Vi höjer våra röster för ett starkt globalt vapenhandelsavtal

Under det gångna året har vi fredsobservatörer sett vilken förödande effekt väpnat våld har haft och fortsätter att ha på oskyldiga människor. Vi har medföljt personer och familjer som själva drabbats eller som förlorat en anhörig på grund av det brutala våldet.

Varje dag dör fler än 2000 personer i världen på grund av väpnat våld. I Guatemala dör idag fler människor av våld per år än det gjorde under det 36-åriga inbördeskriget och i Mexiko har president Calderóns krig mot knarket krävt upp emot 50 000 liv sedan det startades 2006. Tillgången till vapen underlättas genom införsel från grannländerna och det är extremt svårt att kontrollera vapenflödet.

Det behövs en mer reglerad handel med vapen och därför stödjer vi genom KrF Speak Out-kampanjen. Kampanjen har blivit nominerad till Nobels fredspris.

Hur kan du agera?

Speak Out är en internationell kampanj som ger dig chansen att ställa dig bakom ett starkt globalt vapenhandelsavtal. Avtalet handlar bland annat om att det ska vara förbjudet att exportera vapen till länder som kränker de mänskliga rättigheterna, där vapnen skulle kunna vara ett allvarligt hot mot att bekämpa fattigdom eller där de skulle användas till terrorism. Det angår särskilt oss i Sverige då vi är en av världens största vapenexportörer. Genom att du höjer rösten kan vi visa att det finns ett brett stöd för ett starkt och effektivt avtal – och då kan vi öka trycket på beslutsfattare.Vi uppmanar därför dig att stödja Speak Out-kampanjen. Det är enkelt att agera – bara ditt namn och din emailadress behövs. Läs mer på:

http://speakout.controlarms.org/speakout/index.php 

Ditt stöd är viktigt – tillsammans vi kan rädda liv!

Karin Bender, Zofie Bengtsson, Sofia Gadelii, Malin Kullmar, Elina Peronius, Charlotta Pettersson och Kajsa Stenberg

Läs mer om det internationella vapenavtalet på vår blogg:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/12/26/hoj-din-rost-for-ett-starkt-internationellt-vapenhandelsavtal/

Kvinnokooperativ ger fler möjligheter

I Mexiko har mark historisk varit något som tillhört män och kvinnor har ofta exkluderats från ägande och brukande av mark. Bristen på erkännande av kvinnors rätt till mark är, enligt kvinnoorganisationen Centro de Derecho de la Mujer de Chiapas (CDMCH), en form av diskriminering och en av de mest centrala frågorna som strider mot kvinnors rättigheter. Exkluderingen kan få långtgående konsekvenser; utan mark har kvinnor många gånger inte rätt att delta i beslutsfattande byråd och diskussioner. De har med andra ord inte möjlighet att delta när samhälleliga beslut som påverkar deras vardag och liv tas.

"Vi kvinnor står emot och kämpar". Foto: cronicadesociales.org

För att främja kvinnors tillgång till mark och deltagande i jordbruksproduktionen lanserade CDMCH kampanjen La Tierra no se vende, mujeres y hombres la tenemos, cultivamos y defendemos (marken är inte till salu, vi kvinnor och män äger den, odlar den och försvarar den) i mars 2010. Projektet fokuserar på ägande och brukande av mark med ett genusperspektiv. Man skapar kvinnokooperativ bestående av 8-10 kvinnor som odlar grönsaker och frukt utan kemikalier. Produktionen säljs inte utan är till för eget bruk. Enligt Alma Padilla Garcia från CDMCH genererar kooperativen flera positiva följder. 

- Produktionen delas upp av kvinnorna själva (…). Det har lett till ökat ansvarstagande och ägandeskap. Vi har också märkt att självkänslan hos många kvinnor höjs. De känner sig stolta över att producera på egen hand, säger Padilla.     

Deltagande kvinnor. Foto: escrutiniopublico.blogspot.com

En annan viktig funktion är det faktum att när kvinnor får tillgång till mark, förändras många gånger dynamiken i samhället; kvinnor blir mer delaktiga i beslutsfattning, de ges mer respekt och är mer benägna att göra sin egen röst och åsikt hörd. Just att informera och öka kvinnornas medvetenhet om sina rättigheter  är en viktigt del av projektet. Kvinnorna blir på så vis människorättsförsvarare då de hävdar rätten till sin mark. De blir sedan del av ett större rättighetsnätverk. Även om målgruppen för projektet är kvinnor betonar Padilla betydelsen att arbeta med med kvinnor såväl som män, samt jordbruksmyndigheter på lokal, delstatlig och statlig nivå.

- För att motverka diskriminering mot kvinnor och uppnå ökad jämställdhet är det viktigt att arbeta med olika parter, framhåller Padilla.   

Ett av kvinnokooperativen. Foto: zapateando.wordpress.com

Enligt regelverket har både kvinnor och män rätt till mark men i praktiken ser verkligenheten annorlunda ut. Marken är betydelsefull då den innebär ökad frihet och fler valmöjligheter för kvinnorna.                     

- Mark ger makt. Kvinnorna kan välja om de vill gifta sig eller inte och behöver inte känna sig tvingade till giftemål för att få tillgång till land, säger Padilla.

- Om inte de kämpar för sina rättigheter är det ingen som gör det, avslutar hon.

