Kvinnofestival för kamp med glädje

Festivalbanderollen på plats. Foto Pernilla Nordvall

Festivalbanderollen på plats. Foto Pernilla Nordvall

– Kampen måste alltid vara glad, säger Maria Guadalupe från organisationen Mama Maquín som är språkrör för Festivalen för Kvinnornas Liv, Kropp och Territorium (El Festival de la vida, cuerpo y territorio de las mujeres) som Kristna Fredsrörelsen medföljde under sista veckan i september. Glädjen ger oss styrka att fortsätta, förklarar María Guadalupe, och vi behöver en festival som ger oss glädje och motivation.

Festivalen var ett samarbete mellan flera olika guatemalanska kvinnoorganisationer och en av initiativtagarna var Amandine Fulchiron från organisationen Actoras de Cambio (Aktörer för Förändring). Hon berättar att idén till festivalen föddes efter händelserna i Barillas då man bestämde sig för att arrangera en gemensam festival för att uttrycka sin solidaritet med människorättsförsvararna där.

– Anledningen till att vi reagerade så starkt på händelserna i Barillas är att vi ser dem som en fortsättning av kriget, förklarar Amandine Fulchiron. Det är inte en slump att de områden som nu är mest berörda av vattenkraftverk och gruvdrift också är de som drabbades hårdast under inbördeskriget. Kriget var ett sätt att fördriva befolkningen för att få tillgång till deras mark och nu ser vi frukterna av det projektet.

Kristna Fredsrörelsen fanns på plats som observatörer. Foto Lucía PBI

Kristna Fredsrörelsen fanns på plats som observatörer. Foto Lucía PBI

– Inför festivalen var vi oroliga för att det skulle kunna ske attacker mot deltagarna på grund av den aggressiva strategi som företaget Hídro Santa Cruz har fört mot sina motståndare, fortsätter hon. Vi bad om internationell medföljning eftersom vi vet att ni har ett nätverk där ni snabbt kan nå ut med information i fall något skulle hända.

Förtroende och ömsesidigt utbyte

Festivalen hade två syften. För det första ville man uppmärksamma allmänheten på situationen i Barillas. Detta gjorde man bland annat genom manifestationer i Huehuetenango och i Nentón. För det andra syftade festivalen till att skapa utrymme för utbyte av erfarenheter och strategier mellan kvinnliga människorättsförsvarare.

– Vi lyckades ge varandra nya idéer, vi fick känna att vi inte är ensamma och vi fick energi att fortsätta med vårt arbete, kommenterar Amandine Fulchiron.

På väg till mayaceremoni. Foto Pernilla Nordvall

På väg till mayaceremoni. Foto Pernilla Nordvall

Trots den allvarliga bakgrunden till festivalen var det en festival som gick i glädjens tecken och vid flera tillfällen förekom musik och dans – både under aktiviteter som enbart var till för deltagarna och under de offentliga manifestationer som anordnades.

– För oss är det grundläggande att ha utrymmen där vi kan hämta ny energi, säger Amandine Fulchiron. Livet är inte bara uppoffring och kamp, det är också lekar, skratt och tilltro till att saker och ting kommer att förändras. Det är genom den här typen av aktiviteter som vi får andra perspektiv och nya idéer.

Kvinnor påverkas annorlunda

Att ordna en festival enbart för kvinnor har varit viktigt för att ge kvinnor ett utrymme för diskussion och för att uttrycka sina åsikter. Amandine Fulchiron menar att det oftast är mäns åsikter som hörs i debatten kring megaprojekt, medan kvinnor har ett annat perspektiv som inte tas tillvara på. María Guadalupe anser också att kvinnor påverkas på andra sätt än män.

– Kvinnor påverkas på ett annorlunda sätt rent kroppsligen av megaprojekten, förklarar María Guadalupe. Säkerhetssituation blir allt svårare och kvinnors rörelsefrihet begränsas av rädslan att bli angripen och våldtagen. På grund av de könsroller som finns har kvinnan ett särskilt ansvar för familjens hälsa och tillgång till mat. När megaprojekten förorenar luft och vatten drabbas kvinnor särskilt eftersom deras förmåga att leva upp till dessa förväntningar försämras.

En uppmaning till kvinnor globalt

Även kvinnor utanför Guatemalas gränser påverkas av det som händer här.

– Jag skulle varken känna mig fri eller väl till mods om jag visste att ett företag i mitt land kränker kvinnors rättigheter för att göra affärer, säger Amandine Fulchiron. Det är oacceptabelt att dessa grymheter pågår för att skapa välfärd i andra länder.

María Guadalupe passar på att göra ett upprop till kvinnor i hela världen.

– Anslut er till vår kamp och begär information från era regeringar om vad era skattepengar går till. Ifrågasätt era företag och deras agerande. Ställ er frågan, är detta utveckling eller förstörelse? Det som sker i Guatemala innebär död för planeten och kvinnor i andra länder har även de ett viktigt arbete att utföra.

Pernilla Nordvall, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala 2012-2013

Annonser
Det här inlägget postades i Guatemala, Kvinnliga människorättsförsvarare, Repression mot människorättsförsvarare eller civila och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Kvinnofestival för kamp med glädje

  1. Ping: Årskrönika Guatemala 2012, del 1: Det militära återtåget och kampen om naturresurserna | Fredsobservatörernas blogg

  2. Ping: Årskrönika Guatemala 2012, del 1: Det militära återtåget och ökade konflikter om landets naturresurser | FREDSOBSERVATÖRERNA I GUATEMALA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s