Blåsor på tårna

Man delar med olika människor vid olika medföljningstillfällen

Nästan varje dag känner jag mig tacksam för att jag är här. Det är så varierande medföljningar jag har fått göra, fått vara i delar av Guatemala som jag aldrig hade varit tidigare och följt människor som kanske aldrig skulle träffat. Jag är för det mesta lycklig över det. Nån gång blir jag dock frusterad, besviken, irriterad. Som nu, när jag hade två dagar kvar för att tillsammans med cirka 200 medlemmar av COMUNDICH komma fram till Guatemalas och Centralamerikas absoluta pilgrimsfärdsställe.

Ashley och jag hade åkt för att följa med folk från COMUNDICH – Chortífolkets samordningsorganisation till försvar av naturresurser. De skulle vandra i tre dagar från Esquipulitas, en by i La Unión, i Zacaparegionen, till Esquipulas, i Chiquimularegionen, där kyrkan för el Cristo Negro, Svarte Jesus, finns. Dit har man pilgrimfärdat sedan slutet av 1500 talet, då kyrkan där Svarte Jesus hänger byggdes. Men det är samma plats där Chortífolket dyrkade krigsguden Ek Chuaj, så man har vandrat dit under ännu mycket längre tid. Spanjorerna byggde alltid kyrkorna på redan ”upptagna” altarplatser, som ett sätt att få ursprungsfolk att lättare dyrka den kristna guden. Så gjorde de överallt där de kom, även här i Esquipulas.

Den Svarte Jesus är av trä och nästan svart. Man tror att den portuguisiske skulptören som täljde den gjorde det  i en träsort som med tiden kom att bli mörkare och mörkare, och att det var ett sätt att få med sig ursprungsfolk i och med att dennes färg liknar mer chortífolkets hudfärg. Vad som än är förklaringen vandrar alla ursprungsfolksgrupper till Esquipulas för att tacka Jesus för något mirakel eller för att be om ett. COMUNDICH skulle vandra för försvarandet och bevarandet av sina naturresurser, som är hotade av en motorväg som guatemalanska staten tänker bygga från Atlantkusten till Stillahavskusten, och som kommer att genomkorsa Chortífolkets territorium. De vandrade även för tacka för att de håller på att bli ”lagliga ägare” till sina fäderneärvda landområden. Cirka 20.000 personer pratar chortí. De bor i Guatemala, Honduras och El Salvador.

Ashley och jag åkte först till Camotán för att dagen därpå åka med till Esquipulitas vid fyratiden på morgonen. Färden dit tog 50 minuter med fyrhjulstyrd flakbil. Vid åttatiden började vi glatt vandra tillsammans med nästan 200 personer. Vid sextiden på kvällen var vi framme, med två pauser på sammanlagt cirka en och en halv timme. Vid tretiden kunde jag inte stå på mina fötter, sulorna brände och tårna hade fått blåsor. Vägen var grusväg och inte så plan, den gick upp och ner, upp och ner; nedför flyttade sig fötterna framåt i skorna, mellan strumpan och foten  blev det friktion och det kändes som sulan hade brännsår. Jag är bra på att gå fort och långt, men har aldrig gått en hel dag i sån terräng så … det var bara att erkänna att jag inte kunde gå längre. Eftersom en flakbil åkte med karavanen skulle jag ha kunnat vila fötterna hela nästa dag och göra en ansträngning sista dagen. Så tänkte jag och de som samordnade vandringen. Men men, det blir inte alltid som man tänkt sig för det var inte bara jag som inte kunde gå. Många kvinnor hade ont i benen och behövde åka bil, likaså alla barnen som hade lekt hela natten fast vi hade gått hela dagen och skulle stiga upp halv fyra för att fortsätta.

Tyvärr kom jag aldrig dit och därför får jag bli skyldig er en bild på Svarte Jesus. För mig fanns inget annat val än att hoppa av bilen och lämna plats för de andra, framför allt för den 82-åriga Carmen. Klockan fem klev Ashley och jag på bussen för att ta oss tillbaka till huvudstaden. Men medföljningen blev inte drabbad ändå, för det som var sagt var att vi skulle medfölja bara första dagen, och sen skulle vi se. Folk vet ju hur hårt det kan bli att vandra en hel dag i hettan. Nu vet jag också det.

Alva Azócar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

Här hittar du en bild på den Svarte Jesus: http://www.guate360.com/galeria/details.php?image_id=4258&sessionid=203c1c97204caa4c38f6cb2e2033b784

Annonser
Det här inlägget postades i Guatemala, Ursprungsfolks rättigheter och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Blåsor på tårna

  1. Aron skriver:

    Stackars dig Alva!!! Men kul att du gillar ditt jobb – du gör det bra!

    Här kommer en god nyhet om Guatemala:

    http://www.prensalibre.com/noticias/justicia/tribunal_de_los_pueblos-derechos_humanos_0_262173909.html

    Kram,

    Aron.

  2. Jo, Christine skrev igår på la.nu nåt som berör detta, fast i lite större sammanhang, vilket inte är så dumt: http://www.latinamerika.nu/folkets-toppmote-i-madrid

  3. Aron skriver:

    Fint! Bra att det uppmärksammas!

  4. maja skriver:

    men du fick ju fantastiska bilder, som alltid!

    /ditt fan
    🙂

  5. Aron skriver:

    Rapport om Folktribunalen från mexikanska La Jornada:

    http://www.jornada.unam.mx/2010/05/18/index.php?section=mundo&article=022n1mun

    /Aron.

  6. Ida Viklund skriver:

    Hej Alva!

    Alltid så intressant att läsa dina betraktelser från Guatemala! Och vilken tuff vandring!

    Kramar Ida

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s