadade och en död rapporterades. Under hela året fortsatte attackerna och ytterligare två bönder mördades. De familjer som miste sina hem och möjligheter att odla egen mat har sedan dess levt i ovisshet, och majoriteten av barnen i området har drabbats av akut näringsbrist och undernäring. Enligt FN måste staten tillgodose de avhysta med tak över huvudet, vatten och föda, men detta har inte skett.

Under avhysningarna i Polochic i mars. Foto: Comité de Unidad Campesina

Den 10 augusti skedde ytterligare attacker från sockerrörsföretaget Chabil Utzajs säkerhetsvakter, då fler hus och grödor brändes ned. Flera personer skottskadades, bland annat en åtta år gammal flicka. Redan i juni beviljade den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter (CIDH) speciella skyddsåtgärder för familjer från de 14 samhällena som förstördes i mars. När fyra månader gått reste bönder från två samhällen i Polochic till USA för att diskutera de uteblivna skyddsåtgärderna med den interamerikanska kommissionen. Samma dag brändes deras hem ned i Polochic.

Kompensation – ett kilo bönor

Fem månader efter beslutet om speciella skyddsåtgärder kom den guatemalanska statens svar. I november tilldelades varje drabbad byinvånare cirka ett halvt kilo majsmjöl, ett kilo bönor och ett kilo ris. Detta efter att de sedan mars levt på kanten till hungersnöd. Familjerna accepterade hjälpen men gjorde klart att den lilla mängd mat de fått var alldeles för liten. Efter förhandlingar gick staten med på att lämna mer mat följande månad.

De avhysta familjerna tillhör maya q’eqchi-folket som har bott i området kring Polochic i tusentals år. Efter diverse skumraskaffärer har marken deras förfäder brukat hamnat helt i händerna på familjen Widmann, som äger sockerrörsfabriken Chabil Utzaj. Familjen Widmann har nära band till expresidenten Óscar Berger (2004-2008) och till många mäktiga affärsmän. Under 2010 började affärerna gå dåligt, och det nicaraguanska storföretaget Grupo Pellas köpte in sig i Chabil Utzaj i mars 2011. Familjen Pellas är en av Nicaraguas mäktigaste familjer och äger bland annat Flor de Caña, Nicaraguas mest kända rom, men även banker, sjukhus, försäkringsbolag och många andra företag runt om i Centralamerika. Det var efter denna affär som avhysningarna började.

Maya q’eqchi-invånarna i Polochic är överens om att det inte är matransoner från staten som kommer att göra slut på den humanitära kris som utvecklats i området. Markfrågan måste lösas. Utan rätt till mark har familjerna ingen möjlighet till självförsörjning och de barn som föds kommer till världen kraftigt undernärda. Men den förra regeringen under Alvaro Colóm var snabba med att slå fast att markfrågan inte ens skulle diskuteras. Under Colóms tid vid makten genomfördes 114 avhysningar av bönder, 28 fler än under föregående regeringsperiod, enligt FN. Nu återstår att se hur nyligen tillträdda presidenten Otto Pérez Molina väljer att hantera frågan.

Latin America Working Group har en namninsamling till stöd för de vräkta familjerna i Polochic, läs mer här.

Karin Bender, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012

Tidigare texter: 

http://latinamerika.nu/ingen-blir-matt-av-sockerror-repressionen-i-polochic-fortsatter

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/06/06/ytterligare-en-mordad-i-polochic/

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/05/23/fortsatta-oroligheter-i-polochic/

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/03/17/flera-skadade-och-en-dod-vid-avhysningar-i-guatemala/

Överlevare från folkmordet i Guatemala kom resande från hela landet igår för att medverka vid denna historiska händelse. Redan klockan sex på morgonen samlades de första aktvisterna för att sätta upp banderoller och foton på mördade familjemedlemmar. Framför trappan dekorerades det med blommor så att det stod att läsa: ”Straffrihet – inte igår, inte idag”. Det fanns också en plats där man kunde tända att ljus och be en bön för alla dem som mördades under konflikten. Rättegången sändes direkt på nätet, och i början försökte man visa allt på storbildsskärm, men sedan blev solen för stark och ljudet var tyvärr inte heller särskilt bra. Dock förmedlades nyheterna inifrån rättegångssalen. Ríos Montt valde att inte yttra sig.

Nu känner han sig nog allt bra liten där han sitter framför domaren, sa en av de tillresta männen.

De flesta ditresta uttryckte en stor hoppfullhet. De har väntat länge på den här dagen (första anmälan mot Ríos Montt gjordes 2001.) Men det fanns också de som uttryckte blandade känslor.

Jag är glad och ledsen, sa en kvinna. Vid sådana här tillfällen börjar man minnas igen och får ont i hjärtat.

Jag känner att jag inte är ensam, sade Dolores som bevittnade hur sin syster och alla systerns barn brutalt mördades i en massaker. Vi är så många här och vi har även internationellt stöd.

Dolores framför målning som gjordes under dagen

Åklagarsidan presenterade dokument, videoklipp och vittnesmål för att bevisa att Ríos Montt var ansvarig för folkmordet på maya ixil-folket i regionen Quiché. 1 485 övergrepp begicks. Förhandlingen pågår fortfarande men vid slutet av dagen ska domaren ha tagit beslutet om bevisen räcker för att påbörja rättegångsprocessen. Utanför väntar många av dem som har kämpat i åratal tålmodigt i den stekande solen.

Uppdatering följer.

Elina Peronius, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012

UPPDATERING

För en timme sedan blev det klart att rättegång kommer att inledas mot Rios Montt. Domaren Patricia Flores ansåg att bevisen som presenterats räcker för att han officiellt ska kunna anklagas för folkmord och brott mot mänskligheten.