 

Zofie Bengtsson, fredsobservatör Chiapas, 2011-2012

 

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                

Att återvända – sista medföljningen

Det är med blandade känslor som jag, på ett skumpigt lastbilsflak, ger mig ut på min sista medföljning. Den här gången bär det av till ett samhälle som jag varit i två gånger tidigare och som ligger mig väldigt varmt om hjärtat – San Marcos Avilés. I samhället utspelade sig en av de mest intensiva och omskrivna konflikterna i Chiapas under 2010-2011. Konflikt- och hälsosituationen i samhället är fortfarande kritisk och människorna lever under ständiga hot och med knappa resurser.

Musikunderhållning och dans efter siestan under medföljningen i maj

Den äldste sonen i familjen vi bor hos, 8-åriga Juan Gabriel, känner genast igen mig och rusar fram för att kittla och krama mig. När jag lyckats få honom under kontroll i min famn och tvångspussat honom på kinderna vänder han sig om, tittar på mig med allvarlig min och säger. ”Maria Ignacia. Caja” (Maria Ignacia. Kista).

Maria Ignacia var hans 10-åriga storasyster som hastigt avled när en tyfoidepidemi bröt ut i september förra året. Vi lärde känna underbara Ignacia under den första medföljningen i maj och hon charmade oss  alla med sitt leende och sin vilja att alltid hjälpa mamma med hushållsarbetet. När jag återvände till samhället i september var det inte för att fläta hennes hår eller för att hjälpa henne med att hämta vatten, utan för att lägga blommor vid hennes grav…

Plötsligt tittar Juan Gabriel på mig med lurig blick och med ett stort leende säger han högt ”basura!” (soptunna!). De andra observatörerna tittar oförstående på varandra men jag och Gabriel vet precis vad han menar. Det har blivit dags för den ofantligt populära ”släng-en-busunge-i-soptunnan-leken’”. Precis som alla andra gånger slutar leken med att busungen har ont i magen efter allt skrattande och observatören utmattat söker lugnet i hängmattan.

Observatören och lekledaren Curtis samlar krafter inför basura-leken

Den sista medföljningen får mig att reflektera och se tillbaka på alla medföljningar vi gjort. Av de 10 månader som Malin och jag varit i Chiapas, har vi spenderat drygt 5 månader i fält där vi medföljt organiserad civilbefolkning som utsatts för våld och hot på grund av sina politiska sympatier. Det är påfrestande för kroppen att sova i hängmatta, att inte ha tillgång till ordentlig toalett, ibland inte heller vatten och elektricitet. Min kollega Malin har tampats med amöbor och parasiter i magen under nästa varje medföljning medan min stora kärlek för övergivna och undernärda hundar gjort mig till loppornas favorit.

Hur kan man motstå denna sötsak?

Loppattackerad mage

Uppsvälld amöbamage

Toaletten i San Marcos Avilés

Under månaderna har vi bland annat lärt oss att göra tortillas, vardagsfraser på tzeltal och tzotzil, dansa durangense, vilken lycka det kan innebära att hitta ett tuggummi/godisbit i väskan, att loppor efterlämnar blodspår i sovsäcken. Ett av mina favoritmoment har varit att lära mig att använda machete för att hugga ved och sockerrör.

San Marcos Avilés var ett av de varmaste samhällena som vi medföljde i

Något av det finaste med att vara i fält är att få dela upplevelserna med andra observatörer. Ibland är det en kamp att få olika viljor att komma överens, men oftast  har gruppdynamiken fungerat riktigt bra. Sömnproblem, hunger, värmeslag, magont och begränsat rörelseutrymme kan dock få den mest tålmodiga personen att tappa kontrollen och alla problem som i stan kan betraktas som petitesser blir i fält det största problemet någonsin.

Min spanska fältkollega och jag på besök i den autonoma skolan

Men de allra starkaste minnena jag kommer att ta med mig från året i Chiapas är alla möten och samtal med de familjer vi medföljer. De har öppnat sina dörrar och hjärtan för oss och tillsammans har vi delat glädjeämnen och tragedier. Deras kämparglöd och styrka är en stor inspiration.

Jag kommer att fortsätta följa händelseutvecklingen och det som skrivs om San Marcos Avilés inte bara av jobbmässiga skäl utan för att bakom rubrikerna finns familjer jag levt med och som kommit att få en mycket speciell plats i mitt hjärta.

Zofie Bengtsson, fredsobservatör Chiapas 2011-2012

Konflikten i San Marcos Avilés

De organiserade i San Marcos Avilés tillhör den civila grenen av zapatiströrelsen som kämpar för rätten till mark och självbestämmande. Hoten och övergreppen som riktats mot de organiserade kommer från personer med kopplingar till mexikanska politiska partier och dessa aggressorer bor många gånger granne med de hotade familjerna vi medföljer. Orsaken till konflikten var byggandet av en autonom skola som zapatisterna just avslutat. Till följd av repressalier mot zapatisterna tvingades de 30 organiserade familjerna, totalt 170 personer, att fly från samhället i september 2010. Under en dryg månad levde de under mycket svåra förhållanden i ett flyktingläger och när de återvände till San Marcos Avilés var deras hus länsade på alla ägodelar och delar av deras odlingsmark var ockuperad eller förstörd. Hoten mot zapatiserna fortsätter.

Människorättscentret Frayba började att skicka fredsobservatörer till samhället i början av april 2011. Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer har medföljt i San Marcos Avilés vid tre tillfällen sedan medföljningen startades. 

