”Äntligen har de lyssnat på oss” – om den historiska domen mot Efraín Ríos Montt

Ixilkvinnor utanför domstolen i Guatemala City firar den historiska domen. Foto: Tamara Vocar

Det är historiska ögonblick i Guatemala dessa dagar. I fredags kom nyheten att Efraín Ríos Montt har dömts till 80 års fängelse för folkmord och brott mot mänskligheten. Det är första gången som en tidigare statschef har dömts för detta i nationell domstol.

I den här bloggen har ni kunnat följa hur det har varit under de senaste veckorna. Trots att det har funnit bakslag, har människorättsförsvararna inte gett upp. “När jag gick med 2001, frågade de mig vad jag önskade. Jag sa att jag ville ha rättvisa, men då trodde jag inte att det skulle ta så lång tid”, berättar ett vittne efter att han fått reda på nyheten.

Han fortsätter med frustration i rösten: “Vad gjorde de små barnen eller kvinnorna för fel? De hade inga vapen! Vi ville ha fred, ändå brände militären upp våra skördar och förföljde oss”.  Han fortsätter att berätta om det hemska som skett, men också om glädjen att få vara lite närmare rättvisa. “Vi vill endast ha rättvisa, även om Efraín Ríos Montt aldrig kommer känna vår hunger, eller smärta, vi kräver bara rättvisa”. Vittnet vänder sig om mot barbarnet i armarna på sin mormor, och fortsätter.  “Vi kanske slutar när vi dör. Jag gör det för mina barn och barnbarns skull, för att de aldrig ska uppleva det vi var med om“.

Ett annat vittne beskrev att många är glada för vad som hänt, men många säger också att det kommer inte ta tillbaka de som försvann under kriget. Trots det, betonade han, är den här rättegången viktig inte bara för maya-ixilfolket, utan för hela Guatemala: “För att det aldrig ska upprepas, måste världen få veta vad som hände och vi säger bara sanningen, för vi vill inte att det ska ske igen”

Vanligt är att i historiska tillbakablickar beskriver att Efraín Ríos Montt satt vid makten under den allra blodigaste perioden av inbördeskriget, åren 1982-1983, då regeringsstyrkor utförde hundratals massakrer mot civilbefolkningen. Guatemalas diktatur var hård och blodig, inbördeskrig pågick i 36 år och krävde över 200 000 dödsoffer. Enligt sanningskommissionen CEH var den guatemalanska staten skyldig till 93% av alla övergrepp mot mänskliga rättigheter som begicks under kriget. Många av dessa offer tillhörde ursprungsfolket maya-ixil.

I den nu avslutade rättsprocessen stod de tidigare militärerna Ríos Montt och Rodríguez Sánchez åtalade för folkmord och brott mot mänskligheten. Ríos Montt blev dömd att han hade en viktig roll i att 1.771 människor dödades. Det skedde också ett systematiskt våld mot ursprungsbefolkningen, bland annat påtvingade förflyttning från hem, tortyr, våldtäkter och sexuellt våld. Ríos Montt dömdes till totalt 80 års fängelse för båda åtalspunkterna medan Rodríguez Sánchez friades från alla anklagelser.

Internationellt har reaktionerna inför domen varit positiva. Bland annat välkomnas domen av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, som hedrar de vittnen, familjemedlemmar och överlevare som uthålligt och modigt gjorde den här domen möjlig, samt alla inblandade i rättsprocessen som trots hot och svåra omständigheter fullföljt sin uppgift.

I landet har det varit blandade reaktioner kring domen, och än är det inte slut. Troligtvis kommer det ske överklagan och en del juridiska processer är i väntan på att lösas. Dessa dagar är många oroliga att det ska ske hot och våld mot de som varit involverade under processen. Detta tystar dock inte människorättsförsvararna eller får dem att ge upp. Ett vittne beskrev vad domen hade betytt för honom: “De säger att vi inte är värda något, att vi är fattiga, att vi inte kan läsa och skriva och bara ljuger. Den här domen visar att vi bara säger sanningen, och vi kommer fortsätta kämpa tills Guatemala är ett land med verklig fred och inte bara fred för vissa”

Här kan du läsa Kristna Fredsrörelsens pressmeddelande om den historiska domen. Se gärna bilder från rättegångens sista dag på fotografen James Rodriguez hemsida. Mer om domen kan du läsa om i Amnesty Press, och OHCHR:s pressmeddelande går att läsa här.

