Brottet mänskliga rättigheter

Det pågår ett krig i Mexiko. Ett krig som för länge sedan slutade utspelas mellan stat och organiserad brottslighet. Kriget förs idag på fler fronter och påverkar hela det mexikanska samhället. De som vågar stå upp för sina och andras rättigheter, de människor vi kallar människorättsförsvarare, löper stor risk att utsättas för hot eller än värre, försvinna.

Det råder stora olikheter mellan statens och det civila samhällets siffror över de brott mot mänskliga rättigheter som begåtts i Mexiko mellan januari 2011 och mars 2012. Enligt en undersökning gjord av den mexikanska organisationen Acción Urgente en Defensa de los Derechos Humanos (Acuddeh) rapporterade 209 människorättsförsvarare att de blivit utsatta för brott under denna period. Statens egna MR-kontor menar att siffran ligger på 86 och beklagade i ett offentligt uttalande de mörka siffrorna och de attacker som utförts av den organiserade brottsligheten. Men enligt Acuddeh är det inte kriminella gäng som är ansvariga för merparten av dessa kränkningar, utan staten själv. Rapporten visar att 47 procent av brotten skedde med statens samtycke, vilket är när ”kränkningar av mänskliga rättigheter begås av individer eller en grupp av personer som agerar med samtycke, tillstånd, stöd eller anstiftan från staten, till exempel genom paramilitära grupper” (min översättning).

Människorättsförsvarare särskilt utsatta

Under förevändningen att staten bekämpar knarkkarteller och den organiserade brottsligheten har det mexikanska samhället genomgått en enorm militarisering. Detta tillsammans med en offentlig diskurs som rättfärdigar hårt mot hårt, som kriminaliserar mänskliga rättigheter och förespråkar undantagstillstånd har gjort att människorättsförsvarare blivit särskilt utsatta. Dessa tendenser har också bidragit till den växande paramilitarismen, statens maskerade förlängda arm som begår brott med total straffrihet för att förhindra att staten själv blir nedfläckad. Från 2010 till 2011 ökade brott mot människorättsförsvarare med så mycket som 418 procent. De vanligaste brotten har varit hot och trakasserier, följt av fysiska aggressioner och juridisk repression (falska anklagelser, arrangerade rättegångar et cetera). I den senaste rapporten inkluderas inte påtvingade försvinnanden och utomrättsliga avrättningar, brott som ökat markant sedan kriget började 2006.

Kvinnliga människorättsförsvarare hotas och attackeras oftast fler än en gång, till skillnad från män. Att arbeta med försvar av kvinnors rättigheter kommer på tredje farligaste plats i Mexiko, efter arbetet för sanning och rättvisa samt ursprungsfolks rättigheter. De vanligaste hoten i delstaten Chiapas, där Kristna Fredsrörelsens observatörer är placerade, är mordhot per telefonsamtal och sms, följt av direkta attacker. I delstaten Oaxaca är det vanligast med grovt övervåld från polis och militär. 72 procent av brotten som registrerats i Acuddeh:s rapport riktar sig mot sociala ledare och organisatörer i samhällen, detta för att splittra organisationer och motståndet. Genom smutskastning och kriminalisering i media polariseras samhällen och människor delas i onda och goda – de som är för kriget och de som är på knarkkartellernas sida. Detta gör det därefter enklare att godkänna utomrättsliga avrättningar, försvinnanden och hot, under förevändningen att man befinner sig i ett krig, där alla medel är tillåtna.

Ett allt mer polariserat samhälle

Genom en militaristisk statlig diskurs och korrupt media som gång på gång visar skräckinjagande bilder från pågående krig har mexikaner vaggats in i tron att knarkkartellerna och den organiserade brottsligheten finns i alla vrår av samhället och att alla medel måste tas för att vinna kriget. I media visas avkapade huvuden, strypta kvinnor och massgravar med immigranter från Centralamerika, men ansvaret för dessa makabra mord är det tyst om. Den mexikanska befolkningen lever i ständig terror för den interna fienden, knarkbaronerna och deras hantlangare. En befolkning som skrämts till tystnad kommer inte att göra motstånd, kommer inte att protestera, speciellt inte när varje försök att göra det tystas för evigt, gång på gång på gång.

Så finns det något ljus i allt detta mörka elände? I juni i år godkändes en lag som människorättsorganisationer arbetat länge för att få igenom. Lagen ska ge skydd åt människorättsförsvarare och journalister som utsätts för hot på grund av sitt arbete. Lagen ska också tillhandahålla akuta skyddsmekanismer, som på några timmar ska kunna skydda mordhotade människorättsförsvarare, genom att exempelvis få ut dem ur landet. Men än så länge har lagen fastnat i det byråkratiska träsket och det är fortfarande upp till organisationerna själva att hjälpa varandra, att snabbt undsätta dem som befinner sig i akut livsfara, att genom nätverk, blixtaktioner och dokumentation skydda sig själva, då staten gång på gång misslyckas.

Rapporten i sin helhet går att läsa här, och en sammanfattning av densamma finner du här. Läs även om situationen för människorättsförsvarare i Guatemala och i Colombia.

Karin Bender, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko 2012-2013

Annonser
Det här inlägget postades i Kvinnliga människorättsförsvarare, Mexiko, Repression mot människorättsförsvarare eller civila, Ursprungsfolks rättigheter och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s