¿Slavarbete?

Då majskörden i år på många håll mer eller mindre eliminerades av häftiga naturkatastrofer tvingas fler guatemalaner än vanligt lämna sina hem för att bege sig till kusten. Det är där de flesta stora plantagerna finns som erbjuder arbete. Arbete under hemska förhållanden utan några som helst försäkringar eller sociala trygghetssystem och dessutom nästan helt utan lön. 20-30 kronor per dag för 12 timmars stressarbete är inte mänskligt.

Baja Verapaz är ett av de områden som drabbades hårdast av stormen Agatha och utbrottet av vulkanen Pacaya som lamslog Guatemala under ett par dagar under slutet av maj förra året. Skördarna förstördes nästan helt av den aska som begravde stora delar av landet. De extrema regnen och den därpå följande torrperioden har också bidragit till att skördarna är exceptionellt sparsmakade denna säsong.

Majsen är redan slut i många hushåll och familjerna tvingas numera köpa all mat de behöver. En medelstor guatemalansk familj förbrukar åtminstone en quintal (45 kilo) majs per vecka, en säck i den storleken kostar numera cirka 150 kronor att köpa vilket medför en kostnad på minst 600 kr per månad. Till detta kommer ett flertal övriga utgifter för andra matvaror, kläder, mediciner och skolavgifter för den del av befolkningen som är så lyckligt lottad att de kan lägga undan pengar till studier.

Kaffe, Foto: Anton Svensson

I regionen Baja Verapaz finns nästan inga potentiella inkomstkällor för en vanligt lantbrukare utan högre utbildning. Det enda alternativet som återstår för mångas överlevnad och familjeförsörjning är att åka till kusten för att arbeta. Den här tiden på året är det framför allt kaffeplockning som gäller och många beger sig sig till regionen Chiquimula för att ägna sig åt kaffeplockning under slavlika villkor. I själva verket är priset på kaffe högre än någonsin här i Guatemala, men detta återspeglas inte i de fattiga kaffeplockarnas lövtunna lönekuvert. Jobbet sker på ackord och ger den stackars kaffeplockaren mellan 30 och 40 quetzales (ungefär motsvarande kronor) per quintal. Dessvärre är det nästan omöjligt att hinna plocka en quintal under de timmar som solen behagar vara närvarande. De jag pratar med säger att de jobbar hela dagarna från strax före soluppgången tills en bra stund efter att solen gått ner med endast ett par korta puaser för att äta. Trots de många arbetstimmarna hinner de allra snabbaste plocka ett knappt quintal kaffe vilket innebär en dagslön på cirka 30 quetzales för tolv timmars arbete.

Utflykten till kusten är inget glädjefyllt utan snarare ett nödvändigt ont för de familjer som tvingas lämna sina hem för att bege sig till de stora plantagerna för att arbeta. Lediga dagar existerar inte heller för den som behöver tjäna ihop till brödfödan. Efter några veckors slavarbete är det färdigskördat, plantageägaren slänger ut sina trälar som vänder hem några futtiga men livsviktiga hundralappar rikare än vid ankomsten. Bara resan till och från Baja Verpaz kostar dem nästan motsvarande en veckolön, men för den som inte har något annat att välja på så är det bara att bita i den sura kaffebönan.

Anton Svensson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

Annonser
Det här inlägget postades i Guatemala och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s