Sara Linnea Svensson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

”Vi söker inte hämnd, vi söker efter verklig fred”

Vittne i folkmordsfallet mot Efraín Ríos Montt och Mauricio Rodríguez Sánchez svär eden inför domstolen. Foto: Roderico Diaz

Efter veckor av dramatiska turer i folkmordsåtalet mot Efraín Ríos Montt och Mauricio Rodríguez Sánchez, har förhandlingarna äntligen kommit på bana igen. Så pass mycket att slutpläderingarna avslutades idag och domen förväntas förkunnas redan under fredagen.

Vi hoppas kunna komma med en utförlig bloggtext om folkmordsfallet inom kort, men tills dess lämnar vi er med en av dagens höjdare inifrån rättegångssalen, när ordföranden för målsägarbiträdena och vittnesorganisationen Asociación para la Justicia y Reconciliación (AJR) efter avslutade slutpläderingar fick ordet av domarna och förklarade vad det är han och vittnena begär. Nedan text är en förenklad och snabb översättning av talet:

Gud skapade mannen och kvinnan som sina avbilder, för att befolka världen. I de två första paragraferna i vår grundlag står att staten har skyldighet att garantera och skydda livet, friheten, säkerheten och freden för dessa avbilder som Gud skapade. Dock, ärade domstol, gjorde armén raka motsatsen. De kom hit för att säga att de inte är skyldiga, att de åkte till samhällena för att skydda befolkningen men det är inte sant. Det är lögn. Jag såg det med mina egna ögon. Som ett av vittnena sa: massakrer skedde inte bara i Ixil, utan i fem regioner i landet. Därför vill jag be er, ärade domstol, om en fällande dom för de ansvariga. En dom som blir ett riktmärke för Guatemalas folk.

Då, 1982, anklagades vi ursprungsfolk för att vara terrorister, kommunister, subversiva. Och folkmordet begicks. Barn, gravida kvinnor och försvarslösa äldre mördades. Idag har hundra vittnen kommit för att berätta sanningen. För att be om rättvisa för allt det vi genomled.

Offentligt hotas till och med våra advokater. Subversiva, terrorister och kommunister. Men, ärade domstol, en terrorist skulle inte söka rättvisa i enlighet med lagarna här i denna rättegångssal. Aldrig. Det var armén som var terroristen eftersom den begick folkmord och brott mot mänskligheten. Hundratals barn och kvinnor försvann. Och försvarsadvokaterna säger att de inte gjorde det med vilje. Men, ärade domstol, ingen tänder eld på sitt eget hus, och det är därför dokumenten idag inte längre finns.

Därför begär jag att rättvisa skipas. För att de mördade offren och för att överlevarna ska kunna känna sig lugna. För att de ska känna förtroende. Och för att de ska återfå förtroendet för myndigheterna. Inte bara grundlagen fastställer att det ska råda rättvisa och respekt, utan även internationella konventioner och lagar kräver respekten för människor. Alla de som dog, alla våra familjemedlemmar som vi förlorade, de var inte djur. De var inte hundar, de var inte bestar eller andra saker, andra slags djur. De var människor som också hade rätten att leva, rätten till frihet, rätten till fred och säkerhet. Men trots det uppfylldes inte det fastställda.

För även bibeln säger att en dålig person känner igen en annan dålig person. Också en hycklare känner igen en hycklare. Det är därför det har diskuterats mycket här i denna rättegångssal, om att inte acceptera sanningen, att höra vittnena, att höra experterna. Återigen anklagar de oss för att vara gerillamedlemmar, subversiva och kommunister. Därför ber jag återigen, ärade domstol, att rättvisa skipas i enlighet med lagen, i enlighet med vår guatemalanska grundlag, i enlighet med internationella lagar och konventioner. Även att det undersöks och fullföljs kring de allra högsta ansvariga för folkmordet och brotten mot mänskligheten.

