Nutiden – Tiden nu

Utsikt åt vänster

Utsikt åt vänster

Jag sitter här på bänken framför vårt lilla plankhus och tittar på nuet. Fem pojkar har vattenkrig med plastflaskor i olika storlekar, allt från halvliters till 3,3 liters Big Cola. De skrattar, jagar varandra och sprutar vatten. Alla är genomblöta. Jag skulle vilja vara med för det är så varmt och det ser skönt ut. Flickorna är inte med. De som jag ser bär vatten, väver, reder ut trådar som trasslar, tvättar kläder och småsyskon. En häst passerar med ett stort lass av gräs, ser ut som en vandrande höstack. En pojke sitter vid vägkanten och kastar torra jordkockor bakåt över sig ner i en slänt. Några ankor kommer gående. Det hörs musik på håll, låter som en flöjt och trumma.

Min utsikt är en torr jordig uppförsbacke åt höger, åt vänster är det utför. Det är väldigt kuperat. Husen klamrar sig fast på sluttningarna. Många står på pålar längs ena sidan för att nå fast mark då det är så brant. En kvinna med kaffekanna och i sällskap av en pojke går förbi. Kvinnorna är ofta barfota eller har sandaler, männen har gummistövlar. En flicka kommer och handlar i den lilla butiken som finns i den ena halvan av vårt hus. Hon köper en pytteliten påse med små smaksatta nachos. Små påsar kostar små pengar och småpengar är det enda man har, påsarna säljer bra.

Tuppar gal, hönor kacklar och en hund skäller.

Nu har musiken utökats med en basgång. Det är söndag. Frikyrkorna verkar hålla igång musiklivet här. Jag kommer att tänka på mannen som berättade att han tack vare sitt engagemang i kyrkan blivit orädd att uttrycka sig och prata inför en grupp. Han sa att han försöker föra vidare till sina barn att våga, ta sin rätt att ha en åsikt och inte vara blyga. Han berättade att det är mycket vanligt att man är tyst och rädd för att säga något inför andra. Det är ett arv från 500 års förtryck och diskriminering. Bland de 3000 som bor i byn är ungefär 20 familjer spanskättlingar, ladinos.

Det var de som tidigare bestämde över alla andra, alltså mayafolk, som bott på platsen flera tusen år. Nu är det mycket mindre diskriminering men det tar tid att ändra mönster, därför vill han lära sina barn att ta plats och tycka till.

En hund gör mig sällskap, den kliar sig med både tassar och tänder. Lugnt och varmt denna eftermiddag. Inga bilar åker här, vägen är för dålig för det men en motorcykel kommer förbi. En häst med en ung man på ryggen kommer uppifrån och de möts. När han passerat mig stannar han till sitter av och pratar med en kompis i huset bredvid. Han har gummistövlar. När det regnar här blir det massor av lera. Hästen och en hund nosar på varandra. Ett barn gråter. Någon hamrar. En liten griskulting kommer springande och korsar vägen.. .Nu bara är jag, det är nu. Jag är i nuet. Jag önskar att jag kunde visa alla de här bilderna…

Utsikt åt höger

Utsikt åt höger

Det får bli en bild åt vänster med hästen som sover och en bild av uppförsbacken åt höger.

Lena Molin,  fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala.

Annonser
Det här inlägget postades i Guatemala. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Nutiden – Tiden nu

  1. Susanne skriver:

    Fint skrivet!!
    Jag gillar att vara på landet, alltid någon som kämpar för något, i huvudstaden känner jag alltid desesperation inför likgiltighten inför fattigdom och diskriminering samt äckel inför alla shoppingcentrum.
    Susanne

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s