När vi sår minnesfrön, skördar vi fred

Ordet folkmord väcker i och för sig inga trevliga eller roliga tankar, men det kan bli både trevligt och roligt när människor som har gått igenom liknande tragiska upplevelser, och som kan känna igen sin historia i andras, möts.

I helgen var Cecilia och jag på en internationell konferens om folkmord, ”Sembrando semillas de memoria, cosechamos la paz” (=När vi sår minnesfrön, skördar vi fred). Ett åttiotal personer från Guatemala, El Salvador, Peru och Chiapas-Mexiko som har överlevt massakrer under krigen i respektive land träffades för att utbyta erfarenheter. Föredragshållarna gav sina vittnesmål och presenterade sitt lands historia om folkmord, men de delade också med sig av sina erfarenheter från kampen för sanning och rättvisa, som blivit deras ledstjärna i livet.

Vägen i den kampen har varit krokig, eftersom de juridiska systemen i de fyra länderna präglas av straffrihet i olika grad. Ändå har man nått vissa framgångar och konferensens deltagare ville också dela dessa med varandra. I Chiapas-Mexiko ska massakern på 45 personer i Acteal tas upp i den Interamerikanska Domstolen för mänskliga rättigheter (CIDH). I El Salvador har man kommit långt vad gäller gravöppningar och identifiering av offer, men man kämpar fortfarande mot en amnestilag som gör det omöjligt att ställa någon inför rätta för människorättsbrott. I Guatemala har man lyckats få fällande domar i tre fall av påtvingade försvinnanden det senaste året, och den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter har ett flertal gånger dömt den guatemalanska staten för att inte respektera offrens och de anhörigas rätt till rättvisa.  I Peru har två lagar stiftats för att gottgöra inbördeskrigets offer: lagen för offrens upprättelse och skadestånd och de interna flyktingarnas lag.

Alla som deltog under konferensen var överens om vikten av att inte glömma vad som hänt, att hålla minnet levande för att undvika att historien upprepas. Man talar mycket om ”garanti för icke-upprepning” som en del av offrens eller de överlevandes helandeprocess. Att minnas, att hålla historien närvarande och att få veta sanningen är förutsättningar för rättvisa och för att fred och försoning ska få en chans, oavsett om det är i Guatemala, El Salvador, Mexiko eller Peru.

Konferensen När vi sår minnesfrön, skördar vi fred” ingår i en serie träffar och konferenser kring ”det kollektiva minnet som grudläggande pelare för freden”. I helgen kommer en liknande konferens, ”Memoria histórica, cultura de paz y juventud”, att hållas i Guatemala City. Hit kommer överlevande från Argentina, Chile, Costa Rica och El Salvador för att tillsammans diskutera ungdomarnas roll i denna process. Här kommer konsten att ha en central roll som verktyg för att återerövra sanningen och historien.

Även i grannlandet El Salvador kommer en konferens på samma tema att äga rum snart, 8-10 december. Där ska människor från Colombia, El Salvador, Guatemala, Honduras och Nicaragua träffas. Meningen är att stärka varandra i kampen mot glömska och för rättvisa.

En dikt, av den guatemalanska mayapoeten Humberto Ak’abal, till godo:

Då och då

går jag baklänges:

det är mitt sätt att minnas.

Om jag enbart gick framlänges,

skulle jag kunna berätta för dig om

hur glömskan ser ut.

Alva Azócar, Fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

Annonser
Det här inlägget postades i Försoning: Sanning, rättvisa och gottgörelse, Guatemala och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till När vi sår minnesfrön, skördar vi fred

  1. Annika skriver:

    Fint att läsa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s