Klockan är ungefär fem på morgonen, när jag vaknar av ett skarpt, pangande ljud. ”Förmodligen skottlossning”, bekräftar taxichauffören som jag några veckor senare nämner händelsen för, ”i Guatemala City äger de rum hela tiden.”
Taxichauffören och jag passerar DIGECAM, en guatemalansk myndighet som bland annat ansvarar för registrering av vapen. Det är början av maj och en drygt veckolång obligatorisk vapenregisteringskampanj har precis avslutats. Alla Guatemalas vapenägare har haft mellan den 19 och 28 april på sig att åka till DIGECAMs kontor i huvudstaden och anmäla innehavet av sina pistoler och gevär. Målet har varit att registerföra alla vapen som cirkulerar i landet.
Kö utanför DIGECAM. Foto: Linnéa Fehrm
En uppsjö vapenbutiker omger kontoret. Vem som helst kan handla – inget tillstånd behövs.
Registreringskampanjen har flitigt följts av lokal media. Kön utanför DIGECAMs kontor har under de första dagarna beskrivits som kaotisk: människor som väntat i tiotalet timmar och ibland övernattat på trottoaren, vägar som tillfälligt stängts av för att ge plats åt de tillströmmande. Köande har klagat på oordning och brist på information, och anställda på myndigheten har börjat erbjuda förtur i kön i utbyte mot skyhöga summor.
”I dessa tider är det nödvändigt att ha ett vapen för att skydda sitt liv och sin bostad”, läser jag vid ett tillfälle någon vid namn Ofelia García säga till Prensa Libre, Guatemalas största dagstidning, medan hon intervjuas i kön utanför registeringskontoret.
Under veckan kommer jag läsa flera liknande uttalanden, men just detta är intressant av en särskild anledning: Ofelia tillhör en allt större mängd kvinnor som bär vapen. Redan 2009 rapporterade Latin American Tribune om guatemalanska kvinnors växande intresse för att beväpna sig i självförsvarssyfte (”större intresse för varje dag”, enligt DIGECAM:s dåvarande byråchef). I år kan DIGECAM:s färska lista konstatera att antalet kvinnliga besökare på registeringskontoret fortsätter att öka – liksom antalet kvinnor som grips för olaga vapeninnehav, enligt polisen.
I ett försök att skydda sig från våld har den kvinnliga delen av befolkningen rustat sig med vapen. I själva verket använder sig ofta förövaren just av våldsoffrets egna vapen, särskilt om offret maktmässigt är underlägsen förövaren vilket ofta är fallet vid våld mot kvinnor, som någon påpekade i en artikel om ämnet. Medan antalet mord på både kvinnor och män har sjunkit något de senaste två åren, är känslan av otrygghet fortfarande högst befogad. Förra året mördades femton personer varje dag i Guatemala, vilket gör landets mordstatistik per capita till en av världens högsta. 80 procent av dessa mord begicks med skjutvapen.
Inbördeskriget i Guatemala tog slut för sexton år sedan men många av de krigsredskap som forslades in i landet finns kvar. Det FN-finansierade avväpningsprogrammet som verkställdes efter att fredsavtalet skrivits under lyckades bara beslagta en liten del av mängden krigsmateriel som fanns i omlopp. Idag beräknar FN att en och en halv miljon vapen finns i Guatemala – ett per tionde invånare. Den stora tillgängligheten till vapen anges vanligtvis som en del av förklaringen till den höga mordsstatistiken. Med hjälp av illegal handel hamnar dessutom en del av dessa så småningom i händerna på bland annat organiserade brottslingar i Mexiko och väpnade grupper i Colombia, där de fortsätter att döda och skada.
Eller så hamnar de kanske mycket närmare oss. Vid en googling på ”vapen” och ”Guatemala”, kommer jag in på en svenskspråkig köpsida med – just det – vapen till salu, till synes direkt från Guatemala. Här kan man välja mellan skjutvapen, stridsvapen, pistoler och annan utrustning, och bilder på artiklarna samt återförsäljares namn finns till den köpsugnes hjälp. Jag trycker på några av de länkade butikerna och kommer till adresser i Guatemala City. Mellan vilka och hur, eller ens om, några svensk-guatemalanska affärer av detta slag äger rum går inte att utläsa, men sidans blotta existens är för mig ytterligare ett bevis på vapenproblematikens angelägenhet för oss.
Tillbaka till DIGECAM. Arbetsbördan på myndighetskontoret avtog allt eftersom registeringskampanjen fortskred. Mot veckans slut var den ringlande kön förbytt till några enstaka personer, och kontoret uppgavs ha stängts tidigare än planerat på grund av brist på besökare. Vid stängning sammanfattades kampanjen närmast som ett misslyckande med endast strax över en tredjedel av det förväntade antalet inskrivningar som slutresultat. Diskussioner om en förlängning av registeringsperioden inleddes sedermera på regeringsnivå. Förslaget underkändes av kongressen, och minst en kvarts miljon vapen saknas fortfarande i DIGECAMs pärmar.
Hänt sedan dess: förra veckan beslutade den guatemalanska staten att sälja mellan 5 000 och 8 000 pistoler ur bland annat militärens och poliskårens arsenal. Den som är ute efter ett större sortiment än det som finnes på den svenskspråkiga hemsidan kan därmed gå in på guatecompras.com – den guatemalanska statens officiella onlineshop – och lägga sitt bud. Vi andra kan istället hjälpa till att motarbeta internationell vapenhandel genom att exempelvis delta i Kristna Fredsrörelsens Speak Out-kampanj, här.
Linnea Fehrm, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala 2012-2013
P.S 2-14 juli möts världens regeringar i FN-högkvarteret för att förhandla fram ett globalt avtal för den globala vapenhandeln- Arms Trade Treaty (ATT). Kristna Fredsrörelsen finns på plats och arbetet kan följas här, här och här. D.S
Fredsobservatörernas blogg 