Att medfölja i paradiset

Med ryggsäckar fulla med mat som ska räcka i två veckor är vi efter en 40 minuters djungelvandring i lerig terräng framme vid vårt nya medföljningsställe Bolom Ajaw. Samhället ligger mitt i den regnskogsliknande djungel som ligger i direkt anslutning till en av Chiapas främsta turistattraktioner – vattenfallen med dess kristallklara vatten i Agua Azul.

En natt när jag ligger sömnlös i min hängmatta kan jag inte hjälpa att tänka på hur surrealistiskt det stundtals känns att medfölja i ett samhälle som ligger otroligt vackert vid en flod och ett vattenfall som är det närmaste paradis jag någonsin sett. Det är till det här vattnet vi går och hämtar vatten varje morgon. Det är hit vi går för att tvätta oss. Men bortom det inbjudande kristallklara vattnet döljer sig en annan, mindre romantiskt skimrande verklighet. En verklighet som satt skräck i invånarna i åratal.

Foto: Dani

Konflikten i Agua Azul handlar om vem som har rätt att bestämma över marken och de fantastiska naturtillgångar som finns i området. Delstatsregeringen har långtgående planer på att utveckla turismprojekt i området och ser därför marken som värdefull. I början av januari 2010 stegade 90 anhängare av den regeringsfinansierade paramilitära gruppen OPDDIC (Organización para la Defensa de los Derechos Indígenas y Campesinos) in i Bolom Ajaw och ockuperade delar av zapatisternas landområde. Incidenten slutade tumultartat med att tre personer sköts varav en så allvarligt att han avled. Oroligheterna i Agua Azul har fortsatt i år och med tanke på hur attraktiv marken i området är lär problematiken fortsätta.

När man bor i ett samhälle utan elektricitet vaknar man och lägger man sig normalt med solens upp- och nedgång. Klockan är 19:30 och min fältkollega Dani är trött och vill gå och lägga sig. Jag påminner om vår gemensamt satta regel att det är strängt förbjudet att lägga sig innan kl. 20 men han säger att han bara måste göra ett undantag. Efter att ha umgåtts intensivt i nästan två veckor tror jag mig ha lärt känna min spanska kollegas svaga sidor och påbörjar därför en övertalningsoffensiv för att få honom att stanna uppe och socialisera. Jag lockar honom med uno-spelande och erbjuder honom den enda platsen på bänken som inte ger ryggont. När varken erbjudande om uno-spelande eller samtal om livet verkar fungera drar jag fram mitt trumfkort – jag säger att vi kan hetta upp tortillas över elden och sedan äta dem med Nutellan som jag av en händelse råkat få med mig i min ryggsäck. Hans blick avslöjar att mitt övertalningsförsök fungerar och kort därefter påbörjar vi nästa projekt – att starta en eld med regndränkt ved.

Ashkan gör ett tappert försök att sätta igång elden

Plötsligt hör jag ett gällt skrik. Min kollega Malin har fått syn på en gigantisk spindel på väggen vid hennes hängmatta. I vanlig ordning tas kameran fram för att föreviga dessa spindeltillfällen som numera, efter 9 månader i Mexiko, blivit något av en vana. Det är som vanligt jag som får bistå med min hand bredvid spindeln för att illustrera hur stor den är, medan Malin på tryggt avstånd sköter bildtagningen utan någon märkbar brådska.

      Den överblivna maten är kattsäker inför natten

Några av barnen i samhället har kommit för att umgås och deras blickar följer med spänning vårt UNO-spelande. Det börjar bli sent och jag går och lägger mig törstig i hängmattan. Vattnet i floden har varit extra smutsigt på sistone och vi har inte fått i oss tillräckligt med vätska. Normalt brukar hundskall dominera i byarna efter mörkrets intrång, men här är det syrsornas ljud som håller mig vaken. Det återstår bara två nätter av medföljningen. Den paradisliknande miljön har ibland gett mig dåligt samvete då jag nästan njutit av det kristallklara vattnet som om jag vore på semester. Men vad som för mig må vara semesterförknippade känslor är för invånarna i Bolom Ajaw en vardag och en skrämmande verklighet. Det är i sådana stunder viktigt att påminna sig om att vi fredsobservatörer är där på samhällenas begäran. För att de känner att vår närvaro ger ett moraliskt stöd vilket får dem att orka fortsätta sin gedigna kamp för sina rättigheter.

Zofie Bengtsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i  Mexiko 2011-2012

Foto: Daniel Boyano Sotillo (svartvita bilder), Malin Kullmar, Andrés, Zofie Bengtsson

Läs mer om konflikten i Bolom Ajaw skrivet av KrFs fd fredsobservatör Anton:

http://antonfredsobservator.wordpress.com/2010/03/23/konflikten-i-bolom-ajaw/

http://antonfredsobservator.wordpress.com/2010/03/26/personliga-intryck-fran-bolom-ajaw/

Annonser
Det här inlägget postades i Mexiko, Repression mot människorättsförsvarare eller civila och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s