Läs mer om San Marcos Avilés:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/07/12/agera-nu-allvarliga-hot-mot-civila-i-chiapas-mexiko/

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/04/18/knark-vald-och-sociala-konflikter-i-mexiko/

Dags att ta farväl…

Så plötsligt är tiden inne. Imorgon lämnar fredsobservatörerna 2011-2012 Guatemala för den här gången och återvänder till Sverige. Där väntar ett efterarbete då vi alla kommer att resa runt i Sverige och hålla olika föredrag och presentationer för att berätta om vårt arbete och situationen för mänskliga rättigheter i Guatemala och Mexiko. Avslutningsturnéens sista anhalt blir i Stockholm på bio-kafé Tellus i Midsommarkransen  den 9 mars mellan klockan 18 och 22 och dit är ni varmt välkomna. Det kommer att bli fotoutställning, föredrag, quiz, filmvisning, livemusik med Los Sin Sin med mera.

Se affisch för eventet här:
http://fredskarin.files.wordpress.com/2012/02/affisch-tellus-slutversion.pdf

Det finns även två öppna föreläsningar i Stockhomsområdet för de som är intresserade:
http://www.krf.se/talarpub-om-manskliga-rattigheter-i-guatemala

http://www.krf.se/manskliga-rattigheter-i-guatemala

Vi kommer att fortsätta lägg upp några inlägg här på bloggen efter hemkomst, men vi vill med detta inlägg tacka för oss och även tacka er som följt oss under vårt år som fredsobservatörer i Guatemala och Mexiko.

Hälsningar från ett soligt Antigua, Guatemala

Karin Bender, Zofie Bengtsson, Sofia Gadelii, Malin Kullmar,  Elina Peronius,   Charlotta Pettersson och Kajsa Stenberg.

Kristna Fredsrörelsen söker 3 nya fredsobservatörer med kort varsel

Vill Du arbeta med skydd av människorättsförsvarare? Sök nu!

 

Guatemala, Mexiko, Colombia. I många länder riskerar människor liv och frihet med sitt arbete för mänskliga rättigheter – och för dig som längtar efter att få arbeta med och för dem finns nu en sista chans (senast den 9 februari!) att söka en av Kristna Fredsrörelsens tjänster som fredsobservatör i Colombia, Guatemala eller Mexiko.

Människorättsförsvarare spelar en viktig roll för att få stater att respektera medborgarnas rättigheter. På grund av hot, våld och trakasserier är det dock svårt för dem att utföra sitt arbete utan stöd från omvärlden. I Guatemala, Mexiko och Colombia arbetar fredsobservatörer från Kristna Fredsrörelsen med metoden preventiv närvaro i syfte att öka handlingsutrymmet för människorättsförvarare och hotad civilbefolkning, ge moraliskt stöd till dessa grupper samt sprida information om situationen för de mänskliga rättigheterna i länderna både i Sverige och internationellt. Vi arbetar i nära samarbete med lokala och internationella freds- och människorättsorganisationer.

”Medföljningen av vittnen i Guatemala har bidragit till att en rättslig process mot de skyldiga för folkmordet kunnas drivas vilket är ett exceptionellt gott resultat”

 (Ur extern utvärdering av Programmet för Fredstjänst/Internationell medföljning 2010)

”Kristna Fredsrörelsens stöd har varit otroligt viktigt för oss och det faktum att ni är den enda organisation som konstant har följt processen har varit avgörande för de framsteg som vi har gjort”

(Padre Sterlin från Cocomopoca som Kristna Fredsrörelsen medföljer i Colombia)

 

Kristna Fredsrörelsen söker nu 3 fredsobservatörer med start 20 februari.

Kristna Fredsrörelsen är en ekumenisk organisation som verkar för fred och rättvisa, allmän och total nedrustning samt ett samhälle fritt från våld. Vi söker nu 1 fredsobservatör till Guatemala/Mexiko samt 2 fredsobservatörer till Colombia.Fredsobservatörerna som är utsända till Colombia respektive Guatemala/Mexiko kommer att ingå i team om totalt 10 respektive 8 fredsobservatörer. I varje projekt finns en koordinatör, i Colombia kommer det även finnas en projektutvecklare i år.

Läs mer om projektet på http://www.krf.se/fredstjanst

Arbetsuppgifter

I Chiapas pågår en väpnad konflikt sedan 1994 och fredsobservatörerna arbetar främst i konfliktutsatta lokalsamhällen där de utgör en preventiv närvaro och dokumenterar kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Fredsobservatörerna i Chiapas kommer att delta i ett pågående projektutvecklingsarbete som kan komma att förändra arbetets innehåll.

I Guatemala, som befinner sig i en postkonflikt, tar det väpnade våldet lika många liv som under kriget och hot och våld mot människorättsförsvarare har ökat de senaste åren. Samtidigt har 2011 inneburit betydande genombrott gällande juridiska processer för att ställa ansvariga för övergrepp under inbördeskriget inför rätta. I Guatemala medföljer fredsobservatörerna människorättsförsvarare som arbetar för historisk rättvisa, med naturresurser och fackliga rättigheter.

Inbördeskriget i Colombia har pågått i mer än fyrtio år. Varje år dör flera tusen människor i strider mellan militären, gerillan och paramilitära grupper och den humanitära situationen är mycket svår. I denna kontext löper människor som arbetar för fred och mänskliga rättigheter stora risker.  Arbetet som fredsobservatör innebär medföljning av människorättsförsvarare som arbetar med marginaliserade gruppers rättigheter samt rättvisa, sanning och gottgörelse för konfliktens offer. Kristna Fredsrörelsen medföljer organisationer i Bogotá och i den nordvästra regionen Chocó.

