Finca Nueva Linda och den nya jorden

Det brakar till ordentligt när takstocken efter några få hugg dunsar ned. Den palmbladstäckta trähyddan faller isär på några få minuter och orsakar ett moln av damm och spindelväv som virvlar runt i den dallrande morgonhettan. På vägen står en man och tittar på och gråter bittra, melankoliska tårar från sina magiska, gröna ögon. Dessa ögon har gett honom namnet El Gato (katten) och han är en av de över 200 personer som i åtta år har ockuperat en del av vägrenen mot Guatemalas Stillahavskust i kampen för rättvisa.

Berättelsen om Finca Nueva Linda är en berättelse om bönders organiserade strävan efter rättvisa och ett ypperligt exempel på hur staten tydligt väljer den ekonomiska elitens intressen framför grundläggande mänskliga rättigheter. Kristna Fredsrörelsens observatör var med på den sista medföljningen av familjerna vid vägen.

Héctor Reyes arbetade som hundratals andra jordbrukare utan egen jord på godset (på spanska finca) Nueva Linda i kustkommunen Champerico. Han arbetade med att administrera jordbruksarbetet på godset som främst bestod av boskapsuppfödning. Dessutom var han engagerad i organisationen mayabönder utan jord och var en fena på att organisera folk.

Landskapen i dessa delar av Guatemala består nästan uteslutande av sockerrörsodlingar och betesmark och jorden är uppdelad på ett fåtal stora gods. Det är lukrativa verksamheter som godsägarna sitter på vilket bland annat har sin grund i goda kontakter med passande personer på politiska poster samt arbetskraft vars inkomst ofta är nonsens.

En tidig morgon 2003 blev Héctor hämtad av godsets privata säkerhetsvakter och har sedan dess aldrig setts till igen. Héctors fru anmälde händelsen men anmälan blev förpassad till polismyndighetens avskrädeshög. Istället fick fru Reyes motta dödshot från godsägaren. Som svar på myndigheternas ignorans och den uteblivna utredningen av Héctors försvinnande bildade de övriga arbetarna på godset en organisation för att ställa till svars de berörda statliga myndigheterna, till exempel polisen, åklagarmyndigheten och statens människorättsombudsman.

När handling uteblev ockuperade kvinnor och män ur organisationen en del av Finca Nueva Linda. Till skillnad från de flesta andra landockupationer som sker i Guatemala så handlade det inte om kravet på jord utan om kravet på rättsliga åtgärder för det påtvingade försvinnandet av Héctor.

Kriminalisering av bönderna

På politikernivå var den gängse diskursen att de ockuperande personerna i själva verket var inblandade i organiserad brottslighet och knarkhandel. De jämställdes med gerillasoldater eller terrorister och den dåvarande presidenten Berger var mycket noga med att påpeka att han minsann ”aldrig under sin tid som president kommer att tillåta hot mot privata egendomar”. Sådana argument för att kriminalisera sociala rörelser är fortfarande idag högst aktuella.

Finca Nueva Linda kräver rättvisa för det påvingade försvinnandet av compañero Héctor Reyes

Finca Nueva Linda kräver rättvisa för det påvingade försvinnandet av compañero Héctor Reyes

Den 31 augusti 2004 avhystes de ockuperande personerna under våldsamma omständigheter efter en misslyckad dialog mellan ockupanterna och regeringsrepresentanterna. 1100 poliser kallades till platsen tillsammans med den privata säkerhetstjänsten och de båda styrkorna var enligt utsagor inte särskilt koordinerade. Det finns flera versioner av vad som bönderna efteråt kom att benämna som ”massakern”. Omkring tolv personer dödas i striden mellan grovt beväpnade poliser, säkerhetstjänst och påstått beväpnade bönder. Bland annat misshandlas en gravid kvinna till döds, tre ungdomar skjuts ihjäl och en sjuttioårig man dödas. Även journalister som fotograferar avhysningen blir misshandlade och hotade. Flera personer arresterades och en av de organiserade bönderna blev sedan dömd till ett långt fängelsestraff. Polisen begår under hela avhysningen en mängd regelvidriga brott som inte har klarats ut. Alla spår efter avhysningen och eventuella bevis angående skeendet täcks sedan igen av godsägarens säkerhetsvakter.

Tälten vid vägen

Finca Nueva Lindas organiserade familjer installerar sig så vid vägkanten intill godset, där ingen myndighet kan avlägsna dem eftersom marken tillhör staten och inte någon godsägare. De bygger upp flera ”tält” av träd, palmblad och presenning och åtta familjer turas om att bo där en vecka i taget. Med hjälp av andra organisationer lyckas man installera en brunn. Då de bor så pass nära sin gamle godsherre blir de utsatta för regelbundna hot och förstörelse av tälten. Flera internationella och nationella organisationer började solidarisera sig med och ställa sig bakom Finca Nueva Lindas fortsatta kamp. 2006 börjar Acoguates fredsobservatörer (däribland Kristna Fredsrörelsens observatörer) besöka tälten vid vägen för att visa på den internationella närvaron och att personerna inte är ensamma. Hoten upphör något.

