Felipe Calderóns hundkyrkogård

När jag hoppar in i en taxi här i San Cristobal de las Casas, sätter min hjärna igång diabildspresentationen, klick, klick, klick. Det är de mångtaliga och i dagstidningarna omtalade feminicidios, kvinnomorden, som min hjärna återskapar och spelar upp för mig. De flimrar förbi, kvinnokropparna, kalla, döda, med kläderna sönderslitna, gärna i ett dike. Torterade, nästan alltid våldtagna, slängda, för att de är människorättsförsvarare, journalister, obekväma, eller bara kvinnor helt enkelt.

I går, den 26 juni, var den internationella dagen mot tortyr. Årsdagen för FN:s konvention mot tortyr då den trädde i kraft år 1987. Tortyrkonventionen, med syfte att förhindra tortyr och garantera att förövarna bestraffas, är ratificerad av 147 länder, däribland Mexiko.

Tortyr: ett medvetet, överlagt angrepp på en enskild människas psyke, kropp och värdighet. Det innebär att utsätta en individ för olaglig och oförsvarlig smärta och förödmjukelse.

För att komma till bukt med sådana hemskheter har den mexikanska regeringen tagit sitt ansvar. I juni 2009 förband sig Mexiko sig till att förebygga och bestraffa tortyr samt att snabbt och effektivt utreda tortyranklagelser och kämpa mot straffrihet inom detta område. Tortyr är enligt Mexikos grundlag förbjudet. I mina öron låter detta toppen, den mexikanska staten gör allt i sin makt för att utplåna tortyr i Mexiko.

Men, när Amnesty International skriver i sina rapporter att 12 000 avrättningar registrerades i Mexiko år 2011, eller att närmare 9 000 lik i Mexiko i skrivande stund ligger och väntar på att bli identifierade, eller att i år har sex journalister mördats inom loppet av en månad, då mörkas min molnfria himmel.

Sedan, när jag läser om att poliser, alltså statsanställda löntagare, i tjänst våldtar 26 kvinnor som i fallet San Salvador Atenco i maj 2006, utan att straffas, då börjar jag undra. Gör den mexikanska staten verkligen allt det där, som den säger att den gör för att försäkra Mexikos medborgare ett liv fritt från tortyr? Jag börjar undra om det ligger en och annan hund begraven på president Felipe Calderóns bakgård.

Hemma hos Margarita Martínez Martínez och Adolfo Guzmán Ordáz bekräftas min farhåga: På Felipe Calderóns bakgård ligger en hundkyrkogård.

– Jag brukade vara så rädd för att dö, säger Margarita. Nu är rädslan borta, nu tänker jag att efter allt som hänt mig och min familj, och som fortsätter att hända just nu i denna stund, så vore det en befrielse att dö.

Margaritas man Adolfo jobbade för en människorättsorganisation. När han för snart tre år sedan anmälde högt uppsatta tjänstemän för korruption, dröjde det fem dagar innan det första hotet kom. Sedan dess har livet varit ett helvete för Margarita, Adolfo och deras två barn. Ett liv fyllt av mordhot, rädsla, trakasserier, kidnappning, våld.

Och förövaren?

– Staten, den mexikanska staten, alla tecken och ledtrådar tyder på det, uppger Adolfo med sin låga, lugna stämma.

Fallet bekräftar att den mexikanska statens fingrar når långt in i en syltburk av knarkhandel, tortyr, korruption, och de är kletiga. Fallet synliggör även en krigföring där kvinnor systematiskt används som vapen. För att pressa Adolfo att ta tillbaka anmälan, mot inflytelserika politiker och statstjänstemän, utövar förövarna våld, trakasserier och övergrepp på hans fru.

Ja, ibland har jag bara lust att lägga mig ner och dö. Men det ska jag inte göra. Jag stänger dörren till taxin, tackar för skjutsen och kommer att fortsätta fråga mig själv och andra varför det ska vara så jävla svårt att sluta trakassera, våldta och mörda oss.

Arijana Marjanovic, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko

Här kan du läsa den senaste rapporten om tortyr i Mexiko, från 26 juni 2012.

Hela intervjun med Margarita och Adolfo kan inom kort läsas på bloggen.

Annonser
Det här inlägget postades i Kvinnliga människorättsförsvarare, Mexiko, Repression mot människorättsförsvarare eller civila och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s