En fredsobservatörs upplevelser kring valet

Den 11:e september 2011 gick det guatemalanska folket till valurnorna för att för åttonde gången i rad på demokratisk väg välja nya politiska representanter. I Ixcan, en svårtillgänglig djungelkommun i norra delen av regionen Quiche, samlades flera människorättsförsvarare för att försäkra sig om att valet gick rätt till.

Flera saker oroade väljarna. Exempelvis fanns det personer i den kommunala valmyndigheten med nära familjeband till politiska kandidater. Ryktet gick också att myndighetens ordförande plötsligt fått en ny bil i present av en okänd givare. Dessutom hade valmyndigheten informerat flera samhällen i kommunen att militär skulle skickas ut för att upprätthålla ordningen. Människorna som har överlevt massakrer under inbördeskriget är fortfarande inte bekväma med militär närvaro vilket då kan påverka deras vilja att rösta.

 Vi blev tillfrågade att medfölja en människorättsorganisation under dagen i Playa Grande, som är namnet på kommunens centralort. Rädslan för valfusk och det våld det kunde leda till var stor och organisationen ville försäkra sig om att allt gick rätt till. Området med vallokalerna kryllade av människor och försäljare men var avspärrat för trafik. Många hade stigit upp i tidigt otta för att ta sig till staden – vilket för några innebar ett par timmars resa. Vallokalerna skulle öppna redan klockan sju på morgonen men direkt uppstod det problem. Valsedlarna ska enligt reglerna anlända i genomskinliga plastpåsar. Istället kom de i svarta plastsäckar. För att försäkra sig om att valsedlarna fortfarande var orörda fick varje partis representanter, som alltid finns på plats vid varje valurna, gå igenom säckarna. Det handlade om 14 partier och det tog sin tid. Därmed kom röstningen inte igång i utsatt tid.

Vi gick en första runda förbi vallokalerna vid tiotiden. Köerna ringlade långa. Några letade efter sin vallokal. Varje vallokal var ämnade för 600 röstande. Det som tycktes mig märkligt var att till vissa vallokaler var köerna enorma medan till andra lokaler var det nästan ingen kö alls. Solen stekte och värmen var i det närmaste olidlig. Min gröna obsveratörsväst blev snabbt genomblöt av svett. Vi fick höra att i en vallokal hade vissa ogiltigheter upptäckts, där man i smyg hade försökt dela ut valsedlar till några personer. Det upptäcktes tidigt och kunde snabbt åtgärdas. Några poliser fanns utanför varje vallokal men de enda soldaterna vi såg stod utplacerade längs vägarna utanför staden.

Klockan tre gjorde vi nästa runda. Tack och lov hade molnen tornat upp sig på himlen så det var inte längre lika stekande hett. Men molnen såg mörka ut. Människorna skruvade på sig. När det regnar i den här tropiska delen av världen brukar det vräka ner. Som tur var stoppade det vid några droppar. Vi frågade några kvinnor som stod ganska långt fram hur länge de hade köat. Sedan klockan åtta i morse blev svaret. Troligtvis hade de en timma kvar innan de nådde valurnorna. Åtta timmar för att få avlägga sin röst! Jag undrar om jag själv hade haft det tålamodet. Jag har nog själv aldrig köat mer än fem minuter för att få rösta. Lägg då till de långa resorna som människorna på landet behöver göra – resor som sker under regnperioden då vägarna inte alltid är framkomliga. Resan är i alla fall gratis. Partierna skickar ut bilar och minibussar för att hämta människorna.

Sista rundan gjorde vi när vallokalerna stängdes klockan sex på kvällen. Fortfarande fanns det köer kvar – den längsta bestod av ungefär 60 personer.  De som stod i köerna fick avlägga sina röster men inga nya accepterades i kön. En förklaring till skillnaden i köbildning till de olika vallokalerna var att det berodde på valarbetarna. Vissa var oerfarna och långsamma eller kanske helt enkelt mer noggranna. Dessutom är det inte bara är ett presidentval, utan varje person har fem olika röster att avlägga. Jag är förvånad över att människorna accepterade en sådan orättvisa och behöll lugnet. Köerna kan också bero på att det var fler än någonsin som röstade och idag har vi fått beskedet av valdeltagandet över hela landet uppgick till 66 procent (jämfört med 60,2 procent för fyra år sedan).

Natten förlöpte sedan förvånansvärt lugnt. Våra guatemalanska kollegor fortsatte att lyssna på radio hela natten och på morgonen skickade de ut ett pressmeddelande där de gratulerade folket i Ixcán till ett väl genomfört val.

Elina Peronius, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala 2011-2012

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser
Det här inlägget postades i Guatemala och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s