I östra Guatemala ligger staden Panzós, som på det lokala språket Qeqchí betyder “det gröna vattnet”. Det är en väldigt vacker plats, omgiven av höga berg och de gröna våtmarker som gett den sitt namn. Tyvärr är det dock inte den prunkande grönskan som gjort staden känd. Nej, istället är det den grymma massaker som ägde rum här för trettiofem år sedan som satt Panzós på kartan.
Den tryckande hettan hindrade inte folket från att marschera för det de tror på.
Då, den 29 maj 1978, hade hundratals bönder; män, kvinnor och barn, vandrat in till staden från sju omkringliggande samhällen för att protestera mot den orättvisa markfördelningen och försöka hitta en lösning. Under Guatemalas ‘demokratiska vår’ (1944-54) hade nämligen en jordreform inletts, som gett folket rätten till mark som dittills legat obrukad. På grund av en militärkupp kunde reformen dock aldrig slutföras och på 70-talet tvångskonfiskerades många av böndernas åkrar. Missnöjet växte och 1978 valde många av de drabbade att tåga in till staden för att kräva ett möte med borgmästaren för att diskutera problemen. Han hade nämligen gått med på ett möte med fyra av böndernas representanter. Istället för borgmästaren möttes de dock av arméns soldater. Det är fortfarande inte helt klart vad som hände men tumult utbröt när representanterna vägrades tillträde till mötet och plötsligt började soldaterna skjuta. När röken lagt sig låg minst 34 människor döda på torget och inbördeskrigets första massaker på civila var ett faktum. Maria Maquim, som var tretton år när det hände, berättar:
När vi kom till Panzós var alla affärer stängda och det var inga bilar ute. På torget såg jag att det var fullt med militärer, på kyrkans och kommunhusets tak. Sedan började de skjuta. De sköt min mamma. Alla började springa omkring och försöka fly. Jag låg på marken med många döda kroppar över mig. Jag trodde att jag skulle dö. Sedan dödade dem alla de gråtande barnen. Mitt ansikte var täckt av blod och de trodde jag var död. Sen gick militären och jag såg att det var tomt på torget. Då reste jag mig upp och sprang därifrån. Jag sprang upp i bergen. När jag kom fram till floden tvättade jag bort blodet från ansiktet. Då såg jag hur strömmen hade fört med sig flera döda kroppar.
Intervjuerna, som alla tolkades från Queqchí, spelades in för att användas som bevis.
När hon berättar den sista biten kan hon inte hålla tårarna tillbaka, och jag själv har också svårt att behålla lugnet. Vi sitter och pratar på ett möte organiserat för att samla in tillräckligt med bevis för att ställa de ansvariga inför rätta. Överlevare från massakern intervjuades och deras historier dokumenterades för att kunna användas i den kommande rättsprocessen. Fallet befinner sig fortfarande på utredningsstadiet men Famdegua, en organisation som arbetar för historisk rättvisa i Guatemala och som Kristna Fredsrörelsen medföljer, arbetar för fullt med att få till ett rättegångsdatum. Det är inte alltid så enkelt och det är en långdragen process men det verkar vara på väg framåt.
Ett annat sätt att hedra de dödas och fortsätta kampen för rättvisa är den marsch som organiseras på årsdagen av massakern varje år sedan 1997. I år deltog över fem hundra personer och vi på Kristna Fredsrörelsen var där som observatörer. Marschen började i La Soledad, ett av de samhällen vars invånare hade protesterat, och på grund av detta mördats, för trettiofem år sedan. Dit hade överlevare och andra som ville visa sitt stöd åkt ifrån de andra kringliggande samhällena, vissa så tidigt som tre på morgonen för att hinna dit i tid. Vid nio började vandringen i tryckande hetta. Den verkade dock inte påverka energin eller intensiteten hos de marscherande och deras slagord ekade över nejden. Efter några timmar nådde vi fram till Panzós och alla samlades på torget för att bevittna en mayaceremoni och tal om rättvisa och återupprättelse. Famdegua anordnade också en fotoutställning med bilder ifrån de utgrävningar som anordnats. Dessa har syftat dels till att flytta offrens kvarlevor och ge dem en värdig begravning, men också till att samla in bevis för att ställa de ansvariga till svars. Förhoppningsvis, när marschen anordnas nästa år, har processen kommit så långt att rättegången kan börja.
Anders Nordenskjöld, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala.
Fredsobservatörernas blogg 