”Du var högste befälhavare för militären vid denna tidpunkt och hade kunskap om de militära planerna. Du kunde ha förhindrat dessa brott”, sade Flores till Rios Montt.

På torget utanför domstolen brast aktivister, familjemedlemmar, vittnen och överlevare ut i applåder och glädjeskrik.

”Mitt hjärta är lyckligt, mycket lyckligt”, sade en av de närvarande efter att beslutet presenterats.

I väntan på rättegång dömdes Rios Montt till husarrest, och kommer att vara ständigt bevakad av polis.
Karin Bender, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012 

Med 402 anmälda attacker och hot mot människorättsförsvarare blev 2011 det våldsammaste året sedan inbördeskriget. Siffrorna innebär en ökning med 33 procent från år 2010. Det dödliga våldet mot kvinnor har minskat något, dock meddelar kriminaltekniska institutet i Guatemala att morden på kvinnor under 2011 har varit våldsammare än tidigare år.

Under 2011 exploderade många olika markkonflikter i landet. Året inleddes med att staten fortsatte sin repression mot bönder i regionen Alta Verapaz genom det undantagstillstånd som utlystes i december 2010. Detta innebar att befolkningens civila och politiska rättigheter inskränktes till förmån för polisens och militärens jakt på knarkbrottslighet i regionen, en utveckling som sedan också spred sig till andra delar av landet. Under undantagstillstånd får polis och militär ökade befogenheter, vilket förenklar för statens styrkor att fånga in vem som helst, något som påverkat organiserade människorättsförsvarare. I Polochic-området i Alta Verapaz ägs en stor del av odlingsmarken av sockerrörsföretaget Chabil Utzaj som anlitat vakter som med jämna mellanrum hotat, beskjutit, mördat och tvingat bort mer än 700 familjer från mark där de odlat basgrödor som majs och bönor för sin överlevnad. Tre organiserade bönder mördades i området under 2011.

Under avhysningarna i Polochic i mars. Foto: Comité de Unidad Campesina

Våldsamma avhysningar av bönder skedde också i regionerna Retalhuleu och Petén, där hundratals familjer flydde över gränsen till Mexiko. Där har de fram till januari bott i enkla hyddor tills de återigen blev avhysta och nu befinner sig i Guatemala igen. Undantagstillstånd utfärdades även i Petén, efter att 27 lantarbetare mördades den 15 maj i ett dåd som sägs ha utförts av den mexikanska knarkmaffian ”Los Zetas”. Under undantagstillstånden i Petén (sammanlagt tre utfärdade förra året) greps flertalet människorättsaktivister och utsattes för orättvis behandling.

Runt guldgruvan Marlin, som ägs av det kanadensiska företaget Goldcorp i vilket svenska AP-fonder investerat miljontals kronor, har oroligheterna och miljöförstöringen fortsatt. I februari misshandlades och frihetsberövades flera personer ur två människorättsorganisationer som deltog i en fredlig demonstration mot gruvan. Efter detta anklagade Goldcorp internationella medföljningsorganisationer för att “orsaka konflikter i de lokala samhällena”, bland annat organisationer som ingår i Kristna Fredsrörelsens samarbetsprojekt Acoguate. Efter det skickade KrF tillsammans med andra organisationer ut ett brev där vi uttryckte oro för utpekandet samt för situationen i området kring gruvan. Enligt flera oberoende studier bidrar guldutvinningen till föroreningar och skador på människor och naturresurserna i området. Ändå valde den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter att ändra sitt krav från 2010 om att stänga ner gruvan. Kravet handlar nu enbart om att tillgång till rent vatten måste finnas tillgängligt för de boende i området.

2011 var valår i Guatemala och i november vann Otto Pérez Molina och hans högerpopulistiska Partido Patriota i andra valomgången. Pérez Molina var general under inbördeskriget och är enligt flera människorättsorganisationer i landet direkt ansvarig för hundratals massakrer och påtvingade försvinnanden i regionen Ixíl, där folkmordet begicks. För första gången sedan 1985 kom nu alltså en militär till makten. Flera av de organisationer som Kristna Fredsrörelsen samarbetar med har uttryckt oro för att Pérez Molina ska sätta käppar i hjulet för de rättsprocesser som pågår i landet samt att den polisiära och militära närvaron ska öka.

Partido Patriota - den hårda handens politik

Men det finns också en rad glada nyheter från året som gick i Guatemala. Den 17 juni arresterades en högt uppsatt före detta militär, Héctor Mario López Fuentes, anklagad för folkmord på ursprungsbefolkningen maya ixíl mellan 1982-1983. I september skedde ytterligare tre häktningar av högt uppsatta militärer, inklusive den tidigare försvarsministern (1982-83) och diktatorn (1983-86) Oscar Humberto Mejía Victores. Sedan den 14 januari sitter Efraín Ríos Montt (diktator i landet under 1982-83) inte längre i kongressen och har därmed inte juridisk immunitet, vilket gör att han förhoppningsvis kan ställas inför rätta för de massakrer, påtvingade försvinnanden och våldtäkter som utfördes under hans regeringsperiod. Läs en mer utförlig text om folkmordsprocessen här. Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer har medföljt vittnen, överlevare och familjemedlemmar från organisationen för vittnen efter folkmordet AJR (Asociación para la Justicia y la Reconciliación) från hela landet och medverkat på de flesta rättegångar som hållits i Guatemala City.

Julia Cortéz Tecu, ordförande i AJR. Foto: Nisgua

Vi är jättetacksamma över det internationella stöd vi får. Det är jätteviktigt att världen känner till vår kamp för rättvisa i Guatemala, sade ett vittne från Ixcán till en av Kristna Fredsrörelsens observatörer.

