När de som ska skydda dig är dem du fruktar mest

Tänk dig att du blir väckt mitt i natten av att någon slår in dörren till ditt hus. Att ett tjugotal hårt beväpnade människor tar sig in i ditt hus, riktar vapen mot dig och dina barn och vägrar ge dig svar på frågorna Vad vill ni? Vad har jag gjort?

Detta hände Adolfo Guzmán, Margarita Martinez och deras två barn den 8 november 2009 i Chiapas, Mexiko. Männen som tog sig in i deras hus var civilklädda poliser. Då Margarita och Adolfo inte fick något svar på varför detta hände, varken från dessa poliser eller ifrån myndigheter följande dagar, anmälde de händelsen. Kort därefter började dödshoten komma.

De första hoten var skriftliga. Lappar med texter som ”dra tillbaka anmälan nu”, ”ert hus är övervakat, ta hand om era barn”, ”död, död död”, och ” ha en God Jul, det kommer bli er sista” har lämnats vid familjens hem under loppet av två år. Men det skulle inte sluta vid skriftliga hot.

Den 25 februari 2010 är Margarita på väg för att hämta sin son i skolan när hon blir indragen i en skåpbil och får en svart plastpåse över huvudet. Hon blir sedan slagen i ansiktet och på kroppen av vad som tros vara ett skjutvapen. Till sist blir hon våldtagen. Övergreppet sker 36 timmar innan en rekonstruktion av händelserna den 8 november ska äga rum, som del av vittnesmål i den rättsliga processen. Efter detta får Margarita och hennes familj så kallade speciella skyddsåtgärder beviljade från interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter. Detta betyder att den mexikanska staten måste garantera familjens säkerhet. Familjen får därför polisskydd dygnet runt samt kameror uppsatta utanför huset.

Men den 24 november 2010 sker det som inte ska kunna ske. Efter ett möte med högkommissionären för mänskliga rättigheter på FN går Margarita till ett kafé i centrala San Cristobal de las Casas. Hennes polisvakt väntar utanför medan hon dricker en kaffe och läser tidningen. När hon går ut från kaféet är polismannen borta. Hon går ett kvarter för att leta efter honom när en skåpbil kör upp bredvid henne och en maskerad man ger henne ett hotbrev, klassiskt med utklippta bokstäver från tidningar. Hon uppmanas lämna detta brev till människorättscentret Frayba, Kristna Fredsrörelsens närmsta samarbetspartner och det center som hjälpt Margarita och hennes familj under åren. Under pistolhot tvingas hon sedan ta sig till kyrkogården, där hon ”snart kommer att förenas med sina döda anhöriga”. Margarita lyckas därefter skaka av sig männen och tar sig springande till Frayba. Vart tog Margaritas polisvakt vägen? Enligt honom lämnade han aldrig dörren till kaféet.

Ytterligare ett hot kom i skriftlig form den 20 oktober 2011 och lämnades under familjens bil i garaget som vaktades av polis. Hotet riktades till Adolfo och det stod ungefär ”det finns ingen rättvisa, det är bättre att du håller käften annars kommer du försvinna. Vi är lagen och vi är skyddade. Död, död, död”. Det senaste hotet var också ett skriftligt dödshot riktat till Margarita och lämnades i familjens blomsteraffär. I hotet görs referenser till attacken och våldtäkten 2010 och det står också att om Margarita offentliggör brevet kommer hon att försvinna eller mördas. Hon uppmanas lämna landet. Hotet togs emot den 30 juni 2012, fyra dagar efter att Kristna Fredsrörelsens observatörer haft möte med Margarita och Adolfo.

Vad händer med en människa som gång på gång utsätts för sådana här obeskrivligt hemska övergrepp? Som gång på gång blir sviken av de som ska vara där för att skydda dig? Vad händer med en människa som inser att de som helst av allt vill skada dig är de som du vänder dig till när du blivit utsatt för orättvisor? Jag har träffat Margarita och Adolfo. Det som händer är att hela livet skakas om och vänds helt upp och ner. Det som händer är att den ständiga rädslan och terrorn man till en början upplever övergår i en likgiltighet, och tankar på döden känns snarare som en befrielse.

Adolfo arbetade tidigare på organisationen Enlace CC som arbetar med lokal utveckling och främjandet av ekonomiska, kulturella och sociala rättigheter, främst med bönder och ursprungsfolk. Tillsammans med andra hade han anmält högt uppsatta politiker i Chiapas för korruption samt börjat utreda ett fall av beskjutningar mot migranter. Det är detta som tros ligga bakom attackerna mot Adolfo och Margarita, samt att de fortsatt anmäla alla hot och attacker som de utsatts för. Att förövarna gått så hårt åt Margarita är en typisk strategi som används flitigt i både krig och fred, konflikterna utspelas på kvinnors kroppar och de hot och attacker som kvinnor utsätts för är ofta könsspecifika. Genom att bryta ned hela familjestrukturen och skapa ett konstant tillstånd av rädsla och terror vill förövarna skrämma Adolfo och Margarita till tystnad.

Sedan den första händelsen 2009 har Adolfo blivit av med sitt jobb, och på grund av polisskyddet har det varit svårt att hitta ett nytt arbete. Många av familjens vänner har sagt upp kontakten. Deras liv har förändrats, antagligen för alltid. Många organisationer lyfte fallet till en början men efter att åren gått och inga framsteg gjorts i processerna har allt färre personer fortsatt att uppmärksamma familjens situation. Varför går ni inte i exil, frågar många. Men Adolfo och Margarita är övertygade om att problemen inte kommer lösas av att de flyttar till ett land där de inte talar språket, där de antagligen inte kommer få jobb och där de kommer känna sig ännu mer ensamma. Trots snart tre år av ett liv i ständig rädsla och ovetskap finns fortfarande en vilja att kämpa, de vill inte ge upp, den tillfredsställelsen är de inte beredda att ge sina förövare och de vars order dessa lyder.

Karin Bender, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko 2012-2013

Skriv på RedTDT:s blixtaktion efter senaste hoten:
http://redtdt.org.mx/d_acciones/d_visual.php?id_accion=211

Efter hoten i november 2010 gjorde Kristna Fredsrörelsen en blixtaktion för Margarita och Frayba. Läs mer här: https://fredsobservatorerna.wordpress.com/2010/11/30/agera-nu-allvarliga-hot-mot-frayba/

I den senaste rapporten från Frayba om tortyr i Chiapas går det att läsa mer om Margarita och de attacker hon utsatts för (spanska):  http://www.frayba.org.mx/archivo/informes/120608_info_final.pdf

Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer kommer att fortsätta samtal med Margarita och Adolfo under året och kommer eventuellt påbörja medföljning.

Annonser
Det här inlägget postades i Kvinnliga människorättsförsvarare, Mexiko, Repression mot människorättsförsvarare eller civila och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till När de som ska skydda dig är dem du fruktar mest

  1. Julia Björkström skriver:

    Usch… Tack för att du berättar om det här!

  2. Ping: Mänskliga rättigheter är motgiftet | Fredsobservatörernas blogg

  3. Ping: Ökat våld mot kvinnor i Mexiko | Fredsobservatörernas blogg

  4. Ping: Årskrönika Mexiko 2012 | Fredsobservatörernas blogg

  5. Ping: De mänskliga rättigheterna i Latinamerika 2012 « Kristna Fredsrörelsens blogg

  6. Ping: Mänskliga rättigheter är motgiftet | FREDSOBSERVATÖRERNA I MEXIKO

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s