I alla tre länder ingår löpande rapportering om MR-situationen samt informationsarbete från fält och vid hemkomst till Sverige. I arbetsuppgifterna i Colombia ingår också att nätverka och utveckla relationer med lokala och internationella organisationer, säkerhets- och kontextanalys samt administrativa arbetsuppgifter.

 

Utbildning/erfarenheter

 

Sökande bör uppfylla nedanstående kriterier:

• tala och skriva mycket god/flytande spanska och svenska
• ha erfarenhet från arbete med folkrätt, solidaritets- eller fredsfrågor
• ha erfarenhet av folkrörelsearbete/föreningsliv/samfund
• ha arbetslivserfarenhet, gärna med teamarbete
• ha erfarenhet från land i Syd eller konfliktområden
• ha kunskaper om Mexiko/Guatemala/Colombia
• ha god analytisk förmåga
• vara minst 23 år för arbete i Mexiko/Guatemala och minst 25 år för arbete i Colombia
• du förutsätts dela KrFs värderingar om fred och rättvisa, och ett samhälle utan våld.

Arbetet kräver att sökanden har en mycket hög kommunikationsförmåga och erfarenhet av att arbeta i grupp. Arbetet kräver även flexibilitet och stor anpassningsförmåga då fredsobservatörerna bor kollektivt under hela perioden och placering inte är valbar. Fredsobservatören placeras efter behov och kan förflyttas när som helst under perioden.

Arbetet kan innebära krävande fysiska förhållanden. I Chocó, Colombia är förhållandena särskilt krävande då det är mycket varmt, fuktigt och levnadsförhållandena för befolkningen är svår, vilket ställer höga krav också på fredsobservatören.

Vi ser gärna sökanden med olika bakgrund och livserfarenheter. Lång arbetslivserfarenhet väger lika tungt som högre studier.

 

Varaktighet Mexiko/Guatemala

Ca 13 mån inklusive förberedelser och utbildning i Sverige samt efterarbete. Ca 10 månaders fälttjänstgöring.

 

Varaktighet Colombia

Ca 13 månader inklusive förberedelser och utbildning i Sverige samt efterarbete. Ca 10 månaders fälttjänstgöring.

Observera att anställningstiden i Colombia vanligtvis är 27 månader. Fredsobservatören anställs därmed med möjlighet till förlängning ytterligare 14 månader.

 

Tillträde

För tjänsterna i både Mexiko/Guatemala och Colombia gäller att utbildning och förberedelse startar 20 februari 2012 och att utresan sker i april 2012.

 

Ersättning

• Resa ToR tjänstgöringsland, vaccinationer och försäkring
• Månadsersättning enligt följande:

Utbildningsperioden i Sverige: 9200 sek

Colombia: 5000 i lön + 3200 i traktamente.

Guatemala och Mexiko: 5000 sek i lön + 2700 i traktamente.

Observera att lön beskattas under tjänstgöring i annat land om den ej överstiger 12 månader.

Hemkomst och efterarbete i Sverige: 9200 sek

• Fem veckors semester

I Guatemala och Colombia ingår kollektivt boende (inklusive el, vatten, gas mm) tillsammans med övriga fredsobservatörer i tjänsten. I Mexiko, Chiapas tillkommer boendekostnader mellan medföljningsperioder.

 

Ansökan ska vara inkommen senast på torsdag innevarande vecka dvs 9 februari 2012. 

Ansökningshandlingar hämtas på http://www.krf.se/lediga-tjanster och skickas till:sara.rooth@krf.se

 

Var´god infoga cv, personligt brev och alla övriga handlingar i det angivna ansökningsformuläret.

KrF tar INTE hänsyn till bilagor eller dokument som inte ligger i angivet ansökningsdokument!

 

Vi kallar till intervjuer fredagen den 10 februari alternativt måndagen 13 februari.

Intervjuer genomförs måndagen 13 februari hela dagen samt tisdagen den 14 februari på förmiddagen.

Alla kandidater förutsätts ha möjlighet att börja den 20e februari.

Ansökningshandlingar finns även att hämta här:

http://www.krf.se/sites/default/files/110902%20Ansokningshandlingar%20FO.pdf

Vi minns Victor Leiva

Rättvisa för Victor "El Mono" Leiva. Foto från: http://nisgua.blogspot.com/

Den andra februari förra året sköts den guatemalanska levnadskonstnären och människorättsförsvararen Victor Leiva till döds på öppen gata i centrala Guatemala City. 24-åriga Victor var på väg ut från sitt arbete med teater- och konstnärkollektivet Caja Ludica när han blev kallt mördad med ett skott i huvudet. Victor fördes till sjukhus men avled kort därefter.

I statistiken var mordet bara ett av tusentals i det våldsamma Guatemala under det gångna året. För oss som kände Victor var mordet på honom en stor tragedi som gav det meningslösa våldet ett ansikte. Den extrema våldsnivån i Guatemala brukar från politiskt håll delvis förklaras bort som uppgörelser mellan kriminella gäng eller knarkkarteller. Många menar att merparten av de som skjuts ihjäl – i de fall de inte rentav förtjänar att dö – åtminstone i mångt och mycket har sig själva att skylla. En inhuman inställning till våldet som inte gör anspråk att förklara de fruktansvärda missförhållanden och orättvisor som är orsakerna till kriminalitet och våld.

