Guatemala vägrar att erkänna sin historia

I slutet av november invigdes ett omfattande konstprojekt till minne av de som föll offer för de talrika och fruktansvärda massakrerna i Baja Verapaz. En grupp engagerade personer som kallar sig memoria fotografica är de som ligger bakom den 119 meter långa datorproducerade väggmålningen som pryder hela ena sidan av den mur som omger kyrkogården i Rabinal. Redan två månader efter invigningen är det någon som har förstört stora delar av väggmålningen, någon som vägrar att erkänna en viktig, om än vidrig, del av Guatemalas historia.

Den förstörda väggmålningen i RabinalHär om dagen fick jag närvara vid den pressträff där de ansvariga för projektet frågades ut om hur det ser på det inträffade. Enligt Julia Cortez, en av de inblandade i memoria fotografica och tillika ledare för den guatemalanska organisationen för vittnen efter folkmordet (Asosiación para la Justícia y Reconciliación-AJR), är det ett dåd av någon som vägrar erkänna denna del av Guatemalas historia. Det kan mycket väl vara någon som känner sig hotad av att sanningen på ett så tdligt vis blir en del av det offentliga rummet. Många av de som bär ansvaret för folkmordet i Guatemala, går fortfarande fria och har viktiga positioner i samhället och till och med i den guatemalanska kongressen.

Enligt en annan representant för memoria fotografica är det ett stort problem i Guatemala att staten inte erkänner denna del av landets historia. Undervisningen i skolan tar inte upp vad som verkligen hände under tiden för folkmordet. Endast en liten del av landets mer än 500-åriga tradition av förtryck tas upp i undervisningen, nämligen spanjorernas ”erövring” av landet under det tidiga delen av 1500-talet.

Det är inte första gången som incidenter av det här slaget äger rum i Rabinal. För några år sedan vandaliserades de monument som upprättades på kyrkogården till åminne av massakrer i kringliggande lokalsamhällen. Den eller de som den här gången förstörde väggmålningen i Rabinal har varit hängiven uppgiften och använt sig av redskap för att försöka få loss det väl fästa och värmebehandlade plastmaterialet. Den idoga gärningsmannen har också försökt bränna sönder delar av det svårförstörda materialet.

Rätten att få offentliggöra sanningen, angående det som ägde rum under folkmordet, är en av punkterna i det fredsavtal som skrevs under 1996. Enligt Julia Cortez är det inträffade en brott mot de mänskliga rättigheterna som man inte bör ta lätt på. Hon känner sig väldigt sårad av det som inträffat. Rätten att berätta sin historia utan att utsättas fysiska eller psykiska hot eller övergrepp är en mänsklig rättighet. Förhoppningsvis kommer historien snart att komma ifatt Guatemala och sanningen bli tillgänglig för alla.

Anton Svensson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

Annonser
Det här inlägget postades i Försoning: Sanning, rättvisa och gottgörelse, Guatemala, Kvinnliga människorättsförsvarare, Repression mot människorättsförsvarare eller civila och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s