Jag vill även påminna om att tiden är över för den militära närvaron i samhällena, där de fortsätter att hota ixilfolket, mayafolket, achífolket. Det är inte längre tillfälle för det. Det var därför  fredsavtalen skrevs under, för att respektera rättigheterna. Men de som kommer hit till denna rättegångssal, de åtalades familjemedlemmar och militärveteranorganisationen, säger att denna rättvisa äventyrar fredsavtalen. Men det är fel, ärade domstol. Vi söker inte hämnd. Vi söker efter verklig fred. Med rättvisa, med respekt, med jämlikhet, med värdighet. Därför kom vi hit. Så jag ber er ännu en gång om moralisk reparation till offren, skydd för alla vittnen och våra advokater. Skydd för hela mayafolket, så att det respekteras och går säkert. För som det redan är nedskrivet: det är lättare för en kamel att passera genom ett nålsöga än för en rik folkmördare att komma till Guds rike.

Tack så mycket.

Talet i sin helhet kan höras här (spanska), och transkriberades och översattes av Tamara Vocar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala.

Kristna Fredsrörelsen ber om rättvisa för Bety och Jyri

Den 27 april 2010 mördades den finländska observatören Jyri Jaakkola och den mexikanska människorättsförsvararen Bety Cariño i ett bakhåll i delstaten Oaxaca i Mexiko. Tre år efter morden är det fortfarande ingen som har dömts för dåden. Tolv arresteringsordrar har utfärdats och en man sitter häktad.

Personer som engagerar sig för de mänskliga rättigheterna i Mexiko utsätts ofta för våld och hot. Kristna Fredsrörelsen har i tre års tid påmint de mexikanska myndigheterna om vikten av att utreda detta emblematiska fall och vi gör det nu återigen. Klicka här för att läsa årets uttalande (på spanska). Tidigare års uttalanden går att läsa här och här (spanska).

Tidigare års fredsobservatörer har uppmärksammat fallet här på bloggen och i länkarna nedan kan du läsa mer om Bety och Jyri.

2012: Rättvisa för Bety och Jyri 

2011: Ett år sedan morden i Oaxaca

2010: Blixtaktion Oaxaca

Fredsobservatörerna för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas 2013-2014

Rättegångsförhandlingarna i folkmordsfallet återupptas

Den guatemalanske ex-diktatorn Efraín Ríos Montt (till höger i bild) står tillsammans med den förre militärchefen Mauricio Rodríguez Sánchez åtalad för folkmord och brott mot mänskligheten. Foto: Roderico Diaz

Efter en och en halv veckas ovisshet kring folkmordsfallets framtid meddelade domaren Jazmín Barrios idag att de historiska rättegångsförhandlingarna återupptas. Kristna Fredsrörelsen var på plats i rättegångssalen och observerade förhandlingarna.

Klockan halv nio i morse samlades återigen allmänheten, journalister, aktivister, diplomater och internationella observatörer i Högsta Domstolens Sala de Vistas. Den majestätiska rättegångssalen med sina marmorklädda väggar och sitt höga välvda tak har sedan den 19 april ekat tom i väntan på besked från konstitutionsdomstolen kring folkmordsfallets framtid. Överklaganden och motprotester från försvaret och målsägarna har förlamat förhandlingarna, och ett tag såg utsikterna för en fortsatt rättegång dystra ut. Men idag meddelade alltså domaren i fallet, Jazmín Barrios, att rättegångsförhandlingarna fortsätter.

Barrios meddelade att konstitutionsdomstolen efter överläggningar har beslutat att ge Efraín Ríos Montts tidigare försvarare Franscisco García Gudiel rätt i sitt överklagande mot samma domares beslut att avlägsna honom från försvaret av ex-diktatorn under den allra första rättegångsdagen. Konstitutionsdomstolen beslutade även att de bevis i form av vittnen och experter som försvaret lade fram och domaren Miguel Ángel Gálvez avslog i början av februari, i ett tidigare skede i rättsprocessen, officiellt ska godkännas och inkorporeras i fallet.

Advokaten Francisco García Gudiel, som idag var tillbaka i rättegångssalen för första gången sedan rättegångsstarten, begärde att förhandlingarna skulle tas om från början eftersom Ríos Montt hade fråntagits den försvarsadvokat som han själv hade utsett och därmed hade berövats sin rätt till försvar. Jazmín Barrios och hennes två domarkollegor avslog begäran med hänvisning till att konstitutionsdomstolen i sin resolution fastställer att en tillbakagång i rättegångsförhandlingarna vore olaglig. Dessutom fastställer konstitutionsdomstolen att det endast var under de första 1,5 dygnen av förhandlingar som Efraín Ríos Montts försvar påverkades negativt. Efter det inkorporerades den grupp advokater som under hela rättsprocessen framtill dess hade utövat ex-diktatorns försvar. Oklart i dagsläget är vad som händer med de fem vittnesmål som hann passera under de 1,5 dygnen som Efraín Ríos Montt var utan försvarsadvokat.