Victor är ett exempel på hur våldet drabbar även oskyldiga och fredliga medborgare. Han hörde till dem som står upp och kämpar för rätten att uttrycka sig och sina mänskliga rättigheter, en grupp som dessvärre är klart överrepresenterad i statistiken över människor som utsätts för våld och hot om våld i Guatemala. Victor Leiva arbetade för det han trodde på. Ett kreativt arbete med ungdomar för att hjälpa dem att hålla sig utanför det destruktiva livet i de många ungdomsgängen (så kallade maras) som finns i Guatemala. Ett arbete som är lika viktigt som det är farligt då det motarbetade en verksamhet som knappast drar sig för att använda brutalt våld för att tjäna sina syften. Victor var den fjärde medarbetaren på Caja Ludica som dödades under bara några månaders tid, men hans minne och hans verk lever vidare med oss som minns honom och med alla oss som vill arbeta för en värld där våld inte får vara lösningen.

¡Hasta siempre Victor!

Anton Svensson var vän till Victor Leiva och fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala och Mexiko 2010-2011.

Länkar

Pressmeddelande från Udefegua om hot och attacker mot människorättsförsvarare i Guatemala år 2011

Preliminär årsrapport från Udefegua för 2011

Namninsamling för att be om rättvisa för Victor Leiva

Tidigare bloggtext om Victor Leiva av Anton Svensson

Att dö för sina rättigheter – rekordhöga våldssiffror i Guatemala under 2011

När Alvaro Colóm i mitten av januari lämnade över presidentposten till Otto Pérez Molina var det med tunga siffror i bagaget. Under sin tid som president har 1224 hot eller attacker mot människorättsförsvarare registrerats, att jämföra med tidigare presidenter Oscar Berger, 618, och Alfonso Portillo, 338. När de sista dagarna av 2011 avslutats kunde den guatemalanska människorättsorganisationen Udefegua konstatera att 2011 var det våldsammaste året sedan kriget gällande brott mot de mänskliga rättigheterna.

“De mänskliga rättigheterna har dött”

När Udefegua (Unidad de protección a defensoras y defensores de derechos humanos, ungefär centret för skydd av människorättsförsvarare) kom ut med sin rapport från januari till augusti 2011, hade 302 attacker mot människorättsförsvarare registrerats. Man var rädd att 2011 skulle gå till historien som det våldsammaste året hittills. Tyvärr hade de rätt i det. Vid årets slut hade så många som 402 attacker mot människorättsförsvarare registrerats av organisationen. Brott har under 2011 begåtts mot 94 kvinnliga och 293 manliga människorättsförsvarare samt mot fyra institutioner som arbetar för mänskliga rättigheter. Att förra året var valår beräknas ha bidragit till de ökade våldsnivåerna i landet.

Under Colóms tid som president i Guatemala har ovanligt många och allvarliga markkonflikter brutit ut där flertalet människor fått sätta livet till. Många konflikter har också uppstått mellan staten och de grupper av befolkningen som motsätter sig statens och företags exploatering av naturresurser utan att först rådfråga de berörda i området. Enligt Udefegua har Coloms kriminalisering av dessa fall lett till de höga siffror av människorättskränknigar som vi sett under året som gått. Med hjälp av de olika undantagstillstånden som Colóm utfärdade, både i Alta Verapaz och Petén, ökade den sociala kontrollen och många grundläggande rättigheter begränsades, som exempelvis mötesfriheten. Under dessa undantagstillstånd ökade också kränkningar av de mänskliga rättigheterna avsevärt, då mer repressiva metoder tilläts.

Under 2011 mördades 19 personer efter att ha engagerat sig i olika organisationer som kämpar för de mänskliga rättigheterna på olika vis. Majoriteten av de avlidna var fackligt aktiva samt organiserade bönder som kämpade för sin rätt till mark. Ett av de största fallen under 2011 var de tragiska händelserna i Polochic som började med våldsamma avhysningar av mer än 700 familjer i mars och som idag utvecklats till en humanitär kris. Polochic är ett symboliskt fall för Guatemala, där rika godsägare med viktiga politiska kontakter och beväpnat skydd anser sig rättmätiga ägare till marken där de odlar afrikansk palm och sockerrör. Trots att stora områden står i träda får ursprungfolken inte rätt att varken odla eller bo på marken. Under år 2011 mördades tre bönder som motsatte sig staten och de privata säkerhetsstyrkorna i Polochic; Antonio Bev Ac, Oscar Reyes och Maria Margarita Chub Che.

Men det är inte bara människor som organiserar sig för rätten till mark eller för värdiga arbetsförhållanden som mördats i Guatemala år 2011. Att arbeta med något så till synes oskyldigt och fint som dans, teater och musik i skapandet av ett alternativ för ungdomar till gatuvåldets dystra värld kan i Guatemala vara lika med döden. Victor Leiva blev 24 år. Han tillhörde konstnärskollektivet Caja Lúdica i Guatemala City och blev den fjärde medlemmen att mördas den 2 februari 2011. Han var vän till många av de fredsobservatörer som arbetade i landet vid den tiden, och blev för många ett starkt uppvaknande och en påminnelse om hur bräckligt livet kan vara i en så våldsam stad som Guatemala City.

Karin Bender, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012

Läs mer om de mänskliga rättigheterna i Guatemala under 2011 här på bloggen:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/10/17/hart-klimat-for-manniskorattsforsvarare-i-guatemala/

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2012/01/26/arskronika-for-guatemala-2011/

Tidigare fredsobservatör Anton Svensson om mordet på Victor:

http://antonfredsobservator.wordpress.com/2011/02/04/vila-i-frid-victor-leiva/

 

Humanitär kris i Polochic, Guatemala

Nyligen utsattes familjerna i Polochic, Alta Verapaz i Guatemala på nytt för våldsamma övergrepp av privata säkerhetsvakter, militär och polis. Under nästan ett år har fler än 700 familjer levt under extrem stress på grund av våldet. Situationen för de hemlösa i Polochic har utvecklats till en humanitär kris och trots stor internationell uppmärksamhet från bland annat FN fortsätter våldet.

