En utdragen kamp för rättigheter

"Ni befinner er nu i zapatistiskt rebellterritorium. Här styr folket och regeringen lyder." Foto: Aron Lindblom.

”Ni befinner er nu i zapatistiskt rebellterritorium. Här styr folket och regeringen lyder.” Foto: Aron Lindblom.

Den första januari 1994, samma dag som frihandelsavtalet NAFTA trädde i kraft, utbröt ett väpnat uppror i Chiapas. Bakom upproret låg Zapatistarmén för nationell befrielse (EZLN) som förklarade krig mot den mexikanska staten och ockuperade flera städer. EZLN betonade att man valde väpnad kamp på grund av bristen på resultat som uppnåtts genom fredliga protester. Zapatisterna kämpade för autonomi och de främsta punkterna i den politiska plattformen var ursprungsfolkens rättigheter, motstånd mot nyliberalismen, kvinnors rättigheter, demokrati och rättvisa.

Missnöjet från zapatisternas sida grundas i en lång historia av exploatering, marginalisering och etnisk diskriminering av ursprungsfolken. För att öka kommersialiseringen av land, antog regeringen i början på 1990-talet en nyliberal reform och artikel 27 i den mexikanska konstitutionen ändrades för att NAFTA skulle kunna träda i kraft. Ändringen av konstitutionen innebar att mark som ägts kollektivt i ejidos, och många gånger också brukats gemensamt av hela byn, blev föremål för privatisering. Den nya politiken gynnar stora transnationella företag som vill åt de många naturtillgångar som finns i Chiapas. Enligt ILO-konventionen 169, som Mexiko ratificerat, ska ursprungsfolk konsulteras och medverka i beslutsfattande frågor som rör deras samhällen. Markens betydelse betonas och konventionen innehåller även bestämmelser som ska säkra ursprungsfolks rätt till mark som de under lång tid innehaft eller brukat. Dessa bestämmelser tycks dock inte alltid ha respekterats i den mexikanska statens relationer med landets ursprungsfolk.

I februari 1996 undertecknades ett fredsavtal mellan den mexikanska regeringen och zapatistgerillan i det lilla samhället San Andrés i Chiapas. Avtalet slår fast att ursprungsfolk har rätt till självbestämmande, autonomi och att organisera sig, för att på så vis kunna bevara sina traditioner och öka möjligheterna till social och ekonomisk utveckling. Den mexikanska staten har dock inte uppfyllt de åtagande som de skrev under i San Andrés-avtalet och konflikten är idag långt i från löst. Istället pågår ett lågintensivt krig med hög militär närvaro som sätter skräck i byarna i Chiapas.

Zofie Bengtsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i cMexiko, 2011-2012.

Annonser
Det här inlägget postades i Mexiko, Repression mot människorättsförsvarare eller civila, Ursprungsfolks rättigheter och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En utdragen kamp för rättigheter

  1. Lena Molin skriver:

    Härligt att se att ni är på plats och igång. Lycka till ni har massor av intressant framför er! Jag kommer att följa er här på bloggen.
    Hälsar fd fredsobservatör 2010 Lena

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s