Den förre militärchefen Mauricio Rodríguez Sánchez å andra sidan hade en allmän försvarsadvokat vid sin sida. Advokaten begärde att bli avlägsnad från målet med hänvisning till att den åtalade har uttryckt att han inte vill ha en allmän försvarsadvokat. Åklagaren Orlando Lopez påpekade för domaren att Rodríguez Sánchez den 19 april, efter att både hans och Ríos Montts advokater lämnade rättssalen i protest, uttryckte att han inte har råd att tillsätta nya advokater och ansåg att denna nya vändning var ett led i att förhala processen ytterligare. Domaren Barrios avslog försvarsadvokatens begäran med hänvisning till att det skulle påverka Rodríguez Sánchez rätt till försvar. Däremot har den åtalade fortfarande möjlighet att inkorporera sina gamla advokater i fallet, försäkrade hon.

Förhandlingarna återupptas igen på torsdagen kl.08.30. Då förväntas Francisco García Gudiel lämna ytterligare information gällande de sex vittnen som kvarstår att höras i förhandlingarna innan slutpläderingarna kan hållas.

Tamara Vocar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

Oviss framtid för rättegångsförhandlingarna i folkmordsfallet

”Ett enat folk kan aldrig besegras” och ”Mitt hjärta är Ixil”. Det är slagord som har skallat de senaste dagarna i Guatemala i demonstrationer när hundratals människor har intagit gatorna för att visa sitt stöd för folkmordsprocessen.

Efter domare Flores beslut om att annullera förhandlingarna i folkmordsfallet den 18 april samlades vittnen och överlevare från hela landet framför Högsta Domstolen i Guatemala City i protest. Foto: Tamara Vocar

Folkmordsrättegången mot förre diktatorn Efraín Ríos Montt och den militäre underrättelsechefen Mauricio Rodríguez Sánchez hade pågått i en månad och närmade sig sitt slutskede när domare Carol Patricia Flores torsdagen den 18 april kom med ett besked om att hela rättegången skulle annulleras. Det skulle innebära att de berättelser som över hundra vittnen har delat med sig om sexuella övergrepp och om hur deras nära och kära mördades inte skulle vara giltiga i processen. Istället hävdade Flores att allt som hänt efter den 23 november 2011 har varit ogiltigt. Det var nämligen då som hon togs bort ifrån processen efter att ha förklarats partisk. Nu hävdar alltså Flores att det beslutet var felaktigt och att allt som hänt sedan dess ska lämnas utan hänseende.

Nyheten kom som ett hårt slag mot kampen för rättvisa, och starka känslor svallade när beskedet kom. Om Flores beslut står sig skulle Efraín Ríos Montt, som har suttit i husarrest sedan januari 2012, försättas på fri fot. Domare Jazmín Barrios, som har hållit den senaste månadens rättegångsförhandlingar, hävdar att beslutet om att ogiltigförklara rättegången var olagligt och får stöd i detta av riksåklagare Claudia Paz y Paz som också menar att Flores inte har mandat att bestämma över ifall en rättsprocess som pågår ska annulleras eller inte.

För att samla kraft inför det kommande arbetet samlades över 250 människor redan samma kväll som Flores beslut utanför Högsta Domstolen med ljuslyktor och trummusik. Solen hade precis gått ner och det började bli lite kyligt i luften, men man kunde ändå känna värmen från alla de som samlats. Det var verkligen imponerande att se vilken kraft som finns hos de överlevande och deras anhöriga, som efter allt de varit igenom fortsätter att kämpa för rättvisa. Kvällen fortsatte med rop om rättvisa och och slut på straffriheten och deltagarna satte upp stora banderoller på grinden framför domstolen. På dessa syntes ansiktena på de ansvariga för folkmordet med budskapet att det måste bli slut på att dessa krigsförbrytare går fria.

