Dagen för de som aldrig återvände hem

Ett av brunnschakten på La Verbena. Foto: Tamara Vocar

Fem meter i diameter. Ungefär så stort uppskattar jag att det stora hålet som öppnar sig i marken framför mina fötter är. Hur många meter djupt det är vågar jag inte gissa. Jag böjer mig försiktigt fram över skyddsrepet i ett försök att få en glimt av vad som finns på botten. Med nöd och näppe lyckas jag skymta utspridda klädesplagg och delar av skelett innan mina reflexer tvingar mig att räta på mig för att inte förlora balansen.

Jag befinner mig på La Verbena, en kyrkogård belägen i Guatemala City. Hålet vars botten jag precis har skymtat är en brunn som under många år fungerade som en massgrav för personer från den guatemalanska huvudstaden som hade utsatts för påtvingade försvinnanden och utomrättsliga avrättningar. Hit fördes de efter sin död, märkta med ett kort som påvisade deras okända identitet, XX.

– Hittills har vi grävt ut 3 300 personer från den här brunnen, men från den därborta har vi återfunnit 12 200 kroppar, säger Jorge Rodriguez, en av rättsteknikerna som arbetar på utgrävningsplatsen, och pekar i en annan riktning.

En stunds förvirring uppstår när jag med blicken försöker söka efter platsen han syftar på, jag ser inga fler brunnar av samma magnitud som den som gapar monstruöst framför mig. Det visar sig att mitt misstag är just det, brunnen han pratar om är nämligen bara 1 x 1,5m bred. Blotta tanken att fler än 12 000 personer grävdes fram ut detta smala och 25 meter djupa schakt är hisnande och svår att greppa.

I väntan på analys och DNA-test.
Foto: Tamara Vocar

Jorge Rodriguez arbetar för organisationen Fundación de Antropología Forense de Guatemala (FAFG) – på svenska Stiftelsen för Rättsantropologi i Guatemala. När utgrävningarna på La Verbena avslutas i slutet av juli i år beräknar Jorge och hans team ha funnit resterna av fler än 17 000 personer. Därefter väntar ett gediget arbete med DNA-prover och analyser för att fastställa dödsorsak och identitet på personerna.

För tillfället står utgrävningarna på La Verbena stilla, FAFG har nämligen skickat de flesta av sin personal till en militärbas i staden Cobán. Inom loppet av tre och en halv månad har över 230 kroppar grävts fram ur massgravar där men än så länge är arbetet långtifrån färdigt. Aura Elena Farfán, människorättsförsvarare och ordförande i organisationen Familiares de Detenidos-Desaparecidos de Guatemala (FAMDEGUA), på svenska ungefär Anhöriga till Gripna-Försvunna i Guatemala, samarbetar med FAFG i utgrävningarna i Cobán. Hon berättar för den guatemalanska dagstidningen Prensa Libre att de förväntas hitta närmare 1 000 personer i massgravarna.

Aura Elena och övrig personal på FAMDEGUA har på grund av upprepade hot medföljts av Kristna Fredsrörelsen under rättegångar och utgrävningar av massgravar i närmare tio års tid. Under en intervju med Kristna Fredsrörelsen berättade hon att FAMDEGUA blev varse om massgravarna i Cobán genom anmälningar som inkom under flera års tid från de försvunnas anhöriga. De hade bevittnat hur militärer hade sökt igenom personers hem och sen fört med sig kvinnor, män och barn i fullastade lastbilar som åkte till militärbasen. Personerna som fördes dit kom aldrig ut därifrån igen. På samma militärbas utbildas idag internationella fredsbevarande styrkor som bland annat arbetar för FN i Kongo och Filippinerna.

Arbetet med att finna svaren bakom de många tusentals försvunna från Guatemalas långa inbördeskrig pågår alltså än idag, sexton år efter fredsavtalens undertecknande. På flera platser i landet träder anhöriga fram och berättar nya historier som de tidigare var för rädda för att dela med sig av; vittnesmål om olaga bortföranden genomförda av militärer, poliser eller paramilitärer, utan förklaring. Samtidigt upptäcks med jämna mellanrum nya massgravar, fyllda med döda som fortfarande har ögonbindel och ihopbundna händer och fötter. Många av dem med spår av tortyr.

Idag, den 21 juni, är den nationella dagen mot påtvingade försvinnanden här i Guatemala. Idag minns Guatemala de 45 000 personer som försvann spårlöst under inbördeskriget. Dessvärre vänder den guatemalanska staten än idag oftast dövörat till att göra upp med sin mörka historia. Den gör det genom att inte klara upp brotten från inbördeskriget, inte ställa de ansvariga till svars och inte tillhandahålla vare sig förklaringar eller förlåt till de anhöriga.

Tamara Vocar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

Läs tidigare blogginlägg om den nationella dagen mot påtvingade försvinnande här och om statens brott mot mänskliga rättigheter under inbördeskriget här.

Se en intervju som Kristna Fredsrörelsen genomförde med den medföljda människorättsförsvararen Aura Elena Farfán den 27 april 2012 om fallet Cobán. Hör Aura Elena berätta om fenomenet påtvingat försvinnande, fynden i massgravarna och hur påtvingade försvinnanden påverkar de anhöriga.

Annonser
Det här inlägget postades i Försoning: Sanning, rättvisa och gottgörelse, Guatemala, Kvinnliga människorättsförsvarare och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Dagen för de som aldrig återvände hem

  1. ulla skriver:

    Vilken ohygglig död dessa hade.

  2. Ping: Var är ni? | Internationell observatör

  3. Ping: Årskrönika Guatemala 2012, Del 2: Framgångar och bakslag i kampen för sanning och rättvisa för inbördeskrigets brott | Fredsobservatörernas blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s