San José

Detta är inlägg två av tre. Det första inlägget finns här.

Fredsobservatörer i Chiapas

Fredsobservatörer i Chiapas

På San José-dagen åkte vi till San José – grannen till samhället där vi befann oss som fredsobservatörer. I San José ordnades en fest för att fira minnet av samhällets grundande. Vi åkte dit på ett lastbilsflak tillsammans med de vi medföljde för att delta i firandet. Vi kom fram på förmiddagen och satte oss att vänta i ett gathörn. För att hedra helgonet San José skulle vi gå i procession genom byn, men det dröjde länge innan det blev vår tur att gå. Det var hett och dammigt i gathörnet men ingen klagade, inte ens barnen. I Sverige hade barnen förmodligen gråtit, slagits eller retats med varandra men de mexikanska barnen satt snällt på trottoarkanten och väntade. Utan glass.

Efter två timmars väntan blev det äntligen vår tur att gå. Längst fram gick ett gäng dansare med masker för sina ansikten och bakom oss följde en blåsorkester. Vi gick ett varv runt torget och avslutade med sång och bön i kyrkan. Sedan var det klart och vi var fria att njuta av festligheterna. Det bjöds på tuppfäktning, spelmaskiner och öltält, så det blev mest att vi bara satt under ett träd och tittade på folk. Och folk tittade på oss. Det kunde inte höra till vanligheterna att San José fick besök av utlänningar. Vi var något av en attraktion.

På promenad över torget möttes vi av en grupp äldre kvinnor som kramade våra händer och överöste oss med frågor, tack och leenden. De var mycket glada över att ha oss där. Men de visste inte varför vi var där. Visste vi? Vi kände oss lite överrumplade och återvände till vår viloplats i skuggan under trädet.

Efter en stund noterade vi ett gäng tonårstjejer som gick varv efter varv runt torget. De tittade på oss och fnittrade. Till slut kom de fram och frågade om de fick hälsa på oss. ”Jo”, svarade jag, och så fick jag och min kollega varsin puss på kinden av alla fyra. Tjejerna var pratglada och framåt och frågade varifrån vi kom och vad vi åt för mat i Europa. Sedan ville de ta kort med sina mobiltelefoner. På mig. Det blev totalt fem bilder: en bild med Aron och Betty, en med Rosa, en med Ana, en med Laeticia och en med allihop. Det grämer mig att jag inte kom mig för att fota dem tillbaka.

Aron Lindblom, samordnare.

Annonser
Det här inlägget postades i Mexiko och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till San José

  1. Ping: Syslöjd « Fredsobservatörernas blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s