Att folkmordet tas upp i domstol har dock även lett till att flera nyckelpersoner utsatts för hot. I slutet av 2011 anklagade före detta militärer den ansvarige domaren Patricia Flores för att vara partisk och i samma veva påbörjades en mediakampanj där kända människorättsaktivister och Guatemalas riksåklagare anklagades för att vara gerillasympatisörer. Samtidigt försökte den högerpopulistiska delen av kongressen få igenom en lag som säger att personer över 80 år ska slippa rättegång, något som skulle göra det omöjligt att döma de ansvariga för folkmordet. Du kan läsa mer om detta här.

Under året har ovanligt många brott mot mänskligheten som begicks under inbördeskriget tagits upp i guatemalansk rätt, och i augusti kom en historisk dom i fallet med massakern i Las Dos Erres i december 1981. För första gången i historien dömdes elitsoldater för medverkan i en massaker (tidigare har man bara dömt personer med mycket lägre militär rang), och straffet blev över 6000 års fängelse per person. Förra året beslutade rättsväsendet även att en rad andra fall av militära övergrepp under inbördeskriget ska tas upp igen, inklusive försvinnandet av Efraín Bámaca 1992, massakern i Panzós 1978, försvinnandet av Edgar Leonel Paredes Chegüén 1982, försvinnandet av poeten och lärarinnan Alaíde Foppa 1980, samt fem militärer som anklagas för inblandning i massakern i Plan de Sánchez 1982. Många hjul har alltså satts i rullning för att rättvisa så småningom ska skipas, men det finns fortfarande många krafter i landet som vill sätta käppar i dessa hjul.

Inför rättegång i fallet Chegüén

En av de människorättsorganisationer som arbetar med fallen för rättvisa och som Kristna Fredsrörelsen medföljer är Famdegua (släktingar till gripna och försvunna i Guatemala). Organisationens ordförande Aura Elena Farfán har vid flertalet tillfällen mottagit hot och sade såhär efter att hennes son blivit förföljd:

Det betyder mycket för mig att ni [fredsobservatörer] är med, speciellt under dessa omständigheter är det extra viktigt med ert stöd.

Aura Elena Fárfan och advokaten Edgar Pérez

Det har varit ett omtumlande år i Guatemalas historia, på både gott och ont. Många spännande processer har startats och vi hoppas att år 2012 blir året då de ansvariga för folkmordet äntligen kan fällas.

Karin Bender och Kajsa Stenberg, fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012

Länkar till andra inlägg om situationen för de mänskliga rättigheterna i Guatemala:

December:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/12/14/slapp-aldrig-ogonen-fran-guatemala/

November:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/11/30/femicidio-det-mest-extrema-valdet-mot-kvinnor/

Oktober:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/10/17/hart-klimat-for-manniskorattsforsvarare-i-guatemala/

September:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/09/01/hoten-okar-mot-mr-forsvarare-efter-den-historiska-domen-i-fallet-las-dos-erres/

Maj:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/05/23/fortsatta-oroligheter-i-polochic/

Mars:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/03/22/56-organisationer-uttrycker-sitt-stod-for-medfoljningsorganisationer-i-guatemala/

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/03/23/ny-fn-rapport-om-manskliga-rattigheter-i-guatemala/

Man både lär sig och lär ut saker när man är ute i fält. Man lär sig hur otroligt många användningsområden majs har, hur livet uppfattas när man tror på häxkrafter och övernaturliga saker, hur man skördar bönor, hur man gör tortillas, hur dans på logen går till och vilka mexikanska ballader som är inne. Och förundrat får många bybor reda på att det finns en kontinent, Afrika, där hungersnöden är ännu mer utspridd än den i Latinamerika, att det finns en konstig, salt, god frukt som heter oliv. De förvånas också över att vissa länder, som till exempel Sverige står för en sorgligt stor del av världens vapenexport och att vapen faktiskt inte alltid tillverkas där de används.

Jag har även lärt mig otippade saker. Jag trodde att tuppar bara gol på morgonen. Vilken myt! Vissa sömnlösa timmar kunde jag inte sluta förundras över den eviga kakofonin av tuppar, skrikande åsnor och skällande hundar. Jag vaknade ständigt upp vid fem på morgonen av dånande musik från de närliggande husen eller av att ett dussin bomber sköts upp för att ännu en gång fira Jesusbarnet.

Under den här fältvistelsen var det skördedags och under veckorna vi var där var det bönor som skördades. Eftersom vi hade lite tid över valde vi att hjälpa byborna. I majsfälten låg torkade bönbuskar. Dessa plockades upp och lades på en stor presenning. Man tog sedan en häst och red på dem – fram och tillbaka så att alla torkade skal gick sönder och bönorna trillade ut. Sedan tog vi en stor pinne och slog på buskarna för att försäkra oss om att alla skal verkligen hade öppnat sig. Luís, bonden vi hjälpte den dagen, sade att jag antagligen skulle få skavsår, att mina händer var för fina för detta arbete. Skitsnack tänkte jag men fem minuter senare stod jag där med öppna vattniga sår i händerna. Pinsamt. När alla skal hade öppnat sig borstade vi bort buskarna och kvar låg en matta av rött guld. Bönorna vi skördat skulle räcka i ett år för Luís familj och det som blev över skulle han sälja för att köpa salt, socker och kaffe.

Lika mycket som de vi medföljer stärks av ett internationellt stöd i sin kamp och får utrymme att föra kampen vidare blir jag själv stärkt av alla intryck, möten och minnen från mina fältperioder. Och när jag satt på hästen den där eftermiddagen i ett av de vackraste landskap jag sett kände jag ännu en gång att jag har privilegiet att ha världens bästa jobb.