Den 5  januari var det återigen dags för våldsamheter. På morgonen kom män anställda på sockerbolaget Chabil Utzaj med nio traktorer, åtföljda av cirka 60 poliser och militärer, till två byar i området. Hundratals hektar av basgrödor förstördes totalt och två bönder attackerades med machete av Chabil Utzajs vakter. Polis och militär gjorde ingenting för att stoppa övergreppen.

Det var i mitten av mars 2011 de våldsamma avhysningarna av fler än 700 familjer i Polochicdalen i östra Guatemala inleddes. Flera skadade och en död rapporterades. Under hela året fortsatte attackerna och ytterligare två bönder mördades. De familjer som miste sina hem och möjligheter att odla egen mat har sedan dess levt i ovisshet, och majoriteten av barnen i området har drabbats av akut näringsbrist och undernäring. Enligt FN måste staten tillgodose de avhysta med tak över huvudet, vatten och föda, men detta har inte skett.

Under avhysningarna i Polochic i mars. Foto: Comité de Unidad Campesina

Den 10 augusti skedde ytterligare attacker från sockerrörsföretaget Chabil Utzajs säkerhetsvakter, då fler hus och grödor brändes ned. Flera personer skottskadades, bland annat en åtta år gammal flicka. Redan i juni beviljade den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter (CIDH) speciella skyddsåtgärder för familjer från de 14 samhällena som förstördes i mars. När fyra månader gått reste bönder från två samhällen i Polochic till USA för att diskutera de uteblivna skyddsåtgärderna med den interamerikanska kommissionen. Samma dag brändes deras hem ned i Polochic.

Kompensation – ett kilo bönor

Fem månader efter beslutet om speciella skyddsåtgärder kom den guatemalanska statens svar. I november tilldelades varje drabbad byinvånare cirka ett halvt kilo majsmjöl, ett kilo bönor och ett kilo ris. Detta efter att de sedan mars levt på kanten till hungersnöd. Familjerna accepterade hjälpen men gjorde klart att den lilla mängd mat de fått var alldeles för liten. Efter förhandlingar gick staten med på att lämna mer mat följande månad.

De avhysta familjerna tillhör maya q’eqchi-folket som har bott i området kring Polochic i tusentals år. Efter diverse skumraskaffärer har marken deras förfäder brukat hamnat helt i händerna på familjen Widmann, som äger sockerrörsfabriken Chabil Utzaj. Familjen Widmann har nära band till expresidenten Óscar Berger (2004-2008) och till många mäktiga affärsmän. Under 2010 började affärerna gå dåligt, och det nicaraguanska storföretaget Grupo Pellas köpte in sig i Chabil Utzaj i mars 2011. Familjen Pellas är en av Nicaraguas mäktigaste familjer och äger bland annat Flor de Caña, Nicaraguas mest kända rom, men även banker, sjukhus, försäkringsbolag och många andra företag runt om i Centralamerika. Det var efter denna affär som avhysningarna började.

Maya q’eqchi-invånarna i Polochic är överens om att det inte är matransoner från staten som kommer att göra slut på den humanitära kris som utvecklats i området. Markfrågan måste lösas. Utan rätt till mark har familjerna ingen möjlighet till självförsörjning och de barn som föds kommer till världen kraftigt undernärda. Men den förra regeringen under Alvaro Colóm var snabba med att slå fast att markfrågan inte ens skulle diskuteras. Under Colóms tid vid makten genomfördes 114 avhysningar av bönder, 28 fler än under föregående regeringsperiod, enligt FN. Nu återstår att se hur nyligen tillträdda presidenten Otto Pérez Molina väljer att hantera frågan.

Latin America Working Group har en namninsamling till stöd för de vräkta familjerna i Polochic, läs mer här.

Karin Bender, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012

Tidigare texter: 

http://latinamerika.nu/ingen-blir-matt-av-sockerror-repressionen-i-polochic-fortsatter

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/06/06/ytterligare-en-mordad-i-polochic/

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/05/23/fortsatta-oroligheter-i-polochic/

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/03/17/flera-skadade-och-en-dod-vid-avhysningar-i-guatemala/

Historisk dag i Guatemala: Ríos Montt inför rätta!

Klockan 9.25 började rättegången mot en av modern tids grymmaste diktatorer, den före detta generalen Efraín Ríos Montt, president i Guatemala 1982-1983. Rättegångssalen var fylld till sin bredd och utanför domstolen samlades ett hundratals personer för att invänta resultatet av den första domstolsförhandlingen där domaren ska besluta om bevisen räcker för att påbörja en rättegångsprocess.

Överlevare från folkmordet i Guatemala kom resande från hela landet igår för att medverka vid denna historiska händelse. Redan klockan sex på morgonen samlades de första aktvisterna för att sätta upp banderoller och foton på mördade familjemedlemmar. Framför trappan dekorerades det med blommor så att det stod att läsa: ”Straffrihet – inte igår, inte idag”. Det fanns också en plats där man kunde tända att ljus och be en bön för alla dem som mördades under konflikten. Rättegången sändes direkt på nätet, och i början försökte man visa allt på storbildsskärm, men sedan blev solen för stark och ljudet var tyvärr inte heller särskilt bra. Dock förmedlades nyheterna inifrån rättegångssalen. Ríos Montt valde att inte yttra sig.

