Årskrönika Guatemala 2012, Del 2: Framgångar och bakslag i kampen för sanning och rättvisa för inbördeskrigets brott

Detta inlägg är del två i årskrönikan för Guatemala 2012. För att komma till den första delen, klicka här.

Under 2012 års första månader nåddes ett historiskt genombrott vad gäller att bryta straffriheten för de brott mot mänskligheten som begicks av den guatemalanska staten under inbördeskriget. I början av året hävdes nämligen den före detta diktatorn Efrain Rios Montts immunitet och den 26 januari ställdes han inför rätta för folkmord.

Dolores framför målning som gjordes under dagen

Dolores framför målning som gjordes under dagen

Rios Montt styrde landet under inbördeskrigets våldsammaste år (1982-1982) och Kristna Fredsrörelsen har i mer än ett decennium medföljt grupper av människorättsförsvarare som har kämpat för att ställa honom och andra högt uppsatta ledare inför rätta för massakrerna riktade mot ursprungsbefolkningen i Ixilregionen under samma period.

Samma dag som rättegången höll president Otto Pérez Molina en presskonferens där han sa att han kommer att respektera domstolarnas åsikter, men förtydligade samtidigt sin personliga ståndpunkt – ”här skedde inte folkmord”. För de som känner till Pérez Molinas historia är uttalandet inte så häpnadsväckande som kan tyckas. Den forne ex-militären var general i Ixilregionen under Ríos Montts år vid makten och ett erkännande av folkmord skulle kunna leda till implikationer för honom själv.

Framsteg hindras av det svaga rättssystemet

FN:s högkomissionär för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, besökte Guatemala i mars. Under besöket uttryckte hon oro för de höga nivåerna av brottslighet och osäkerhet i landet, men även förhoppningar gällande de pågående undersökningarna för brotten i Ixilregionen.

Förhoppningarna som väcktes under årets första månader har gått i stå under resten av året då Rios Montts försvar genom skickligt utnyttjande av det guatemalanska rättssystemets svagheter i stort sett har lyckats paralysera rättsprocessen genom att lämna in otaliga reservationer som var och en måste behandlas i landets konstitutionsdomstol innan rättsprocessen kan fortskrida.

När 2012 gick mot sitt slut gick flera organisationer samman och kritiserade öppet den avstannade rättsprocessen och i synnerhet den nya regeringens passivitet i frågan, något som har tolkats som ett tyst medgivande.

Nya domar bryter straffriheten för historiska brott

Altaret i kapellet i Plan de Sánchez. Foto: Gabriela Velasquez.

Altaret i kapellet i Plan de Sánchez. Foto: Gabriela Velasquez.

Det har dock inte varit helt dystert vad gäller kampen för den historiska rättvisan i Guatemala. I mars  dömdes fem före detta paramilitärer till 7 710 års fängelse vardera – det högsta straffet någonsin i Guatemala – för massakern i Plan de Sánchez, 1982, då fler än 256 personer mördades.

Samma månad fälldes den före detta elitsoldaten Pedro Pimentel till 6060 års fängelse för sin delaktighet i massakern i Dos Erres, 1982, då 201 personer mördades. Därmed blev Pimentel den femte elitsoldaten i raden att dömas för massakern, under 2011 dömdes fyra andra. En överklagan lämnades in av Pimentels försvarsadvokater som i december avslogs av domstolen, vilket därmed fastställer den tidigare domen.

Lista på de döda i massakern i Dos Erres, 1982. Foto: Maxime Verdier

Lista på de döda i massakern i Dos Erres, 1982. Foto: Maxime Verdier

Samma organisation som stod som målsägarbiträde i åtalet mot Pimentel och de övriga elitsoldaterna, Famdegua, inledde under 2012 en rättsprocess mot den högste ansvarige under massakern, Efraín Rios Montt. Åtalspunkten är folkmord vilket alltså innebär att den före detta diktatorn står inför rätta för två separata fall av folkmord. Dock har även denna process, likt åtalet för folkmord av ursprungsfolk i Ixilregionen, sett få framsteg under året av tidigare nämnda anledningar.

En annan framgång var den fällande domen i augusti månad mot den före detta polischefen Pedro Garcia Arredondo i Guatemala Citys ökanda Comando Seis. Garcia Arredondo dömdes till 70 års fängelse för det påtvingade försvinnandet av universitetsstudenten Edgar Saenz Calito, 1982, bland annat tack vare bevisning från polisens egna historiearkiv.

Polisdokument från arkivet rensas och sorteras. Foto: Tamara Vocar

Polisdokument från arkivet rensas och sorteras. Foto: Tamara Vocar

Om försoningsprocessen har haft både framgångar och bakslag på nationell nivå så har den gått desto bättre på internationell nivå. Under 2012 fälldes den guatemalanska staten av den Interamerikanska Domstolen för Mänskliga Rättigheter i flera uppmärksammade fall som Kristna Fredsrörelsen har följt/medföljt. Staten har fällts för massakerna i Rio Negro, det påtvingade försvinnandet av student- och fackledaren Fernando Garcia och för fallet Militärdagboken, Diario Militar.