Sofia Gadelii, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012

Sedan 2000 har Efraín Rios Montt suttit som kongressledamot i Guatemala. Rios Montt är den ökände militärdiktatorn, skolad i USA,  under vars regeringsperiod (1982-83) hundratusentals människor ur mayabefolkningen mördades och tiotusentals personer fördes bort av regeringens säkerhetsstyrkor. Perioden räknas till inbördeskrigets blodigaste.

Några av de människorättsorganisationer som Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer medföljer har under mer än 12 år arbetat med att få de ansvariga för folkmordet dömda. Av de 626 massakrer som utfördes under inbördeskriget begicks 432 under Rios Montts regeringstid mellan 1982-83.
Den 14 januari var hans sista dag i kongressen vilket innebär att han inte längre har den immunitet som skyddat honom så länge från lagens långa arm.  Även om man hittills inte kunnat döma själva överhuvudet själv, Rios Montt, så lyckades man under 2011 häkta och inleda rättsprocesser mot fyra högt uppsatta militärer som arbetade under hans order. Ungefär så här ser de anklagades träd ut:

  Óscar Humberto Mejía Victores
Mejía Victores satt på flera viktiga poster under 80-talets blodigaste tid. Han står anklagad för att i egenskap av försvarsminister 1982-83 ha planerat och gett order om att verkställa de militära planerna Sofia, Firmeza 82 och Victoria 83. Genom dessa planer mördades tiotusentals civila mayabönder i regionerna Quiché och Alta Verapaz för misstanken om att de stödde den marxistiska gerillan som fanns i landet på den tiden. 1983 ledde han en statskupp och tillsatte sig själv som statsöverhuvud istället för Rios Montt. Eftersom han idag lider av hjärncancer och har sviktande mental hälsa så kan han enligt doktorernas utsagor inte genomgå en rättegång, vilket också domaren Patricia Flores godkänt.         Var femtonde dag kommer hans hälsa dock att utvärderas.

   Héctor Mario Lopez Fuentes
Denne pensionerade general på nu 81 år var den förste att häktas den 17 juni. Han var högste        befälhavare under åttiotalet och anklagas för att vara hjärnan bakom minst 440 massakrer utförda på maya ixíl-befolkning 1982-83. Han var högste befälhavare och lydde under försvarsministern, den tidigare nämnde Mejía Victores. Men hal som en ål är López Fuentes att komma åt eftersom flera rättshinder har kommit i vägen de senaste månaderna för att fortsätta rättsprövningarna.

José Mauricio Rodríguez Sánchez
Före detta chef för Guatemalas underrättelsetjänst (G2) som möjliggjorde att militären kunde sätta i bruk den militära planen ”Plan Victoria 82” i regionen Ixíl. Han anklagas för att vara inblandad i 71 operationer som resulterade i grova brott mot mänskligheten och mord på minst 1 771 personer, främst mayabönder. Han fångades in den 13 oktober förra året. Även denne man har lyckats snärja sig ur rättegångar med anledningen att han har sviktande hälsa.

 Luis Enrique Mendoza García
Samma dag, den 13 oktober utfärdades även häktningsorder för Luís Enrique Mendoza som under Rios Montts tid var vice försvarsminister. Han var chef för militärens operationsenhet (G3) 1982-83 vilket innebar att han ansvarade för utfärdandet av de order som ledde till genomförandet av Plan Victoria 82. Han kände alltså till vartenda steg som hans soldater tog och deras uppdrag. Herr Mendoza valde dock att fly fältet när häktningsordern mot honom utfärdades, han är nu internationellt efterlyst.

… och så Efraín Ríos Montt

Vittnesorganisationen Asociación Justicia y Reconciliación (AJR)  gjorde en anmälan mot Ríos Montt 2001 och 2010 och dessa har legat öppna hos åklagarmyndigheten. I slutet av december förra året gick Ríos Montt till åklagarmyndigheten för att höra efter ifall det fanns någon anmälan mot honom och att man i så fall skulle respektera hans rättigheter (sic!). Han förklarade att han inte hade något att dölja och att han är villig att samarbeta. Dessutom tänker han minsann inte fly landet vid en eventuell anmälan mot honom.

För människorättsorganisationer som sysslar med att utreda brott begångna under inbördeskriget har nu ett utrymme öppnats för att ställa Ríos Montt till svars för den brutalitet som pågick i antikommunismens namn under hans regeringstid. Vi får väl se hur snart även han kommer att bli satt i kronan på de anklagades träd.

Kajsa Stenberg, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012

Martin Luther King hade en dröm. En dröm om att alla människor skulle vara lika inför lagen och att ingen skillnad skulle göras vare sig du är vit eller svart. I likhet med Gandhi menade han att ickevåld är den enda rätta vägen i kampen för fred och frihet. Den tredje måndagen i januari varje år firas Martin Luther King och hans gärning över hela världen, och Kristna Fredsrörelsen är drivande i firandet i Sverige.

Varför skall det finnas hunger och brist i något enda land, i någon enda stad, vid något enda bord, när människan äger resurserna och kunskaperna för att fylla hela den mänskliga tillvarons grundläggande behov?

Vi måste bruka vårt förstånd till att lika rigoröst planera för fred, som vi har gjort det för krig.

- Två citat av Martin Luther King, som är den yngsta person att någonsin tilldelas Nobels fredspris (1964).

