Massakern i Rio Negro

Utsikt från berget ovanför Rio Negro i Guatemala. Foto: Aron Lindblom.

Utsikt från berget ovanför Rio Negro i Guatemala. Foto: Aron Lindblom.

I helgen åkte vi till Rio Negro i Guatemala för att delta i ceremonin till minne av massakern den 13 mars 1982. Detta var inte den enda massaker som samhället Rio Negro utsattes för. Vid slutet av sjuttiotalet inledde den guatemalanska armén sin förföljelse av organiserade bönder, ursprungsfolk och misstänkta gerillasympatisörer i kommunen Rabinal, där Rio Negro ligger. Militären och polisen var särskilt misstänksamma mot de som motsatte sig det planerade bygget av kraftdammen Chixoy, som skulle översvämma Rio Negro och flera andra samhällen. Dammbygget hade stöd av bland annat Världsbanken och Interamerikanska utvecklingsbanken, trots att det vid den här tiden var allmänt känt att den guatemalanska staten dödade oliktänkande. Människorna i Rio Negro motsatte sig dammbygget och beskylldes därför för att tillhör gerillan. Några bevis fanns inte.

Utsikt från berget ovanför Rio Negro. Foto: Aron Lindblom.

Utsikt från berget ovanför Rio Negro. Foto: Aron Lindblom.

Den 13 februari 1982 gick en stor grupp män och kvinnor från Rio Negro till ett grannsamhälle för att hämta sina identitetskort, vilket de blivit beordrade att göra. När de kom fram samlades de ihop och dödades allihop. En månad senare, den 13 mars, kom soldaterna och patrulleros (beväpnade civila som ingick i de paramilitära grupperna Patrullas de Autodefensa Civil, PAC) istället till Rio Negro. Männen i byn såg soldaterna komma och gömde sig i bergen. Barnen och kvinnorna blev kvar i samhället och tvingades av soldaterna att börja gå uppför berget ovanför Rio Negro.

Vid minnesceremonin i söndags gick vi samma väg som barnen och kvinnorna tvingades vandra för 29 år sedan. Det var nästan trettio grader varmt. Solen stekte och svetten rann på oss allihop som vandrade uppför berget. De som överlevde massakern berättade att barnen grät när de tvingades uppför berget och soldaterna piskade dem med trädgrenar när de inte gick tillräckligt fort.

Altare till minne av offren för massakern i Rio Negro, 13 mars 1982. Foto: Aron Lindblom.

Altare till minne av offren för massakern i Rio Negro, 13 mars 1982. Foto: Aron Lindblom.

Långt ovanför Rio Negro delar sig berget i två toppar och mellan dessa finns en liten dalgång. Där samlades barnen och kvinnorna ihop och tvingades lägga sig ner på mage. En del av kvinnorna fördes bort, våldtogs och sköts ihjäl, men majoriteten av offren ströps ihjäl med rep eller klubbades till döds med påkar. En överlevare berättade att solen stekte och sved på ett sätt som han inte hade varit med om tidigare. ”Det var så hett att det kändes som det brann runt omkring oss”, sa han. ”Det var som att naturen visste att här begicks ett brott”. Mannen som sa dessa ord var bara en liten pojke när massakern ägde rum. Istället för att dödas blev han och hans lillebror förda till en grannby där de tvingades leva med en av mördarna i två år innan deras äldre syster hittade dem och tog dem därifrån. Mannens mor, släktingar och andra syskon dödades i massakern. Hans pappa hade dödats redan tidigare.

På den här platsen dödades barnen och kvinnorna från Rio Negro den 13 mars 1982. Foto: Aron Lindblom.

På den här platsen dödades barnen och kvinnorna från Rio Negro den 13 mars 1982. Foto: Aron Lindblom.

Den 13 mars 1982 dödades 70 kvinnor och 107 barn i Rio Negro. Efter det var det aldrig någon som återvände till byn och vid slutet av åttiotalet översvämmades samhället av kraftdammen Chixoy, som byggdes med stöd av Världsbanken. En grupp män, före detta patrulleros, har dömts för sitt deltagande i massakerna i Rio Negro och omkringliggande samhällen men de militära befälhavarna som gav order om dödandet är fortfarande fria.

