Tre unga män i Guatemala

Latinamerika.nu har publicerat en ny notis om Oaxaca: http://www.latinamerika.nu/guvernoren-hotar-med-utvisning

Det är fortfarande möjligt att skriva under blixtaktionen på Kristna Fredsrörelsens hemsida: http://www.krf.se/agera-mot-vapnad-attack-pa-manniskorrattsforsvarare-i-oaxaca

Juan

Det är 22 april, ”El día de la tierra”, jordens dag. Vi är med som observatörer vid den marcha, demonstrationståget, som samlar 8000 personer från olika organisationer i landet. Många är bönder och ursprungsfolk från bergen som har rest till huvudstaden för att visa sitt motstånd mot storföretagens etableringsplaner inom vattenkraft och gruvdrift. Deltagarna hävdar sin rätt till marken de bor på, de vill bevara sin miljö intakt för sig, sina barn och barnbarn såsom deras förfäder har gjort för dem.

Plötsligt stannar tågets rörelse upp. Vi blir stillastående ett tag. Representanter för marchan besöker Kanadas ambassad för att överlämna ett uttalande mot de gruvprojekt som kanadensiska företag driver i landet och som förgiftar vattnet och miljön. Vi väntar. Jag rör mig lite framåt utmed kanten av folkmängden och ser en ung man veva upp något ur ett hål i marken. Han arbetar snabbt med veven, i repets ände kommer det upp två hinkar med sand. Han hakar av hinkarna, hakar på en ny som han hissar ner i hålet och går sedan för att tömma sanden på en hög några meter bort.

Så håller han på, om och om igen. Hissar upp, hakar på, hissar ner, och tömmer på högen. Vi blev stående så pass länge så nyfikenheten tog över och jag frågade honom vad det skulle bli. Han svarade att han inte visste, bara att företaget bestämt att de ska ta upp sanden ur hålet. Det var hans första dag. En annan person var nere i hålet och fyllde hinkarna. Min gissning är att det var 8-10 meter djupt. För att komma ner måste han ta samma väg som hinkarna, alltså hänga på repet. Arbetstiden är 7.00 – 16.00 och minst två kubikmeter sand. För detta tjänar Juan 100 quetzales om dagen vilket motsvarar 90 svenska kronor. Två minuter av hans arbetsdag , på jordens dag, finns här.

http://www.youtube.com/watch?v=snCPtdcBEPI

Daniel

Vi träffades på ett möte ordnat av en organisation som vi medföljer. Daniel körde en av minibussarna som transporterat folk till mötet. I frukostkön började vi prata. Han var gladlynt med glimten i ögat, frågade var jag kom ifrån och jag gjorde detsamma. Han var från Nicaragua men bor nu i Guatemala sedan tretton år tillbaka.

Jaha, då kom du med din familj då, undrade jag för jag såg att han var mycket ung. Nej, jag kom ensam, svarade han. Han hade rymt hemifrån för hans mamma slog honom. Han var bara nio är då. Jag blev nyfiken på hur han kunde försörja sig vid så unga år och i ett nytt land. Han berättade att han reste med ett nöjesfält. Hans uppgift var montering och skötsel av pariserhjulet. Det gjorde han i nio år. De senare åren av den perioden blev han ledare för en grupp maras, ungdomsgäng som livnär sig på organiserad kriminalitet. ”Ett hårt liv, men alltid någon som ställde upp för en. Det var som min familj”, sa Daniel. Nu har han sedan tre år lämnat gänget, träffat sin fru och blivit pappa. Det blev vändningen i hans liv men det finns fortfarande platser han inte kan visa sig på, det vore alltför riskabelt då en del personer vill honom illa. Hans arbete på minibussen är bra men han drömmer om en egen bit mark att odla och leva på tillsammans med sin nya familj.

Marcos

Vi har inte träffats men jag läser om honom i tidningen Prensa Libre som är en av de större dagstidningarna i Guatemala. Han är en av de många som gett sig av illegalt till USA och som sedan skickats tillbaka av myndigheterna där.

För tre år sedan gav han sig av till USA tillsammans med sin syster och pappa. Därmed skaffade de sig en skuld på 50 000 quetzales vilket blir ca 45 000 svenska kronor. Nu i Guatemala tjänar han 40 quetzales per dag som lantarbetare jämfört med 55 quetzales i timmen i USA. Det blir hårt att få ihop pengar för att betala tillbaka skulden.

I USA arbetade Marcos med köttprodukter i en livsmedelsindustri under sju månader. Det var hårda förhållanden, kallt i lokalerna, de blev illa behandlade, hårt tryck och ständigt hotade med uppsägning. Trots allt tycker Marcos att det var mycket bättre där än i Guatemala. ”Man hade åtminstone, mat, kläder och kunde köpa det man ville ha. Här arbetar man ibland och sen finns inte pengar till att få betalt och ibland arbetar man inte.”

Hans by har praktiskt taget överlevt tack vare de pengar som släktingar skickat hem tidigare. Men nu har det blivit svårare. Det finns mer än 100 personer som deporterats från Iowa och därför finns inga inkomster längre.

För tre år sedan när Marcos tog sig till USA gick han 300 mil från Guatemalas gräns. Nu ska han tillbaka men den här gången behöver han bara flyga fyra timmar. Han är en av sju ungdomar som ska vittna i en process mot företaget där han arbetade. De var vid avvisningen omyndiga. Den 12 maj 2008 ägde historiens mest omfattande gripande på ett och samma företag rum. Av 390 personer utan klara papper var 287 från Guatemala. Företaget har exploaterat sin illegala arbetskraft, brutit mot mänskliga rättigheter och är anklagade för mer än tusen arbetsrättsliga brott.

Marcos drömmer nu först och främst om att bli skuldfri och sen skulle han vilja arbeta som trädgårdsmästare. ”Jag tycker om att klippa gräs och sköta om plantor” säger han i artikeln.

Marcos är bara en av många i samma situation som måste konkurrera om jobb som inte finns. För någon månad sedan läste jag att det gick tre flygplan i veckan till Guatemala med 120 deporterade personer i varje… Jag slås av all överlevnadskraft som finns här.

Lena Molin, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

Den som vill kan också följa Lena Molins personliga blogg på Resedagboken:

http://www.resdagboken.se/Web/Apps/Diary/EntryPresentation.aspx?id=234&epslanguage=sv&tid=394825&eid=2343012

Annonser
Det här inlägget postades i Guatemala och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s