Fallet Emilia Quan: Rättvisa krävdes – och kom!

För ett och ett halvt år sedan gick det läsa om mordet på människorättsförsvararen Emilia Margarita Quan Staackmann här, på denna blogg. Nu har en person dömts.

Emilia Quan var 33 år och sociolog på organisationen Centro de Estudios y Documentación de la Frontera Occidental de Guatemala (Cedfog). Organisationen arbetar med att framställa studier och rapporter om sociala, kulturella och mänskliga rättigheter, och är baserad i en av Guatemalas västliga gränsprovinser – Huehuetenango. Där, den 7 december 2010, blev Emilia kidnappad på väg till ett fältuppdrag, tillsammans med bilen och kollegan hon färdades med. Kollegan släpptes samma dag, men Emilia försvann. Dagen efter hittades hennes brutalt misshandlade, döda kropp i en avlägsen del av regionen.

”Vi kräver rättvisa för dig” – Emilias kollegor marscherar för brottets uppklarande. Foto: La Prensa Libre.

Händelsen väckte stor uppmärksamhet, och många befarade att Emilia mördades på grund av  sitt människorättsarbete. Diverse bekymrade organisationer uttryckte sin oro i debattartiklar, via kommunikéer och genom manifestationer, där de krävde brottets uppklarande och Emilias upprättelse.

De bekymrade organisationerna saatt mordet sannolikt utfördes för att skrämma Cedfog till tystnad. Någon pekade på en rapport som publicerades av organisationen strax innan Emilias anställning, och som avslöjade korruptionsfall inom den offentliga sektorn. En annan hänvisade till publikationer där Cedfog visade på kopplingar mellan Huehuetenangos organiserade brottslighet och lokala myndigheter, vilket kan ha retat upp den djupt rotade, illegala maktstrukturen i regionen. Ytterligare någon påpekade det anmärkningsvärda i att brottet begicks just året innan Guatemala gick till val, och kallade mordet på en Cedfog-anställd för en symbolisk attack på vad som är en av Huehuetenangos viktigaste institutioner för fritt och kritiskt tänkande.

En av de bekymrade var människorättsorganisationen Unidad de Protección a Defensoras y Defensores de Derechos Humanos, Guatemala (Udefegua), som bestämde sig för att övervaka de rättsliga processerna och starta en undersökning parallellt med åklagarmyndigheten.

– Visst kan det vara så att Emilias kidnappare bara var ute efter hennes bil, sa en talesman för Udefegua i ett uttalande efter mordet. Men vad åklagarmyndigheten måste reda ut är ifall gärningsmännen rånade bilen med syfte att attackera och hota Cedfog och, i vidare bemärkelse, det civila samhället.

En eftermiddag några dagar efter att domen blivit känd sitter jag och pratar med en av Udefeguas medarbetare.

– Det var bitvis en kämpig process, konstaterar han över en kopp mjölkchoklad, inte minst för att den nu dömde visade sig vara minderårig. Men det är bra att det har kommit en dom, för fallet skapade stor oro i området där Emilia mördades.

Han berättar att människor boende i trakten lyckades ta tillvara två av kidnapparnas mobiltelefoner, med hjälp av vilka polisen kunde spåra gärningsmännen. De visade sig tillhöra ett kriminellt gäng, huvudsakligen sysselsatt med brutala fordonsrån i Huehuetenango med omnejd. Ett år efter mordet arresterades två av gängets medlemmar för mordet på Emilia Quan – den 6 juni i år dömdes den ena till sex års fängelse av Guatemalas ungdomsdomstol.

Åklagarmyndigheten sa att de som mördade Emilia var biltjuvar, och deras motiv till dådet var den Land Cruiser som hon åkte i på väg till sitt uppdrag. Händelsen föll under kategorin ”vanlig brottslighet”.

Och Udefegua, vad säger de?

– Nej, det verkar inte ha haft att göra med hennes jobb på Cedfog, svarar Udefegua-medarbetaren när jag frågar honom vad han tror om motivet till Emilias död. Emilia hade inte arbetat länge på organisationen och hade inte hunnit publicera någon studie.

Alltså: Emilia mördades på grund av sin bil snarare än sitt människorättsarbete. Hon blev utsatt för ett fruktansvärt brott som gjorde henne till ännu ett offer för Guatemalas organiserade brottslighet – men inte ett politiskt brottsoffer.

Brott och straffrihet

Domen till trots är jag förmodligen inte ensam om att tänka, att vi kanske ändå aldrig kommer få ett säkert svar på vilket det egentliga motivet bakom mordet var. I Guatemala är gränserna mellan organiserad brottslighet och politiskt motiverade brott ofta svåra att urskilja. Attacker mot människorättsförsvarare tar sig inte sällan uttryck i handlingar som liknar “vanlig brottslighet” – rånmord, kidnappningar – men med underförstått meddelande till dem som delar offrets arbetsplats, åsikter eller engagemang: “Sluta göra det ni gör”. Rädslan som det genererar blir till en expanderande kraft. Blotta sannolikheten att underförstådda motiv ligger bakom ett brott kan skrämma till tystnad, och den utbredda straffriheten är en förutsättning för att rädslan ska kunna fortleva och skrämseltaktiken fungera.

“De som begick dådet var säkra på att de inte skulle komma att bli straffade”, påpekade en skibent i tidningen El Periodico, och syftade på Emilias mördare. Året då Emilia bragdes om livet ledde i genomsnitt 3,5 av 100 mord till åtal. Av dessa ledde ännu färre till domar, och de resterande 96,5 fallen ledde inte någonstans i det guatemalanska rättsväsendet.

Därför är varje dom en seger. Under vårt samtal låter medarbetaren på Udefegua nöjd med att konstatera, att man nu väntar på att huvudförhandlingarna mot ytterligare en av Emilia Quans misstänkta kidnappare – den som greps tillsammans med den dömde – ska inledas.

– Vi är optimistiska, säger han, om den tekniska bevisningen räckte för att döma en person, räcker den förhoppningsvis för att döma två, och vi tror att bevisen är tillräckligt starka även i det här fallet.

I en ny kommuniké lovordar Udefegua åklagarens framgångsrika användande av teknisk bevisning (minns till exempel spårningen via gärningsmännens telefoner). Även detta kan betraktas som ett tecken på framsteg inom det guatemalanska rättsväsendet, till vars störta problem länge hörde, enligt en kommentar av den välkända riksåklagaren Claudia Paz y Paz, bristen på tillämpandet av teknisk bevisning.

Det är fortfarande en lång väg kvar innan upprättelse har nåtts för Emilia, då tre av de misstänkta ännu befinner sig på fri fot. Men med mjölkchokladen i handen glädjer jag mig tillsammans med Udefegua denna eftermiddag efter domen, för att Guatemalas straffrihet har fått ytterligare ett slag i ryggen.

Både Cedfog, där Emilia jobbade, och Udefegua, som arbetade med undersökningen av mordet, är organisationer som Kristna Fredsrörelsen medföljer.

Linnea Fehrm, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

Annonser
Det här inlägget postades i Guatemala, Kvinnliga människorättsförsvarare och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s