De bönder som organiserat sig blir svartlistade på andra gods och företag vilket gör att de har oerhört svårt att få ny anställning. De flesta av familjerna har inte tillräckligt med jord för att kunna försörja sig. Även om varken fallet med Héctor Reyes eller massakern avancerar hos åklagarmyndigheten blir det ett viktigt sidospår för organisationen att försöka hitta mark. Efter flera års diskussioner, förhandlingar och möten mellan organisationens styrelse och myndigheterna går tillslut Secretaría de Asuntos Agrarios (jordbrukssekretariatet) och FONAPAZ (ung. statens fredsfond) med på att köpa upp mark att donera till organisationens medlemmar.

Den nya jorden

Den 19 december var det så dags för det officiella överlämnandet av familjernas ”nya jord”.  Det var därmed dags för familjerna att ta ner de tillfälliga boendena vid vägen som symboliserat deras kamp under åtta år. Inte undra på att stämningen var känslosam.

Två bussar hade hyrts för att frakta de ca 100 personerna som skulle delta i överlämningsceremonin. Bussarna pryddes av banderoller som flaxade i vinden med texten ”Vi kräver rättvisa för påtvingat försvinnande!”. Den nya jorden ligger i en annan region cirka sex timmar därifrån – i ett annat klimat (torrt som snus) och med andra förutsättningar. Där finns fortfarande inga hus för familjerna och jorden kräver stora ansträngningar för att bli brukbar.

Stämningen var god när vi kom fram till den ladugård som var avsedd för att husera allihop. Då klimatet var riktigt trevligt sov de flesta utomhus på filtar. Två enorma kreatur och en fet gris slaktades för de följande dagarna. Köttet delades lika mellan alla familjerna och grillarna gick konstant varma i två dagar och nätter. Undertecknads tänder, vana vid vegetarisk kost, var ömma efter det frekventa intaget och tuggandet på kött frukost-lunch-middag.

Chicharrón (friterad grishud)- och köttoset låg tungt över nejden när myndighetsrepresentanterna anlände på morgonkvisten dagen därpå. Där kom kommunens borgmästare, jordsbrukssekretariatets tre representanter och byledaren från den nya ”grannbyn”. På en torr åker ställde koordinatörerna upp stolar, guatemalanska flaggor, en enorm banderoll med jordbrukssekretariatets logga och ljudsystem installerades. Efter en lång session av nationalsång och kvinnor som ceremoniellt marscherade med flaggor började huvudkoordinatörerna för organisationen ta till orda.

”Vi har fått möjligheten att börja om på nytt, men det som fortfarande är konstant är vår kamp för rättvisa för Héctor Reyes och hans familj och för de som dödades i massakern.”

De tackade även det ovärderliga, solidariska (och ekonomiska) stöd de fått av andra organisationer. ”De internationella observatörerna har aldrig lämnat oss. De har levt med oss vid vägen, de har stöttat oss i svåra tider och alltid visat solidaritet.  ”

Den rundlagde borgmästaren hälsade de nya invånarna välkomna och den före detta ägaren till marken bedyrade sitt stöd i rättvisekampen och passade på att slänga in några ord om den ”utvecklingspotential” och de ”investeringsmöjligheter” som de nya invånarna innebär. Långa solidaritetstal hölls också av andra personer och mången persons ögon fylldes till bredden. Sedan skrev styrelsen under dokumenten som juridiskt binder familjerna till den nya jorden.

Sedan blev det åter igen köttfest och fotbollsmatch mellan Nueva Linda och de nya grannarna. Efter många kramar och kindpussande var vi fredsobservatörer tvungna att ge oss iväg. Eftermiddagssolen lyste upp det tjocka, vita vägdammet som virvlade upp bakom pickupen och lade sig som snö på växtligheten i väggrenen. Vi satt tysta och begrundade i melankoli det faktum att vi inte längre kommer att medfölja dessa viljestarka och uthålliga människor. Förhoppningsvis finns det inte längre anledning till vår närvaro… men utan tvekan: deras kamp fortsätter.

Kajsa Stenberg, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012

Detta bildspel kräver JavaScript.

Läs tidigare inlägg om Finca Nueva Linda här:

https://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/04/21/i-ett-talt-pa-vagen/

För mer information om Finca Nueva Linda på spanska: http://www.rightsaction.org/Documentos%20en%20Espanol/InformeNuevaLinda-DerechosenAccion.pdf

Annonser
Det här inlägget postades i Guatemala, Repression mot människorättsförsvarare eller civila och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s