Nu känner han sig nog allt bra liten där han sitter framför domaren, sa en av de tillresta männen.

De flesta ditresta uttryckte en stor hoppfullhet. De har väntat länge på den här dagen (första anmälan mot Ríos Montt gjordes 2001.) Men det fanns också de som uttryckte blandade känslor.

Jag är glad och ledsen, sa en kvinna. Vid sådana här tillfällen börjar man minnas igen och får ont i hjärtat.

Jag känner att jag inte är ensam, sade Dolores som bevittnade hur sin syster och alla systerns barn brutalt mördades i en massaker. Vi är så många här och vi har även internationellt stöd.

Dolores framför målning som gjordes under dagen

Åklagarsidan presenterade dokument, videoklipp och vittnesmål för att bevisa att Ríos Montt var ansvarig för folkmordet på maya ixil-folket i regionen Quiché. 1 485 övergrepp begicks. Förhandlingen pågår fortfarande men vid slutet av dagen ska domaren ha tagit beslutet om bevisen räcker för att påbörja rättegångsprocessen. Utanför väntar många av dem som har kämpat i åratal tålmodigt i den stekande solen.

Uppdatering följer.

Elina Peronius, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012

UPPDATERING

För en timme sedan blev det klart att rättegång kommer att inledas mot Rios Montt. Domaren Patricia Flores ansåg att bevisen som presenterats räcker för att han officiellt ska kunna anklagas för folkmord och brott mot mänskligheten.

“Du var högste befälhavare för militären vid denna tidpunkt och hade kunskap om de militära planerna. Du kunde ha förhindrat dessa brott”, sade Flores till Rios Montt.

På torget utanför domstolen brast aktivister, familjemedlemmar, vittnen och överlevare ut i applåder och glädjeskrik.

“Mitt hjärta är lyckligt, mycket lyckligt”, sade en av de närvarande efter att beslutet presenterats.

I väntan på rättegång dömdes Rios Montt till husarrest, och kommer att vara ständigt bevakad av polis.
Karin Bender, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012 

Årskrönika för Guatemala 2011

2011 utmärker sig som året då antalet attacker mot människorättsförsvarare slog rekord, då våldsamma avhysningar mot bönder eskalerade och då Guatemala fick en general på presidentposten för första gången sedan civilt styre instiftades 1985. Men det är också året då ett stort antal personer dömts för brott mot mänskligheten i Guatemalansk domstol. Dessutom har rättegångar kunnat inledas mot militärer anklagade för det folkmord vars sår fortfarande är öppna.

Med 402 anmälda attacker och hot mot människorättsförsvarare blev 2011 det våldsammaste året sedan inbördeskriget. Siffrorna innebär en ökning med 33 procent från år 2010. Det dödliga våldet mot kvinnor har minskat något, dock meddelar kriminaltekniska institutet i Guatemala att morden på kvinnor under 2011 har varit våldsammare än tidigare år.

Under 2011 exploderade många olika markkonflikter i landet. Året inleddes med att staten fortsatte sin repression mot bönder i regionen Alta Verapaz genom det undantagstillstånd som utlystes i december 2010. Detta innebar att befolkningens civila och politiska rättigheter inskränktes till förmån för polisens och militärens jakt på knarkbrottslighet i regionen, en utveckling som sedan också spred sig till andra delar av landet. Under undantagstillstånd får polis och militär ökade befogenheter, vilket förenklar för statens styrkor att fånga in vem som helst, något som påverkat organiserade människorättsförsvarare. I Polochic-området i Alta Verapaz ägs en stor del av odlingsmarken av sockerrörsföretaget Chabil Utzaj som anlitat vakter som med jämna mellanrum hotat, beskjutit, mördat och tvingat bort mer än 700 familjer från mark där de odlat basgrödor som majs och bönor för sin överlevnad. Tre organiserade bönder mördades i området under 2011.

Under avhysningarna i Polochic i mars. Foto: Comité de Unidad Campesina

Våldsamma avhysningar av bönder skedde också i regionerna Retalhuleu och Petén, där hundratals familjer flydde över gränsen till Mexiko. Där har de fram till januari bott i enkla hyddor tills de återigen blev avhysta och nu befinner sig i Guatemala igen. Undantagstillstånd utfärdades även i Petén, efter att 27 lantarbetare mördades den 15 maj i ett dåd som sägs ha utförts av den mexikanska knarkmaffian ”Los Zetas”. Under undantagstillstånden i Petén (sammanlagt tre utfärdade förra året) greps flertalet människorättsaktivister och utsattes för orättvis behandling.

Runt guldgruvan Marlin, som ägs av det kanadensiska företaget Goldcorp i vilket svenska AP-fonder investerat miljontals kronor, har oroligheterna och miljöförstöringen fortsatt. I februari misshandlades och frihetsberövades flera personer ur två människorättsorganisationer som deltog i en fredlig demonstration mot gruvan. Efter detta anklagade Goldcorp internationella medföljningsorganisationer för att “orsaka konflikter i de lokala samhällena”, bland annat organisationer som ingår i Kristna Fredsrörelsens samarbetsprojekt Acoguate. Efter det skickade KrF tillsammans med andra organisationer ut ett brev där vi uttryckte oro för utpekandet samt för situationen i området kring gruvan. Enligt flera oberoende studier bidrar guldutvinningen till föroreningar och skador på människor och naturresurserna i området. Ändå valde den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter att ändra sitt krav från 2010 om att stänga ner gruvan. Kravet handlar nu enbart om att tillgång till rent vatten måste finnas tillgängligt för de boende i området.