Uppemot 500 anhängare till folkmordsprocessen tågade från Högsta Domstolen till landets Konstitutionsdomstol och krävde rättvisa och fortsatta rättegångsförhandlingar i det historiska fallet: Foto: Erik Woodward

Demonstrationerna fortsatte även på fredagsmorgonen då närmare femhundra människor återigen samlades utanför rättssalen för att sedan tåga genom staden fram till Konstitutionsdomstolen. Där fortsatte slagorden flera personer som Kristna Fredsrörelsen medföljer höll tal. Advokaterna som representerar de överlevande från folkmordet gick även in för att lämna in formella protester mot domare Flores beslut.

Nu är det upp till Konstitutionsdomstolen att bestämma vad som kommer hända med processen. Vi vet ännu inte om de kommer bekräfta Flores beslut om att ta om rättegången eller om processen kan fortsätta. Ett annullerande av målet skulle kränka guatemalanernas rätt till rättsligt skydd i landets domstolar. Denna rättighet garanteras av artikel 25 i den Amerikanska Konventionen om de Mänskliga rättigheterna, som Guatemala ratificerade 1978. Att annullera rättegången skulle därför innebära ett brott mot internationell rätt.

Kampen för rättvisa fortsätter således här i Guatemala. Eller för att citera Juan Raymondo Matom från Nebaj, anhörig till några av de som miste livet i ixilområdet:

- Det här slaget kändes, men inte lika hårt som kulorna, knivarna eller elden vi har känt förut för nu finns internationella organisationer här och observerar.

Anders Nordenskjöld, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

Floderna, vattnet och livet är inte till salu

”Vi kräver att regeringen lägger ner alla planer på vattenkraftsutbyggnad i Chiapas, ersätter de människor som tvångsförflyttats och respekterar beslut som fattas av dem som kämpar mot avhysningar och ödeläggelse.”

Det är den 14 mars på Motståndstorget i San Cristobal de las Casas, Internationella dagen för aktioner mot vattenkraftsdammar, för floderna, vattnet och livet. På trappan till katedralen pågår en manifestation arrangerad av Otros Mundos, en lokal miljöorganisation knuten till Jordens Vänner. Kristna Fredsrörelsen har sedan ett år samarbetat med Otros Mundos på grund av de hot som riktas mot människor som kämpar för en bättre miljö och rätten att bli tillfrågade gällande utvinning av naturresurser på deras mark. En rättighet de har både enligt mexikansk och internationell rätt.

I delstaten Chiapas där vi befinner oss produceras en stor del av den el som konsumeras i Mexiko. De fyra vattenkraftverken i floden Grijalva producerar 40 % av hela landets energiproduktion (källa: Mapder). Trots det är elpriserna för de enskilda hushållen här högre än genomsnittet för landet i övrigt, och många av Chiapas fattiga invånare har inte ens tillgång till el trots att de bor mycket nära dammarna och kraftverken. Regleringarna av Grijalvafloden orsakar dessutom allvarliga översvämningar  i granndelstaten Tabasco, vilket framför allt drabbar ursprungsfolken och den fattiga landsbygdsbefolkningen.

På tur att regleras står nu bland annat gränsfloden mellan Guatemala och Mexiko, Usumacinta. Fyra stora vattenkraftverk planeras, vilket innebär ett stort hot mot djur- och växtliv i Lacandondjungeln, men också mot de samhällen som ligger längs floden och de betydelsefulla mayaruiner som finns i området. Människorna som lever här har motsatt sig exploateringen, men myndigheter och företag försöker övertyga befolkningen med hjälp av löften om ”utveckling” och ekonomisk ersättning.

Representanter för Las Abejas och den lokala miljöorganisationen protesterar vid katedralen i San Cristobal de Las Casas.
Foto:http://revistafragua.net/

På Motståndstorget fortsätter protesterna. Det småregnar och börjar bli kallt, men stämningen bland dem som protesterar är desto hetare. Pressmeddelanden läses upp och representanter från organisationen Las Abejas i Acteal uppmanar till protester och kamp utan våld:

”Bröder och systrar, kämpa tillsammans med oss; låt dig inte luras, låt inte elbolagen ta ut absurda avgifter. Vi betalar inte för elen. Elen tillhör folket, elbolagen har inte rätt att kräva betalning av dig. Vi kommer inte att betala för elen förrän den dag då elenergi och andra nationella gemensamma naturresurser tillhör folket och inte ett fåtal personer.”