De som överlevde massakerna blev tvångsförflyttade till andra samhällen i Guatemala, långt bort från platsen där de föddes. På nittiotalet återvände en liten grupp överlevare till bergen där de hade levt innan massakern och byggde återigen upp sina hus vid kanten av kraftdammen. Nyligen inledde ungdomar i Rio Negro ett projekt för att kunna ta emot turister i regionen. Det gamla samhället Rio Negro ligger dock begravet under vattenmassorna.

Kraftdammen Chixoy, några kilometer från samhället Rio Negro. Foto: Aron Lindblom.

Kraftdammen Chixoy, några kilometer från samhället Rio Negro. Foto: Aron Lindblom.

Genom projektet Acoguate i Guatemala medföljer Kristna Fredsrörelsen några av de organisationer som arbetar för rättvisa för Rio Negro och vår närvaro vid minnesceremonin den 13 mars var en del av vårt arbete för att stödja överlevarna. Vid minnesceremonin deltog knappt hundra personer från olika organisationer och samhällen i närheten av Rio Negro. På plats var även Norges och USAs ambassadörer samt en journalist från en guatemalansk tevestation.

En flicka bär sin lillasyster på ryggen på vägen upp till toppen av berget vid Rio Negro. Foto: Aron Lindblom.

En flicka bär sin lillasyster på ryggen på vägen upp till toppen av berget vid Rio Negro. Foto: Aron Lindblom.

I måndags natt kom jag tillbaka till Guatemala City efter en lång resa från Rio Negro. Sista biten hem åkte jag taxi med en ovanligt pratglad taxichaufför som bland annat berättade om sin onda rygg. Vi småpratade en liten stund och sedan frågade jag honom varifrån han kom, eftersom jag kunde höra på dialekten att han inte hade vuxit upp i Guatemala City. ”Jag kommer från Chichicastenango i Quiché”, sa mannen, ”men mina bröder tog med mig till Guatemala City efter att militären dödade min pappa.” ”Du förstår”, fortsatte han, ”under åttiotalet var det inbördeskrig här och militären dödade många människor. Mina bröder och jag hade inget annat val än fly till Guatemala City. Jag gick i skolan tills jag var fjorton år och sedan sa mina bröder att jag var stor nog att börja jobba och ta hand om mig själv. Sedan dess kör jag taxi.”

Aron Lindblom, koordinatör för Kristna Fredsrörelsens Fredstjänstprogram i Guatemala och Mexiko.

Skriv under den här uppmaningen till Guatemalas president för att staten ska betala skadestånd till överlevarna från Rio Negro: Support reparations for communities affected by the Chixoy Dam.

Tidigare bloggtext om massakern i Plan De Sánchez i kommunen Rabinal.

Annonser
Det här inlägget postades i Försoning: Sanning, rättvisa och gottgörelse, Guatemala och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Massakern i Rio Negro

  1. margaretha lindblom skriver:

    Jag vet inte om jag ska bli ledsen, arg eller rent ut sagt förbannad. Tänk att vi människor utsätter varandra för sådana fruktansvärda brott. Anledningen till detta kan skymta fram i artikel, multiföretag som vill ha ut mer vinster.
    Just nu ser vi liknande saker hända i Libyen och Bahrain. Där vill människor ha möjlighet att leva under demokratiska villkor men makthavare i det egna landet och i grannländer har så starka ekonmiska intressen i landet att de inte tolererar någon demokratisk utveckling.

    • Hej Mamma! Ja, det är jättehemskt vad som hände i Rio Negro och på andra platser i Guatemala. Så hemskt att det är svårt att förstå. Det känns som ett under att människor orkar kämpa vidare efter så mycket grymhet, men så stark verkar den mänskliga värdigheten vara. Stor kram till dig och Pappa! /Aron.

  2. Ping: ”Jag gråter också ibland” « Fredsobservatörernas blogg

  3. Ping: De mänskliga rättigheterna i Latinamerika 2011 « Kristna Fredsrörelsens blogg

  4. Ping: Internationell domstol fäller Guatemala för massaker | Fredsobservatörernas blogg

  5. Ping: Internationell domstol fäller Guatemala för massaker | FREDSOBSERVATÖRERNA I GUATEMALA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s