Ickevåld är en av Kristna Fredsrörelsens viktigaste grundstenar, och vi tror precis som Gandhi och Martin Luther King att ickevåldet och freden är vägen likaväl som målet. I Chiapas, Mexiko, där våra fredsobservatörer arbetar, finns många källor till inspiration och fortsatt arbete för ickevåld. I många år har vi medföljt den kristna ickevåldsorganisationen Las Abejas, Bina, som använder sig av många olika ickevåldsmetoder i sin kamp för rättvisa och fred. För ickevåld är inte bara avståndstagande från våld, ickevåldet är en aktiv kamp som kan föras på många olika sätt. Exempel på de metoder som Las Abejas använder sig av är marscher och demonstrationer, civilt motstånd och icke-samarbete, metoder som även King och Gandhi förespråkade. Las Abejas anordnar också ickevåldsforum med jämna mellanrum där mycket fokus läggs på att utbilda nästa generation i ickevåld. Dessa forum baseras på grundtanken att ickevåld inte bara är en metod för konfliktlösning utan också ett förhållningssätt och en livsstil.

Ett annat exempel på ickevåldsrörelse i Mexiko är Rörelsen för Fred med Rättvisa och Värdighet (Movimiento por la Paz con Justicia y Dignidad) som genom bland annat nationella fredskaravaner och demonstrationer visar sitt aktiva motstånd mot det utbredda våldet i landet och mot kriget som pågår mellan staten och knarkkarteller och mellan kartellerna själva.

Måndagen den 16 januari delas ett pris ut i Martin Luther Kings anda i Norrmalmskyrkan i Stockholm. Ett pris som tidigare år delats ut till bland andra Mikael Wiehe och Timbuktu. I år går priset till Mehdi Gharbi, en exiltunisier som i över tio års tid spridit det oppositionella nyhetsbrevet ”Tunis News” från sin lägenhet i Sollentuna. ”Tunis News” blev en viktig källa till information för den tunisiska oppositionen och diktatorn Ben Ali försökte förgäves stoppa utskicken. Idag kan Mehdi Gharbi verka öppet tack vare det folkliga upproret mot diktatorn. Prisutdelningen kommer att ske i Norrmalmskyrkan, Norrtullsgatan 37 i Stockholm den 16 januari klockan 19:00. Det blir tal, förtäring och musik.

KrF:s fredsobservatörer medverkade på ett ickevåldsforum anordnat av Las Abejas i oktober. Läs mer om detta här: http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/10/19/ungdomar-utbyter-tankar-pa-ickevaldsforum-i-acteal/

Läs mer om Rörelsen för Fred med Rättvisa och Värdighet och fredskaravanen som kom till Chiapas: http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/09/20/fredskaravan-demonstrerar-mot-valdet/

Karin Bender och Zofie Bengtsson, fredsobervatörer för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012

Prästen var nyutexaminerad från Mexiko. Nästan alla präster kommer från andra länder. Jag frågade några av byinvånarna om det också fanns präster från ursprungsbefolkningen. Jo då, det fanns några i landet, men inga i Ixcán. Och det fanns en från deras by som just nu studerade till präst i Mexiko. Jag frågade prästen hur länge han skulle arbeta i Ixcán. Det visste han inte men han hoppades att han skulle få stanna där länge. Sex år var tydligen det vanliga.

Prästerna i Ixcán spelade en viktig roll under kriget då de gav jord till fattiga människor och hjälpte dem med att bilda kooperativ. Många stämplades som kommunistkramare, medan man såg med blidare ögon på de nya amerikanska protestantiska kyrkorna. Men i massakrerna blev alla dödade oavsett kyrkotillhörighet. Den första prästen i regionen, Fader Guillermo (en amerikan som egentligen hette William Woods) dog i sitt lilla flygplan som han själv flög, då det ännu inte fanns många vägar i kommunen. Troligtvis blev han nedskjuten. Nästa präst, Fader Luis, en spanjor, nekades inresetillstånd efter att tillfälligt ha lämnat kommunen. Människorna i Ixcán var då utan präst ett tag innan man skickade en ny, en italienare, som tydligen hade godkänts av regeringen. Han kallades ”den arga prästen”. Han byggde kloster och kyrkor och krävde att alla byar bidrog med arbetskraft och han skällde ständigt på arbetarna. Om han stötte på gerillan började han genast argumentera med dem, och idiotförklarade dem snabbt, då han upptäckte att de inte kunde mycket om socialistiska teoretiker och filosofer. Men han var inte heller rädd för att bråka med militären och krävde att få utföra sitt arbete på sitt sätt.

För att återgå till julfesten. Byn var samlad. Det kom besökare från andra byar också. Två tjurar hade slaktats. Arbetet var i full gång med att förbereda maten – köttsoppa och tamales (majsdeg som kokas i stora gröna blad). Mayaceremonin med att välsigna maten började. Några av de äldre männen gick iväg till en grotta där ceremonin fortsatte. På eftermiddagen deltog 14 män i en tävling med hästar. Prästen anlände. Vid skymningen följde processioner och sedan blev det mat. Vi åt inne i kyrkan och som hedersgäster fick vi sitta tillsammans med prästen vid ett litet bord. De andra åt med maten i famnen. Det visade sig att prästen, ny som han är i trakten, aldrig hade hört talas om det planerade dammbygget Xalalá. Men han blev eld och lågor och ville gärna bistå människorna. Bland annat erbjöd han ACODET:s ordförande (föreningen som vi medföljer som arbetar mot dammbygget) att de kunde få använda lite tid i slutet av en av hans gudtjänster, som radiosändes, för att nå ut med information.

”Om det kommer en sjuksköterska till byn för att tala med alla gravida kvinnor och sedan vill att ni ska skriva under ett papper så gör inte det. De vill bara lura oss”, berättade ACODET:s representanter när alla var samlade i kyrkan för första advent i en annan by som vi besökte. Det är exempel på information som ACODET arbetar med att få ut till alla de drabbade 58 byarna. Och prästen ville nu hjälpa till.

