Rapport från en begravning

Den 25 januari i år begravdes Roberto Enrique Cac Suc. Det var då 30 år sedan han blivit bortförd av militären från sitt hem i San Cristóbal, Alta Verapaz, och sedan anmäld försvunnen. Kristna Fredsrörelsen medföljde Famdegua vid överlämnandet av Roberto Enrique Cac Sucs kvarlevor till hans familj, och jag fick därmed bevittna en av de mest känslomässigt starka händelserna under min tid i Guatemala.

Sedan februari 2012 har det pågått utgrävningar på militärbasen Creompaz i närheten av Cobán. Organisationen Fundación de Antropología Forense de Guatemala (FAFG) – på svenska Stiftelsen för Rättsantropologi i Guatemala – har stått för utgrävningarna, och anhörigorganisationen Familiares de Detenidos-Desaparecidos de Guatemala (Famdegua) har medföljt och assisterat processen. Det var Famdegua som 2002 genom familjemedlemmar till försvunna fick reda på att det troligen låg människor begravda på militärbasen. Så inleddes den lagliga process som tio år senare skulle ge dem tillåtelse att starta utgrävningarna på Creompaz.

Över 500 människor har hittats i 60 massgravar i militärbasen, de allra flesta med spår av tortyr och med bakbundna händer. Fortfarande återstår 13 gravar att gräva upp, så den slutliga siffran kan bli mycket högre. Roberto Enrique Cac Suc är det första offret att identifieras från massgravarna på Creompaz.

Roberto Enrique Cac Suc tillhörde ursprungsfolket maya och var 25 år gammal när han greps av militären i parken i samhället där han bodde och bortförd till militärbasen utanför Cobán, där nu Creompaz ligger. Hans familj fick aldrig återse honom i livet. En fru och två barn lämnade han efter sig: en flicka på 5 och en pojke på ett år. Nu som vuxen uttryckte sonen sin sorg och frustration över att aldrig ha fått lära känna sin far.

Enligt maya-tradition bör själen hämtas upp där personen dog. I detta fall precis där utgrävningen gjordes. Denna dag fick Famdegua och de andliga maya-ledarna som skulle utföra detta inte komma in på själva militärbasen, utan ceremonin fick utföras precis vid entrén. Efter maya-ceremonin överlämnades kroppen till familjen av FAFG:s biträdande verksamhetschef José Suasnavar. När sedan Roberto Enrique Cac Sucs kvarlevor bit för bit fördes över från FAFG:s anonyma kartonglåda för att pusslas ihop i kistan, är det första gången hans familj får återse hans kvarlevor sedan han försvann. De såg på, märkbart berörda.

Under proceduren småpratade jag lite med de närvarande. Det var mestadels familj och vänner till den avlidne, men även grannar. Andra människorättsorganisationer som arbetar med medföljning av och med psykologiskt stöd till familjemedlemmar till försvunna var också närvarande. Någon berättade för mig att han fortfarande inte har hittat sin bror, en kvinna sa att hon letar efter sin man. För dessa människor är denna dag en påminnelse om smärtan de levt med under så lång tid, men även en påminnelse om att det finns hopp att få ge sina kära en värdig begravning, till slut.

Det hölls tacktal, och media intervjuade flera av familjemedlemmarna och andra närvarande. Några av organisationerna passade också på att säga några ord. Marcia Méndez, ordförande och en av grundarna av Famdegua, påminde sällskapet om att fortsätta kämpa för att nå rättvisa, att Roberto Enrique Cac Suc är ett av 45 000 offer för påtvingat försvinnande i Guatemala – brott för vilka de skyldiga ännu inte är dömda. Hon uppmanade de sörjande att inte glömma utan fortsätta kämpa för rättvisa.

Sedan var det bön. Under en stund fick sorgen härja fritt, dessa människors samlade smärta och sorg omvandlades till gråt och uttryck som berörde långt in i själen. ”Por qué, Dios, por qué?”, ”Varför, Gud, varför?” Ja, varför? Så mycket smärta och sorg som finns i detta land, så många sår som aldrig får, och kanske aldrig kommer, att få läka.

Efter bönen bjöds det på tamales, och vakan inleddes. Dagen efter begravdes Roberto Enrique Cac Suc, och han familj fick då äntligen ta ett värdigt farväl av honom.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Gabriela Velasquez, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala 2012-2013.

Mer om Famdegua och utgrävningarna i Cobán finner du här.

Annonser
Det här inlägget postades i Försoning: Sanning, rättvisa och gottgörelse, Guatemala, Kvinnliga människorättsförsvarare och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s