Här kan du läsa mer om Mapder, Otros Mundos och Las Abejas. Här kan du läsa tidigare fredsobservatörers inlägg om gruvdrift som även den påverkar miljön och ursprungsfolkens livsvillkor negativt.

Kerstin Jonsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas 2013-2014

Vittne i folkmordsfallet: ”Mitt hjärtas smärta och mardrömmar är nu fria”

Sedan rättegångsförhandlingarna i folkmordsfallet drog igång här i Guatemala City har över 100 överlevare från ixilområdet intagit vittnesbåset och berättat sina historier för domstolen och omvärlden. Berättelser om massakrer, våldtäkter, tortyr och tvångsförflyttningar genomförda av den guatemalanska armén, vars högste ansvarige var den dåvarande diktatorn Efraín Ríos Montt.

En intervju med Efraín Ríos Montt från 1982 används som bevisning i åtalet mot ex-diktatorn och den förre militäre underrättelsechefen Mauricio Rodríguez Sánchez för folkmord och brott mot mänskligheten. Foto: elPeriódico

Gaspar Velasco från samhället Vijolom II i Ixil sitter vänd mot domarna och berättar om hur militären kom till samhället den 3 maj 1982. Runt hörnet väntade massakrer, våldtäkter och livet på flykt i bergen. Den 15 augusti rycktes en stor del av Gaspars familj ifrån honom, berättar han. Hans tre barn, far, bror och syster dödades av armén.

- Jag var en av få som överlevde. Kanske överlevde jag för att kunna komma hit idag.

Gaspar Velasco är ett av närmare 100 vittnen som sedan rättegångsförhandlingarna inleddes den 19 mars har berättat sina historier för domstolen. För några av dem sitter orden långt inne. För andra tycks det vara en befrielse att äntligen få höras och de pratar nästan okontrollerbart. Ibland så pass snabbt och mycket att domaren måste avbryta dem för att ge tolken möjlighet att hinna översätta för den stora andelen av oss rättegångsbesökare som inte behärskar mayaspråket ixil.

Chockerande vittnesskildringar

Kulisserna ändras för varje vittnesmål och om så bara för korta ögonblick förflyttas jag till den plats som inför mitt inre utgör händelsernas centrum. Ofta är det mörkt. Ibland kallt. Flera gånger under resan mellan dået och nuet utkämpar jag en dragkamp mellan förtvivlan och illamående.

Som när jag hör den äldre mannen Tiburcio Utuy berätta hur han bevittnade soldaterna låsa in en familj i sitt hem för att sedan tända eld på det. Han berättar om de hjärtskärande skriken från en familj som brinner inne utan att veta varför. Han går sen över till att beskriva timmarna av tortyr som soldaterna utsatte honom för. Hur han lämnades hängande upp och ned tills de blå, röda och vita fläckarna tog över synfältet. Eller all stryk han fick. Hur han blickade ned och såg sina egna tarmar hänga utanpå kroppen. Han berättar att han tog dem i sina händer och tryckte tillbaka dem i öppningen i buken.

Ett av de tio kvinnliga vittnena berättar det om det sexuella våld som hon utsattes för av den guatemalanska armén.Foto: Roderico Diaz

Eller kvinnan som berättar hur hon var tolv år när soldaterna förde iväg henne till militärbasen. Med händer och fötter fastbundna och en trasa i munnen våldtog de henne. Hon försvann, lämnade här och nu för en stund. Hur lång vet hon inte men när hon återfick medvetandet badade hon i sitt eget blod. Soldaterna, fler än hon kan minnas, tog ifrån henne något som de aldrig hade rätt till. Hon blev kvar i livet men med en livslång skam, likt ett ärr som aldrig försvinner. Något som bevisas när åklagaren dagen innan kvinnans vittnesmål begär lyckta dörrar under förhandlingarna.

- En av kvinnorna har berättat för oss att hennes man inte vet om vad hon har varit med om. Hon säger att får han reda på det så kommer han att slå henne, berättar åklagaren för domarna.