Under julmässan på kvällen var det även tre par som passade på att gifta sig. Jag talade med en av brudgummarna och han berättade att han redan hade bott tillsammans med sin fru i tre år. Giftermålen här hos maya-q’eqchí-folket sker i tre etapper. Först sker den gamla mayatraditionen där brudgummens familj besöker brudens familj och då brudgummen måste ge kläder till bruden. Sedan sker (eventuellt) också en kyrklig och en civil (borgerlig) ceremoni.

Giftermål i Ixcán

Före och efter mässan visade prästen film. Han hade en projektor med sig. Sedan på kvällen smällde de raketer och vid midnatt började dansen.

Nästa morgon reste prästen vidare. Han skulle förrätta ytterligare några vigslar. På julafton var han i en by på morgonen, en på eftermiddagen och en på kvällen, fick vi senare höra.

 Elina Peronius, fredsobservatör  för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012

Samuel Ruiz Garcia

På nationell nivå har våldet fortsatt att eskalera till följd av det så kallade kriget mot knarket som startades av presidenten Felipe Calderón år 2006. Enligt mexikanska människorättsorganisationer är dödssiffran nu uppe i över 50 000. Kriget mot knarket har också lett till ökad militarisering. Mellan 2006 och 2009 rapporteras den militära närvaron på gatorna ha ökat med 38 procent och mellan 2006 och 2010 ökade Mexikos totala militära utgifter med 44 procent. Militären har tagit över polisens brottsbekämpande uppgifter i flera delstater samtidigt som det skett en stor ökning av anmälningar av militära övergrepp mot civila. En framgång var dock att Mexikos högsta domstol i juli 2011 beslutade att militära övergrepp mot mänskliga rättigheter ska dömas i vanliga domstolar och inte som tidigare i militärdomstolar, något som människorättsorganisationer krävt under lång tid.

Militär närvaro i Chiapas. Foto: Frayba

I slutet av mars grundade poeten Javier Sicilia Rörelsen för Fred med Rättvisa och Värdighet (el Movimiento por la Paz con Justicia y Dignidad) efter att han förlorat sin son i ett ouppklarat mord. Denna ickevåldsrörelse kräver bland annat ett slut på kriget mellan staten och knarkmaffian, stopp för den utbredda korruptionen och straffriheten och att dödsfall och försvinnanden ska utredas. I höstas besökte representanter från rörelsen det lilla samhället Acteal i Chiapas och sade då: ”Vi vill vara en rörelse som enar alla de som själva blivit utsatta eller har en familjemedlem som blivit offer för våldet. Vi visar att staten inte gör sitt jobb med att hjälpa de människor som utsatts för våldsbrott och kräver att staten tar sitt ansvar.”

Ickevåldsrörelsen Movimento por la Paz con Justicia y Dignidad på besök i San Cristóbal. Foto: Zofie Bengtsson

Tack vare Rörelsen för Fred med Rättvisa och Värdighet har tystnaden kring det mänskliga lidande som kriget mot knarket skapar äntligen börjat brytas. Att tystnaden brutits visade sig också i slutet av december, då en anmälan mot president Calderón lämnades in till internationella brottmålsdomstolen i Haag med underskrifter från över 20 000 mexikaner. I anmälan anklagas Calderón, hans närmaste ministrar och ledare för knarkkarteller för krigsbrott och brott mot mänskligheten.

I Chiapas, där Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer är placerade, har fattigdom och politiska konflikter fortsatt att skapa problem. Många samhällen på landsbygden är idag splittrade på grund av statens olika hjälpprogram, som en del menar är mutor och andra ser som välkomna bidrag till försörjningen. Zapatiströrelsens civila styrelseråd har under året rapporterat om upprepade hot och attacker mot civila medlemmar i rörelsen, ofta utförda av andra civila som enligt zapatisterna agerar på order eller med uppmuntran från de statliga myndigheterna. I juli utfärdade mexikanska organisationer en blixtaktion för att uppmärksamma hot och attacker mot civila zapatister och internationella fredsobservatörer i samhället San Marcos Áviles i Chiapas. Kristna Fredsrörelsen ställde sig bakom denna blixtaktion och förde vidare informationen till svenska ambassaden, som i sin tur rapporterade att de informerat EU-delegationen i Mexiko.

Historisk zapatistmarch för rättvisa i San Cristóbal i maj 2011. Foto: Zofie Bengtsson

I semesterparadiset Agua Azul fängslades i början av året ett hundratal medlemmar i den oppositionella rörelsen ”andra kampanjen” på grund av en långdragen konflikt kring kontrollen av ett vattenfall som lockar många turister. Majoriteten av de fängslade är idag fria men den mexikanska armén har etablerat sig med permanent närvaro i området vilket har en stor inverkan på lokalbefolkningen. Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer arbetar periodvis i två samhällen i närheten av Agua Azul där invånarna uttryckt sin tacksamhet över den internationella närvaron och menar att fredsobservatörernas närvaro gör att militären sköter sitt arbete utan att begå brott mot de mänskliga rättigheterna.

I slutet av september påbörjade sju politiska fångar, med den fängslade läraren Alberto Patishtán i täten, en hungerstrejk på ett fängelse i Chiapas. Hungerstrejken var en protest mot att fångarnas rättigheter inte respekterats varken vid gripandet, rättegången eller under tiden i fängelset. När Patishtán den 20 oktober plötsligt förflyttades till ett fängelse i en av Mexikos nordligaste delstater, mycket långt bort från från sina anhöriga, genomförde Kristna Fredsrörelsen en blixtaktion för att uppmärksamma hans fall. Vid en presskonferens i höstas sade Patishtáns dotter Maria Gabriela Patishtán Ruiz: ”För mig är det mycket oroväckande att inte veta något om min fars hälsotillstånd, då han har diabetes och riskerar att bli blind. Jag ber nu att alla visar solidaritet med oss och kräver att min far släpps fri och får komma hem”.