 

2011 var valår i Guatemala och i november vann Otto Pérez Molina och hans högerpopulistiska Partido Patriota i andra valomgången. Pérez Molina var general under inbördeskriget och är enligt flera människorättsorganisationer i landet direkt ansvarig för hundratals massakrer och påtvingade försvinnanden i regionen Ixíl, där folkmordet begicks. För första gången sedan 1985 kom nu alltså en militär till makten. Flera av de organisationer som Kristna Fredsrörelsen samarbetar med har uttryckt oro för att Pérez Molina ska sätta käppar i hjulet för de rättsprocesser som pågår i landet samt att den polisiära och militära närvaron ska öka.

Partido Patriota - den hårda handens politik

Men det finns också en rad glada nyheter från året som gick i Guatemala. Den 17 juni arresterades en högt uppsatt före detta militär, Héctor Mario López Fuentes, anklagad för folkmord på ursprungsbefolkningen maya ixíl mellan 1982-1983. I september skedde ytterligare tre häktningar av högt uppsatta militärer, inklusive den tidigare försvarsministern (1982-83) och diktatorn (1983-86) Oscar Humberto Mejía Victores. Sedan den 14 januari sitter Efraín Ríos Montt (diktator i landet under 1982-83) inte längre i kongressen och har därmed inte juridisk immunitet, vilket gör att han förhoppningsvis kan ställas inför rätta för de massakrer, påtvingade försvinnanden och våldtäkter som utfördes under hans regeringsperiod. Läs en mer utförlig text om folkmordsprocessen här. Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer har medföljt vittnen, överlevare och familjemedlemmar från organisationen för vittnen efter folkmordet AJR (Asociación para la Justicia y la Reconciliación) från hela landet och medverkat på de flesta rättegångar som hållits i Guatemala City.

Julia Cortéz Tecu, ordförande i AJR. Foto: Nisgua

Vi är jättetacksamma över det internationella stöd vi får. Det är jätteviktigt att världen känner till vår kamp för rättvisa i Guatemala, sade ett vittne från Ixcán till en av Kristna Fredsrörelsens observatörer.

Att folkmordet tas upp i domstol har dock även lett till att flera nyckelpersoner utsatts för hot. I slutet av 2011 anklagade före detta militärer den ansvarige domaren Patricia Flores för att vara partisk och i samma veva påbörjades en mediakampanj där kända människorättsaktivister och Guatemalas riksåklagare anklagades för att vara gerillasympatisörer. Samtidigt försökte den högerpopulistiska delen av kongressen få igenom en lag som säger att personer över 80 år ska slippa rättegång, något som skulle göra det omöjligt att döma de ansvariga för folkmordet. Du kan läsa mer om detta här.

Under året har ovanligt många brott mot mänskligheten som begicks under inbördeskriget tagits upp i guatemalansk rätt, och i augusti kom en historisk dom i fallet med massakern i Las Dos Erres i december 1981. För första gången i historien dömdes elitsoldater för medverkan i en massaker (tidigare har man bara dömt personer med mycket lägre militär rang), och straffet blev över 6000 års fängelse per person. Förra året beslutade rättsväsendet även att en rad andra fall av militära övergrepp under inbördeskriget ska tas upp igen, inklusive försvinnandet av Efraín Bámaca 1992, massakern i Panzós 1978, försvinnandet av Edgar Leonel Paredes Chegüén 1982, försvinnandet av poeten och lärarinnan Alaíde Foppa 1980, samt fem militärer som anklagas för inblandning i massakern i Plan de Sánchez 1982. Många hjul har alltså satts i rullning för att rättvisa så småningom ska skipas, men det finns fortfarande många krafter i landet som vill sätta käppar i dessa hjul.

Inför rättegång i fallet Chegüén

En av de människorättsorganisationer som arbetar med fallen för rättvisa och som Kristna Fredsrörelsen medföljer är Famdegua (släktingar till gripna och försvunna i Guatemala). Organisationens ordförande Aura Elena Farfán har vid flertalet tillfällen mottagit hot och sade såhär efter att hennes son blivit förföljd:

Det betyder mycket för mig att ni [fredsobservatörer] är med, speciellt under dessa omständigheter är det extra viktigt med ert stöd.

Aura Elena Fárfan och advokaten Edgar Pérez

Det har varit ett omtumlande år i Guatemalas historia, på både gott och ont. Många spännande processer har startats och vi hoppas att år 2012 blir året då de ansvariga för folkmordet äntligen kan fällas.

Karin Bender och Kajsa Stenberg, fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012

Länkar till andra inlägg om situationen för de mänskliga rättigheterna i Guatemala:

December:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/12/14/slapp-aldrig-ogonen-fran-guatemala/

November:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/11/30/femicidio-det-mest-extrema-valdet-mot-kvinnor/

Oktober:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/10/17/hart-klimat-for-manniskorattsforsvarare-i-guatemala/

September:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/09/01/hoten-okar-mot-mr-forsvarare-efter-den-historiska-domen-i-fallet-las-dos-erres/

Maj:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/05/23/fortsatta-oroligheter-i-polochic/

Mars:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/03/22/56-organisationer-uttrycker-sitt-stod-for-medfoljningsorganisationer-i-guatemala/

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/03/23/ny-fn-rapport-om-manskliga-rattigheter-i-guatemala/