Syslöjd

Detta är inlägg tre av tre. Inlägg nummer två finns här:

https://fredsobservatorerna.wordpress.com/2010/08/18/san-jose/

Under andra veckan i den heta byn på Chiapas lågland var vi så många som sju utlänningar på plats samtidigt. Det kändes stundtals lite absurt. I ett samhälle som vanligtvis bara hade runt 30 invånare utgjorde vi ”gringos” nästan 25 procent av invånarantalet. Egentligen bestod samhället av många fler än 30 personer men av olika anledningar hade majoriteten av invånarna ännu inte kommit på plats. Samhället grundades efter en jordockupation och på grund av sitt politiska arbete i en lokal bondeorganisation har människor med kopplingar till byn utsatts för våld och trakasserier från armén, polisen och de plantageägarna i området. Alla vi sju utlänningar som befann oss i samhället arbetade på olika sätt för att förbättra och normalisera situationen i samhället. Vi observatörer utgjorde en så kallad ”preventiv närvaro” för att förhindra brott mot de mänskliga rättigheterna. En biolog från USA var på plats för att dokumentera växt- och djurlivet i området. En representant från en italiensk solidaritetsorganisation var på besök för att följa arbetet med att konstruera en förskola och två kvinnor från Finland var där för att lära folk sticka och virka. Vi skrattade lite åt dem till att börja med. Dagstemperaturen på Chiapas lågland kan lätt gå över 40 grader, så varför skulle människorna där vara intresserade av att sticka varma tröjor? Kanske för att det är roligt att sticka? Faktum är att finskorna fick så många elever att de knappt hade tid att laga mat eller vila sig. Ett par kvinnor och några pojkar från byn började lära sig sticka raggsockor, grytlappar och mössor, och även vi fredsobservatörer blev involverade. Till och med jag. Jag var alltid duktig och ordentlig i skolan, alltid utom på syslöjden. Kanske hotade de mjuka tygerna min manliga könsidentitet, kanske var min syslöjdslärare världens tråkigaste? Jag lärde mig i alla fall aldrig att hantera varken nål, tråd eller stickor. Inte förrän jag kom till Chiapas i södra Mexiko där jag med finsk assistans stickade en grytlapp och virkade en varm mössa. Så kan det gå när man har gott om tid och bra lärare!

Hur ska det gå?

De gångna dagarnas tre blogginlägg skrev jag i ett litet samhälle i Chiapas där jag var stationerad som fredsobservatör för två år sedan. Stickning och råttor är obetydliga utmaningar om man jämför med den situation som människorna där lever med dagligen. I början av 2008 blev två unga män från en grannby mördade efter att de försökt organisera sig i en bondeorganisation, och i maj 2008 gick polis och militär in i samhället på jakt efter misstänkta gerillasympatisörer. Under 2009 inträffade liknande incidenter och mannen som la ut råttgift i vårt hus greps av polis och tillbringade flera veckor i fängelse. Han släpptes till slut och alla anklagelser mot honom lades ner efter att hans kamrater inlett en hungerstrejk. Framtiden ser oviss ut men kampen fortsätter. I höst ska den nya förskolan stå färdig.

Aron Lindblom, samordnare.

Annonser
Det här inlägget postades i Mexiko. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s