Alberto Patishtan. Foto: Frayba

Det går inte att sticka under stol med att situationen för de mänskliga rättigheterna och dess försvarare i Mexiko är djupt oroväckande. Nästa år är det valår i landet och våldsnivåerna väntas stiga. Människorättsorganisationerna har mycket arbete framför sig och behovet av Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer är fortsatt stort.

Karin Bender och Malin Kullmar, fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko 2011-2012.

Länkar till andra inlägg om situationen för de mänskliga rättigheterna i Mexiko:

December 2011: http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/12/07/situationen-for-manskliga-rattigheter-i-chiapas-2010-2011/

November 2011: http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/11/21/mexiko-fortsatter-att-vara-ett-av-varldens-farligaste-lander-for-journalister/

Juni 2011: http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/06/26/dyster-utveckling-for-de-manskliga-rattigheter-i-mexiko/

Mars 2011: http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/03/30/aktuellt-fran-chiapas-och-guatemala/

Januari 2011: http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/01/28/straffriheten-bidrar-till-fortsatta-attacker-mot-mr-forsvarare/

Berättelsen om Finca Nueva Linda är en berättelse om bönders organiserade strävan efter rättvisa och ett ypperligt exempel på hur staten tydligt väljer den ekonomiska elitens intressen framför grundläggande mänskliga rättigheter. Kristna Fredsrörelsens observatör var med på den sista medföljningen av familjerna vid vägen.

Héctor Reyes arbetade som hundratals andra jordbrukare utan egen jord på godset (på spanska finca) Nueva Linda i kustkommunen Champerico. Han arbetade med att administrera jordbruksarbetet på godset som främst bestod av boskapsuppfödning. Dessutom var han engagerad i organisationen mayabönder utan jord och var en fena på att organisera folk.

Landskapen i dessa delar av Guatemala består nästan uteslutande av sockerrörsodlingar och betesmark och jorden är uppdelad på ett fåtal stora gods. Det är lukrativa verksamheter som godsägarna sitter på vilket bland annat har sin grund i goda kontakter med passande personer på politiska poster samt arbetskraft vars inkomst ofta är nonsens.

En tidig morgon 2003 blev Héctor hämtad av godsets privata säkerhetsvakter och har sedan dess aldrig setts till igen. Héctors fru anmälde händelsen men anmälan blev förpassad till polismyndighetens avskrädeshög. Istället fick fru Reyes motta dödshot från godsägaren. Som svar på myndigheternas ignorans och den uteblivna utredningen av Héctors försvinnande bildade de övriga arbetarna på godset en organisation för att ställa till svars de berörda statliga myndigheterna, till exempel polisen, åklagarmyndigheten och statens människorättsombudsman.

När handling uteblev ockuperade kvinnor och män ur organisationen en del av Finca Nueva Linda. Till skillnad från de flesta andra landockupationer som sker i Guatemala så handlade det inte om kravet på jord utan om kravet på rättsliga åtgärder för det påtvingade försvinnandet av Héctor.

Kriminalisering av bönderna
På politikernivå var den gängse diskursen att de ockuperande personerna i själva verket var inblandade i organiserad brottslighet och knarkhandel. De jämställdes med gerillasoldater eller terrorister och den dåvarande presidenten Berger var mycket noga med att påpeka att han minsann ”aldrig under sin tid som president kommer att tillåta hot mot privata egendomar”. Sådana argument för att kriminalisera sociala rörelser är fortfarande idag högst aktuella.

Finca Nueva Linda kräver rättvisa för det påvingade försvinnandet av compañero Héctor Reyes

Den 31 augusti 2004 avhystes de ockuperande personerna under våldsamma omständigheter efter en misslyckad dialog mellan ockupanterna och regeringsrepresentanterna. 1100 poliser kallades till platsen tillsammans med den privata säkerhetstjänsten och de båda styrkorna var enligt utsagor inte särskilt koordinerade. Det finns flera versioner av vad som bönderna efteråt kom att benämna som ”massakern”. Omkring tolv personer dödas i striden mellan grovt beväpnade poliser, säkerhetstjänst och påstått beväpnade bönder. Bland annat misshandlas en gravid kvinna till döds, tre ungdomar skjuts ihjäl och en sjuttioårig man dödas. Även journalister som fotograferar avhysningen blir misshandlade och hotade. Flera personer arresterades och en av de organiserade bönderna blev sedan dömd till ett långt fängelsestraff. Polisen begår under hela avhysningen en mängd regelvidriga brott som inte har klarats ut. Alla spår efter avhysningen och eventuella bevis angående skeendet täcks sedan igen av godsägarens säkerhetsvakter.

Tälten vid vägen
Finca Nueva Lindas organiserade familjer installerar sig så vid vägkanten intill godset, där ingen myndighet kan avlägsna dem eftersom marken tillhör staten och inte någon godsägare. De bygger upp flera ”tält” av träd, palmblad och presenning och åtta familjer turas om att bo där en vecka i taget. Med hjälp av andra organisationer lyckas man installera en brunn. Då de bor så pass nära sin gamle godsherre blir de utsatta för regelbundna hot och förstörelse av tälten. Flera internationella och nationella organisationer började solidarisera sig med och ställa sig bakom Finca Nueva Lindas fortsatta kamp. 2006 börjar Acoguates fredsobservatörer (däribland Kristna Fredsrörelsens observatörer) besöka tälten vid vägen för att visa på den internationella närvaron och att personerna inte är ensamma. Hoten upphör något.