Förutom massakrer, tortyr och våldtäkter berättar de 100 männen och kvinnorna om nedbrända skördar, nedbrända hus. Kläder och minnen i lågor. Djuren sköts, höggs eller brändes ihjäl de med. Dog de inte av kulorna eller bomberna skulle de minsann dö av svält. Med knivar skar soldaterna av kvinnornas plagg direkt från deras kroppar och slängde dem i elden. Det räckte inte att förinta, det toppades dessutom med ett körsbär av förnedring.

Att frånta fisken dess vatten

- En fisk utan vatten dör. Gerillan utan lokalbefolkningen dör, säger översten Fransisco Luis Gordillo i en intervju från maj 1982.

Vi sitter i rättegångssalen och riktar blickarna mot storbildsskärmen där överste Gordillo projiceras. Innan honom var det den åtalade Efraín Ríos Montts tur. I en 43 minuter lång videointervju från 1982 berättar ex-diktatorn om den militära räddningen. Han frågar kaxigt intervjuaren vilken slags ledare han vore om han inte kunde kontrollera armén. Det stora, självsäkra leendet viker inte för en stund från den förre diktatorns läppar, och han kan knappt sitta still på sin stol. Förmodligen till kameramannens förtret, tänker jag för mig själv. Nedanför den leende Ríos Montt 1982 sitter Ríos Montt idag och iakttar sitt forna jag. Idag står han åtalad för folkmord och brott mot mänskligheten. Jag undrar vilka tankar som passerar genom hans huvud. Jag undrar om han fortfarande ler.

- De sa att vi var gerillasoldater. De sa att vi gav mat till gerillan. Men jag vet inte vad gerillan är.

Orden upprepas av vittne efter vittne och får mig att minnas de femton ursprungskvinnorna som jag träffade i höstas. Det var ett annat fall, från en annan del av landet men jag hör samma ord, samma berättelser. Och det framgår med all tydlighet att övergreppen mot ixilbefolkningen inte står sig ensamma, de var inte isolerade händelser. Långt därifrån.

Ursprungsfolken i Huehuetenango, Alta Verapaz, Quiché, Chimaltenango, Petén och Baja Verapaz må ha olika seder och tala olika språk, men de förenas i den historiska orättvisa som har riktats mot dem. Massakrer, påtvingade försvinnanden, tortyr, sexuellt våld, förnedring och stigmatisering är frukten av den rasistiska maktordning som har kännetecknat Guatemala i flera hundra år. Men nu kliver de fram, de ena efter de andra, efter decennier av tystnad och rädsla och kräver rättvisa.

Berättar om hur deras hjärtan mår

En av ixilkvinnorna i rättegångssalen håller i en blomma. Foto: Roderico Diaz

I slutet av varje vittnesmål frågar åklagaren vittnena hur deras hjärtan mår efter att ha berättat sina historier. Trots att det är vittnenas hjärtan som står i fokus känner jag mitt eget hjärta växa i bröstkorgen i takt med att jag hör deras svar. Ett av vittnena säger:

- Idag känner jag mig fri eftersom jag berättar sanningen inför Gud som gav oss liv. Det är vad jag känner i mitt hjärta. Tiden är inne att berätta sanningen, att vittna om sanningen, vad som hände människor. Jag är det enda som kvarstår från massakern och av mina älskade vars blod har spillts. De var oskyldiga och de behandlades som djur, inte ens som djur. Om vi sparkar på en hund drabbas vi efteråt av dåligt samvete. Vi är inte hundar. Jag ger mitt vittnesmål inför Gud, må Gud välsigna denna stund, denna dag. Detta är hur mitt hjärta mår, tack för att du frågar. Mitt hjärtas smärta och mardrömmar är nu fria eftersom jag har fått ur mig allt som funnits i mitt sinne. Vad jag såg med mina egna ögon, vad jag såg med min kropp.

Efter en månad börjar folkmordsrättegången närma sig sitt slut. Enligt uppgifter rör det sig endast om några dagar nu. Få av oss som har passerat genom rättegångssalen i Guatemala City under denna månad har undgått att beröras av maya-ixilfolkets starka vittnesmål kring ett av de mörkaste kapitlen i Guatemalas historia. Samtidigt står ursprungsfolk från andra regioner i landet enade bakom de modiga vittnena, och reser varje vecka in till huvudstaden för att visa dem sitt stöd. Runt deras halsar hänger en skylt med orden ”mitt hjärta är ixil”.

Tamara Vocar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala