Första resan

Två bussar och sex timmar senare nådde vi målet uppe i bergen i Quiche.

Resan började tidigt på morgonen innan solen gått upp i Guatemala City. Det är en stad med ett lock av avgaser och luftföroreningar. När Carlos, min arbetskamrat ute i fält, och jag väntade på bussen passerade en annan buss som lämnade ett tjockt svart moln efter sig, så svart att vi såg ingenting. Efter att molnet löst upp sig skrattade vi i samförstånd och ruskade på huvudena med de andra på busshållplatsen. Fast det är ganska sorgligt att bussar och bilar lämnar så mycket efter sig Inte många av dem som skulle passera den svenska bilprovningens normer för utsläpp!

Vägen till vårt mål var väldigt mycket upp , så mycket att jag flera gånger tänkte, ska vi verkligen ännu högre? Visst skulle vi det! Det är svårt att beskriva hur vackert det är där. Slingrande väg med hänförande utsikt efter var och varannan krök.

Carlos och jag är i det regionala teamet. Det betyder att vi finns ute i vår region under cirka fyra veckor. Då besöker vi byar och personer som ansökt om medföljning. Det är personer som arbetar och kämpar för sina mänskliga rättigheter. Ett exempel är rätten till marken man brukat under många generationer. För 500 år sedan fördrevs man upp i bergen från de bördiga slätterna vid kusten, sedan dess har urbefolkningen varit utsatt för ofrivilliga förflyttningar flera gånger.

Under Guatemalas inbördeskrig som varade 36 år slog militären hårt mot dem, särskilt i början av 80-talet då de invaderade, massakrerade, brände byar och tvingade bort överlevande in i modellbyar som i viss mån liknade koncentrationsläger. Dessa överlevande är nu vittnen i den process som pågår för rättvisa och försoning där man vill ställa de ansvariga inför rätta. Mer än 600 massakrer utfördes varav fler än 300 i Carlos och min region. Vi medföljer såväl individer genom regelbundna besök i deras hem och de processer som handlar om deras mänskliga rättigheter.

Markfrågan är central och ständigt aktuell. Högt uppsatta militärer tillskrev sig den skövlade marken där de dödat och jagat iväg folket. De etablerade fincas, stora jordegendomar, som de anser sig ha rätten till men för ursprungsfolket är det markstöld. Området ruvar på stora naturtillgångar och är nu målet för utländska intressen inom gruvdrift och vattenkraft, branscher med outtömliga ekonomiska resurser. Folk tvingas än en gång flytta på sig den här gången är det med illegala papper som gjorts ”lagliga” genom korruption.

För den som kan spanska finns på youtube en intressant dokumentärfilm, Tierras Arrasadas, skövlad mark. Den är i sex avsnitt á 9 min. Här är länk till första delen.

En annan som inte kräver någon spanska, filmbilderna talar för sig själva, är denna länk som visar hur avvisningen av folk, 30 juni 2008 från la finca El Pino Fraijanes, i Guatemala gick till.

Det är väldigt intressant att vara i den här processen, det är långt från vårt välordnade land men likafullt en del av världen på den här planeten.

Lena Molin, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

Annonser
Det här inlägget postades i Försoning: Sanning, rättvisa och gottgörelse, Guatemala och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s