De bönder som organiserat sig blir svartlistade på andra gods och företag vilket gör att de har oerhört svårt att få ny anställning. De flesta av familjerna har inte tillräckligt med jord för att kunna försörja sig. Även om varken fallet med Héctor Reyes eller massakern avancerar hos åklagarmyndigheten blir det ett viktigt sidospår för organisationen att försöka hitta mark. Efter flera års diskussioner, förhandlingar och möten mellan organisationens styrelse och myndigheterna går tillslut Secretaría de Asuntos Agrarios (jordbrukssekretariatet) och FONAPAZ (ung. statens fredsfond) med på att köpa upp mark att donera till organisationens medlemmar.

Den nya jorden
Den 19 december var det så dags för det officiella överlämnandet av familjernas ”nya jord”.  Det var därmed dags för familjerna att ta ner de tillfälliga boendena vid vägen som symboliserat deras kamp under åtta år. Inte undra på att stämningen var känslosam.
Två bussar hade hyrts för att frakta de ca 100 personerna som skulle delta i överlämningsceremonin. Bussarna pryddes av banderoller som flaxade i vinden med texten ”Vi kräver rättvisa för påtvingat försvinnande!”. Den nya jorden ligger i en annan region cirka sex timmar därifrån – i ett annat klimat (torrt som snus) och med andra förutsättningar. Där finns fortfarande inga hus för familjerna och jorden kräver stora ansträngningar för att bli brukbar.

Stämningen var god när vi kom fram till den ladugård som var avsedd för att husera allihop. Då klimatet var riktigt trevligt sov de flesta utomhus på filtar. Två enorma kreatur och en fet gris slaktades för de följande dagarna. Köttet delades lika mellan alla familjerna och grillarna gick konstant varma i två dagar och nätter. Undertecknads tänder, vana vid vegetarisk kost, var ömma efter det frekventa intaget och tuggandet på kött frukost-lunch-middag.

Chicharrón (friterad grishud)- och köttoset låg tungt över nejden när myndighetsrepresentanterna anlände på morgonkvisten dagen därpå. Där kom kommunens borgmästare, jordsbrukssekretariatets tre representanter och byledaren från den nya ”grannbyn”. På en torr åker ställde koordinatörerna upp stolar, guatemalanska flaggor, en enorm banderoll med jordbrukssekretariatets logga och ljudsystem installerades. Efter en lång session av nationalsång och kvinnor som ceremoniellt marscherade med flaggor började huvudkoordinatörerna för organisationen ta till orda.

”Vi har fått möjligheten att börja om på nytt, men det som fortfarande är konstant är vår kamp för rättvisa för Héctor Reyes och hans familj och för de som dödades i massakern.”

De tackade även det ovärderliga, solidariska (och ekonomiska) stöd de fått av andra organisationer. ”De internationella observatörerna har aldrig lämnat oss. De har levt med oss vid vägen, de har stöttat oss i svåra tider och alltid visat solidaritet.  ”

Den rundlagde borgmästaren hälsade de nya invånarna välkomna och den före detta ägaren till marken bedyrade sitt stöd i rättvisekampen och passade på att slänga in några ord om den ”utvecklingspotential” och de ”investeringsmöjligheter” som de nya invånarna innebär. Långa solidaritetstal hölls också av andra personer och mången persons ögon fylldes till bredden. Sedan skrev styrelsen under dokumenten som juridiskt binder familjerna till den nya jorden.

Sedan blev det åter igen köttfest och fotbollsmatch mellan Nueva Linda och de nya grannarna. Efter många kramar och kindpussande var vi fredsobservatörer tvungna att ge oss iväg. Eftermiddagssolen lyste upp det tjocka, vita vägdammet som virvlade upp bakom pickupen och lade sig som snö på växtligheten i väggrenen. Vi satt tysta och begrundade i melankoli det faktum att vi inte längre kommer att medfölja dessa viljestarka och uthålliga människor. Förhoppningsvis finns det inte längre anledning till vår närvaro… men utan tvekan: deras kamp fortsätter.

Kajsa Stenberg, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012

Läs tidigare inlägg om Finca Nueva Linda här:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/04/21/i-ett-talt-pa-vagen/

För mer information om Finca Nueva Linda på spanska: http://www.rightsaction.org/Documentos%20en%20Espanol/InformeNuevaLinda-DerechosenAccion.pdf

Under januari månad kommer årskrönikor från det gångna året läggas upp på bloggen, en från Guatemala och en från Mexiko, där vi sammanfattar de viktigaste händelserna under året. För observatörerna i Chiapas återstår endast en medföljning, och de i Guatemala är i full gång med sina sista medföljningar de med. Den första januari var det exakt 18 år sedan zapatisternas uppror i Chiapas och i samband med detta närvarade KrF:s observatörer på ett forum anordnat av ett universitet i San Cristóbal de las Casas där en alternativ världsordning diskuterades. I Guatemala har en del nyheter om folkmordsfallet kommit fram, vilket vi snart kommer att publicera ett inlägg om.

Med detta inlägg vill vi tacka alla er som följt vår blogg under 2011 och hoppas att ni kommer att fortsätta göra det också under 2012, även med de nya observatörerna som kommer senare i vår. Vi vill också rikta ett stort tack till de 110 personer som skrev under blixtaktionen till stöd för den politiske fången Alberto Patishtán samt de som via KrF skrev under aktioner för människorna i San Marcos Áviles samt för de hotade människorättsaktivisterna Adolfo Guzmán, Margarita Martinez och medlemmarna i människorättsorganisationen Comité Cerezo.

Med hopp om ett år fyllt av fred, rättvisa och kärlek!

Fredsobservatörerna 2011-2012 genom Karin Bender:  Zofie Bengtsson, Sofia Gadelii, Malin Kullmar, Elina Peronius, Charlotta Pettersson och Kajsa Stenberg.