Kvinnorna bryter tystnaden kring det sexuella våldet

Ännu ett unikt steg vad gäller upprättelse för historiska brott togs i september, då en grupp ursprungskvinnor från regionen Izabal trädde fram inför en domstol och vittnade om det systematiska och brutala sexuella våld som de utsattes för av  soldater vid militärbasen i Sepur Zarco under inbördeskriget. Fallet är det första i sitt slag att föras upp i guatemalansk rätt och är unikt även på internationell nivå. Aldrig i världshistorien har fall av sexuellt våld mot kvinnor under väpnade konflikter förts upp i en nationell domstol förrän nu.

Fallet implicerar flera dussin militärer och kommer enligt åklagaren och målsägarbiträdena Kvinnor för Världsförändring, Mujeres Transformando el Mundo, att leda hela vägen till Rios Montt, eftersom militära dokument bekräftar att kvinnornas behandling var en del i en utformad militär strategi. Därmed finns alltså en chans att listan över åtal mot den före detta diktatorn kan komma att växa.

Foto: Sandra Sebastián, pressfotograf

Foto: Sandra Sebastián, pressfotograf

Sökandet efter sanningen kring de försvunna fortsätter

I början av året inledde den guatemalanska anhörigorganisationen Famdegua utgrävningar av massgravar på en militärbas för FN-soldater i Cobán. Militärbasen, där soldater tränas i regionala och fredsbevarande insatser, tros härbärgera närmare 1 000 försvunna personer. Bland dessa finns kvinnor, män och barn som under inbördeskriget fördes bort av guatemalansk militär för att aldrig mer återses. Hittills har resterna av över 400 personer återfunnits, många av dem har fortfarande händer och fötter ihopbundna och bär spår av tortyr.

Under inbördeskriget beräknas 200 000 guatemalaner ha mist livet och ytterligare 45 000 försvunnit. Internationell rätt fastslår att påtvingat försvinnande är ett brott mot mänskligheten som inte bara drabbar de försvunna utan även deras anhöriga. I april intervjuade Kristna Fredsrörelsen Aura Elena Farfán, människorättsförsvarare och ordförande för Famdegua om påtvingade försvinnanden, fallet Cobán, och statens strategi för bekämpandet av den ”inre fienden”. Resultatet går att se i Youtube-klippet nedan.

Ni olvido, ni perdon – Varken glömska eller förlåtelse

När sista raderna i 2012 års kapitel i Guatemala skrivs kan vi konstatera att arbetet med att kräva rättvisa och upprättelse för de grymma brotten under inbördeskriget har nått vissa framgångar, men även mött bakslag. Flera domar har fallit mot gärningsmän, främst före detta militärer och paramilitärer, och den guatemalanska staten. Men när det gäller att komma tillrätta med anstiftarna, de högst ansvariga för brotten mot mänskligheten, så återstår fortfarande en lång väg att gå.

Den nya regeringen, bestående av flera före detta militärer med personliga band till inbördeskrigets dåvarande maktelit, har klargjort sin ståndpunkt både på hemmaplan och på den internationella arenan: i Guatemala har inte folkmord begåtts. Många av dem menar att det för Guatemalas framtid är bäst om vi lär oss av det förflutna, men blickar framåt. President Pérez Molina har själv sagt ”för att händelserna inte ska upprepas bör vi inte glömma dem, men vi bör leta efter ett sätt att försonas”.

Uttalanden som dessa har tolkat som en slags förlåtandets politik, en ovilja att göra upp med det förflutna, en önskan om att låta gjort vara gjort och gå vidare. Låta straffriheten råda. I vilken utsträckning denna inställning kommer att påverka utsikterna för folkmordsprocesserna under 2013 kvarstår att se.

För de anhöriga å andra sidan, de som varje dag arbetar för att deras familjemedlemmar ska återfinnas och få en värdig begravning, för de som vill finna svaren för att få ro i själen, för de som kräver att staten uppfyller sina skyldigheter är förlåtandet inte ett alternativ. Rättvisan är den enda vägen att gå.

– Vi drivs inte av hämnd, utan av önskan att historien aldrig mer upprepar sig, förklarar den medföljda människorättsförsvararen Aura Elena Farfán från organisationen Famdegua.

Tamara Vocar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

Annonser
Det här inlägget postades i Försoning: Sanning, rättvisa och gottgörelse, Guatemala, Kvinnliga människorättsförsvarare, Ursprungsfolks rättigheter och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Årskrönika Guatemala 2012, Del 2: Framgångar och bakslag i kampen för sanning och rättvisa för inbördeskrigets brott

  1. Ping: Årskrönika Guatemala 2012, del 1: Det militära återtåget och ökade konflikter om landets naturresurser | Fredsobservatörernas blogg

  2. Ping: Årskrönika Mexiko 2012 | Fredsobservatörernas blogg

  3. Ping: De mänskliga rättigheterna i Latinamerika 2012 « Kristna Fredsrörelsens blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s