Knarkkriget

Söndagen den 28 mars sköts tio barn och ungdomar i åldrarna åtta till 21 år ihjäl i den mexikanska delstaten Durango. De färdades på flaket till en pick-up som stoppades av beväpnade män som misstänks tillhöra Sinaloa-kartellen. Det var den senaste massakern i det krig som pågår mellan olika narkotikasyndikat och den mexikanska militären och som skördar tusentals dödsoffer per år, många av dem påfallande unga.

Det är inte ovanligt att polisbefäl eller lokala makthavare är köpta av narkotikasyndikaten. I ett par år har det talats om att staten helt är på väg att förlora kontrollen över vissa områden, framför allt längs med gränsen till USA. Regeringen Calderóns beslut att sätta in militären i kampen mot kartellerna har snarast förvärrat situationen. Internationella människorättsorganisationer har uttalat sin oro över det ökande antalet fall av tortyr och försvinnanden. Många av de döda är civila som råkat befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt. Den 19 mars kom ett pressmeddelande om att två personer dödats i en skottlossning mellan militär och beväpnade kriminella i närheten av den tekniska högskolan i Monterrey. Några dagar senare framkom det att de dödade var två studenter som varit på väg från högskolebiblioteket till sina bostäder på campus. Identifieringen försvårades av att kropparna var illa tilltygade. Det har ännu inte framkommit några bevis för att beväpnade kriminella överhuvudtaget befunnit sig på campusområdet. Händelsen är långtifrån unik, men den har återigen sporrat protesterna mot den militära närvaron.

Trots att knarkkriget till största delen utkämpas flera hundra mil härifrån, har det medfört konsekvenser även för situationen i Chiapas. För det första har konflikten med EZLN hamnat litet i skymundan, vilket gagnar regeringen. För det andra fungerar kriget mot narkotikan som argument för att öka den militära närvaron även i Chiapas. Och för det tredje används anklagelser om samröre med narkotikasmugglare eller människosmugglare närmast slentrianmässigt för att smutskasta politiska motståndare eller försvaga sociala rörelser.

Ida Asplund, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas

Annonser
Det här inlägget postades i Mexiko, Repression mot människorättsförsvarare eller civila och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s