Julfirande och bröllop i Ixcán, Guatemala

Vi var bjudna till en av ”våra” byar den 21 december eftersom det är då de firar jul där. Märkligt kan ju tyckas men det beror på att de vill kunna fira jul med prästen. Prästen tar sig från by till by precis som vi gör, men hans besök är kortare än våra. Han var ny på sin tjänst. Tre månader hade han arbetat i Ixcán (den kommun som jag är placerad i). I kommunen fanns det tre andra katolska präster också, men en var redan pensionär. Prästen ansvarade för 36 byar och det var färre byar än de andra två prästerna som ansvarade för över 50 stycken. Prästerna måste hinna besöka alla sina byar under en tremånadersperiod.

Prästen var nyutexaminerad från Mexiko. Nästan alla präster kommer från andra länder. Jag frågade några av byinvånarna om det också fanns präster från ursprungsbefolkningen. Jo då, det fanns några i landet, men inga i Ixcán. Och det fanns en från deras by som just nu studerade till präst i Mexiko. Jag frågade prästen hur länge han skulle arbeta i Ixcán. Det visste han inte men han hoppades att han skulle få stanna där länge. Sex år var tydligen det vanliga.

Prästerna i Ixcán spelade en viktig roll under kriget då de gav jord till fattiga människor och hjälpte dem med att bilda kooperativ. Många stämplades som kommunistkramare, medan man såg med blidare ögon på de nya amerikanska protestantiska kyrkorna. Men i massakrerna blev alla dödade oavsett kyrkotillhörighet. Den första prästen i regionen, Fader Guillermo (en amerikan som egentligen hette William Woods) dog i sitt lilla flygplan som han själv flög, då det ännu inte fanns många vägar i kommunen. Troligtvis blev han nedskjuten. Nästa präst, Fader Luis, en spanjor, nekades inresetillstånd efter att tillfälligt ha lämnat kommunen. Människorna i Ixcán var då utan präst ett tag innan man skickade en ny, en italienare, som tydligen hade godkänts av regeringen. Han kallades ”den arga prästen”. Han byggde kloster och kyrkor och krävde att alla byar bidrog med arbetskraft och han skällde ständigt på arbetarna. Om han stötte på gerillan började han genast argumentera med dem, och idiotförklarade dem snabbt, då han upptäckte att de inte kunde mycket om socialistiska teoretiker och filosofer. Men han var inte heller rädd för att bråka med militären och krävde att få utföra sitt arbete på sitt sätt.

För att återgå till julfesten. Byn var samlad. Det kom besökare från andra byar också. Två tjurar hade slaktats. Arbetet var i full gång med att förbereda maten – köttsoppa och tamales (majsdeg som kokas i stora gröna blad). Mayaceremonin med att välsigna maten började. Några av de äldre männen gick iväg till en grotta där ceremonin fortsatte. På eftermiddagen deltog 14 män i en tävling med hästar. Prästen anlände. Vid skymningen följde processioner och sedan blev det mat. Vi åt inne i kyrkan och som hedersgäster fick vi sitta tillsammans med prästen vid ett litet bord. De andra åt med maten i famnen. Det visade sig att prästen, ny som han är i trakten, aldrig hade hört talas om det planerade dammbygget Xalalá. Men han blev eld och lågor och ville gärna bistå människorna. Bland annat erbjöd han ACODET:s ordförande (föreningen som vi medföljer som arbetar mot dammbygget) att de kunde få använda lite tid i slutet av en av hans gudtjänster, som radiosändes, för att nå ut med information.

”Om det kommer en sjuksköterska till byn för att tala med alla gravida kvinnor och sedan vill att ni ska skriva under ett papper så gör inte det. De vill bara lura oss”, berättade ACODET:s representanter när alla var samlade i kyrkan för första advent i en annan by som vi besökte. Det är exempel på information som ACODET arbetar med att få ut till alla de drabbade 58 byarna. Och prästen ville nu hjälpa till.

Under julmässan på kvällen var det även tre par som passade på att gifta sig. Jag talade med en av brudgummarna och han berättade att han redan hade bott tillsammans med sin fru i tre år. Giftermålen här hos maya q’eqchí-folket sker i tre etapper. Först sker den gamla mayatraditionen där brudgummens familj besöker brudens familj och då brudgummen måste ge kläder till bruden. Sedan sker (eventuellt) också en kyrklig och en civil (borgerlig) ceremoni.

Giftermål i Ixcán

Giftermål i Ixcán

Före och efter mässan visade prästen film. Han hade en projektor med sig. Sedan på kvällen smällde de raketer och vid midnatt började dansen.

Nästa morgon reste prästen vidare. Han skulle förrätta ytterligare några vigslar. På julafton var han i en by på morgonen, en på eftermiddagen och en på kvällen, fick vi senare höra.

Elina Peronius, fredsobservatör  för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala 2011-2012

Annonser
Det här inlägget postades i Guatemala, Ursprungsfolks rättigheter och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s