Korståg mot hungern

– De tar ifrån oss våra rättigheter och tvingar oss att leva på bidrag. Orden strömmar ur Alma Padilla, verksamhetsledare på kvinnocentret Centro de Derechos de la Mujer de Chiapas (Centrum för kvinnors rättigheter i Chiapas). Alma är märkbart upprörd över den nye presidenten Peña Nietos ’Korståg mot hungern’, som lanserades här i Chiapas den 21 januari i år.

Vi befinner oss på kvinnocentret för en workshop om kvinnors situation i Chiapas. Och ’Korståg mot hungern’  är ett typiskt exempel på hur kvinnors situation påverkas negativt av den politik som bedrivs idag i Mexiko. Istället för att skapa möjligheter för medborgarna att själva stå för sin försörjning styr myndigheterna människors liv genom olika hjälpprogram. Ofta riktar sig dessa program till kvinnor eftersom de har huvudansvaret för barnen.

’Korståg mot hungern’ är ett program för att bekämpa akut undernäring hos barn och verka för en ökad produktion bland småbönder. Programmet omfattar 7,4 miljoner människor i de 400 fattigaste kommunerna i landet. Många av dessa kommuner ligger i Chiapas, som är en av Mexikos fattigaste delstater. Men programmet får hård kritik från många håll. Oppositionspartierna menar att de utvalda kommunerna inte alls är de allra fattigaste, utan att det handlar om att regeringspartiet PRI har valt ut kommuner där oppositionen är i majoritet och där det snart kommer att vara kommunalval. Röstfiske med andra ord. En annan kritik handlar om att regeringen involverar transnationella företag som Walmart, Coca Cola och Nestlé, företag som ofta kritiseras för både fackliga brister och exploatering av naturresurser och som nu kommer att tjäna mycket pengar på ’Korståg mot hungern’.

Alma

Alma Padilla på Centro de Derechos de la Mujer de Chiapas. Här under en workshop om kvinnors specifika situation i Chiapas med Kristna Fredsrörelsens team i Mexiko.
Foto: Aino Ravandoni

Vi lyssnar vidare på Alma, som fortsätter att kritisera den politik som förs från regeringshåll i Mexiko. Det är inte bara ’Korståg mot hungern’ som hon anser påverkar fattiga människors möjligheter till ett bättre liv. Hon menar att även andra så kallade stödprogram som riktar sig till den fattigaste delen av befolkningen inte alls är något stöd utan ett sätt att hålla kvar människor i fattigdom och beroende av staten.

 –  Regeringen byter ut mänskliga rättigheter gällande bostad, försörjning, skolgång och sjukvård mot gåvor i form av ett litet ekonomiskt bidrag, och sen får de allra fattigaste och mest utsatta medborgarna söka dessa rättigheter själva bäst de kan. Staten uppfyller inte sitt ansvar, poängterar Alma.

Nu är inte detta något nytt drag i den allmänna mexikanska politiska kontexten. Alma förklarar att regeringarnas politik sedan flera årtionden tillbaka har gått ut på att göra människor beroende av allmosor istället för att ge dem de rättigheter alla medborgare i ett land har. Hon berättar hur de fattiga bönderna på landsbygden i Chiapas redan på 70-talet fick ogräsbekämpningsmedel och konstgödning som utarmade jorden, och hur de sen har försetts med genmodifierade utsäden som gör att de inte kan ta nya fröer till sådden nästa år utan måste köpa nytt.

– Idag finns det inte en enda småbonde i Chiapas som kan leva på sin odlingslott, detta har gjort att fattigdomen och undernäringen är mycket hög. Staten bedriver en medveten strategi för att driva människor ifrån sina marker så att dessa blir tillgängliga för marknadskrafterna, eftersom det i Chiapas finns stora ekonomiska intressen när det gäller gruvdrift och vattenkraft.

Alma är inte ensam om sina åsikter gällande landets politik. Den kristna organisationen El Pueblo Creyente anser att ’Korståg mot hungern’ är det definitiva tecknet på regeringens strategi att inte tillgodose de strukturella behov som finns i landet. Även Las Abejas, som Kristna Fredsrörelsen har medföljt i många år, kritiserar ’Korståg mot hungern’ och menar att det är en medveten strategi från regeringens sida för att sprida bilden av ett fint och välfungerande land.

– Den som lever på sitt arbete med jorden är fri, men den som lever på allmosor från staten är en slav, konstaterar Las Abejas.

Mexiko har 117 miljoner invånare. Av dessa lever 52 miljoner i fattigdom och 11,7 miljoner i extrem fattigdom. 

Kerstin Jonsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas 2013-2014

Annonser
Det här inlägget postades i Mexiko och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s